Soliga
Malta
Årets
solresa gick till Europas sydligaste rike, Malta. Jag letade lämpliga flyg och
hotell, vilka skulle fylla våra önskemål om restider och kvalitet. Det blev SAS
reguljär flyg och Preluna Hotel and Spa i Sliema. Vi var nästan de enda
skandinaver där. Andra kom från Italien, England, Spanien, Russland, Frankrike
och Japan. (I fjol, när vi var på Mallorca, då fanns det bara tyskar på hela
området.)
I Malta
bor knappt en halv miljon människor på en yta, som är en tiondel av Gotland. Huvudstaden
Valletta har 6300 innevånare. I städerna är det så tätt byggt att alla hus
sitter ihop. Där väggen når marken, börjar asfalt över gatan mot nästa vägg.
Ändå är de flesta gator enkelriktade och smala.
Bilden: Toivo och Sofia köpte
solhattar redan efter halvtimme ute i solen.
Under första veckan låg temperaturen på 35grader och under andra veckan
32grader.
Ön har
tillhört flera olika länder under historiens gång. Valletta ser fortvarande ut
som en säker fästning med sina höga murar.
Hit har
det kommit olika krigare från alla håll under öns 7000 åriga historia. Senast
var engelsmännen som ägde ön, men ny är Malta självständig sedan 1964 och
medlem i EU och EURO.
Preluna
hotell låg närmast mot havet och hade egen strand och även pool på stranden. I
poolen var temperatur 26 grader och i havet 28. Det var lätt att flyta på
saltvatten, men svårare att dyka.
Bilden: Sofia flyter i poolen,
sedan en remsa av solstolar och bakom räcket havet. På andra sidan av poolen
fanns det mera solstolar. Vi låg mest på terrassen över poolen.
I
hotellet fanns inomhus spa, där hittade man träningssal, pool, bubbelbad och
tre olika bastur (en av dem var en sauna) samt relax.
På
hotelltaket kunde man spela golf, ligga på solstolar, sitta i bubbelbad, sitta
i baren och njuta av värmen, som på taket låg över 40 grader.
Betjänter
delade badlakan, fixade solstolar och reste upp parasoller.
På
flygplatsen gick jag till en taxi, men chauffören sa att jag måste betala i en
kiosk där inne. Jag råkade få tätplatsen i kön och ville ha biljett till
Preluna. Tanten undrade, hur mycket kostar det. Jag sa 20 euro och hon skrev
biljetten.
Bilden: Där inne bland husen
körde taxi. Utsikten var kompakta betongväggar.
Under
bilfärden försvann mina planeringar om hyrbil. Gubben pratade inget, men körde
desto mera. Han körde slalom. Han körde acceleration. Han körde flygande 100
meter osv.
Det
börjar bli trångt även på havet. På horisonten kunde vi se stora fraktbåtar i
en jämn kö. Kön fanns där dygnet runt. På natten såg vi ljusremsan och på dagen
de ljusa prickarna.
Bilden: Närmast mot stranden
seglade mindre båtar fram och tillbaka.
Huvudstaden
Valletta har så många byggnader på en liten yta att det finns knappt plats för
gator. Gatorna är smala och öppna platser minimala. Uteserveringar har fyllt de
lite bredare gator. Turister finns på varje meter. Vi började vår studieresa på
hästtaxi. Kusken berättade några viktiga saker innan han fick sina euron. Sedan
gick vi fram och tillbaka genom hela staden tre gånger på två timmar.
Bilden: Valletta ligger på en
halvö. Muren mot havet är låg men mot landet är det 50m högt.
När
Malta blev självständig, såg det mesta som i London. De gamla tvåvåningsbussarna
försvann några år sedan, men flera telefon hytter och postlådor finns kvar,
särskilt i Valletta.
De nya
bussarna kör så ofta att det inte behövs några tidtabeller. Du behöver aldrig
vänta på en buss över fem minuter. Ofta var det två, tre, fyra bussar samtidigt
på busshållplatsen nedanför vår balkong. En dagsbiljett kostar 1,5 euro.
Dessutom
finns det taklösa bussar (de var nog från London) vilka passerade varje
halvtimme och körde sicksack på ön. Även på dessa bussar köpte man en dagsbiljett
och hoppade ut och in på de olika stopp platserna runt om i ön. 20 euro.
Bilden: Sofia står framför en
telefonhytt och en postlåda vilka är i bruk fortfarande.
På Malta
finns inga sjöar eller vattendrag. Man sparar regnvatten och resten avsaltas
från havsvatten eller importeras med båtar. Vi hittade bara en avsaltningsplats
i en grund vik. För det mesta stupar landet ner till havet brant.
Vi är
bokmalar och det första jobbet i ett nytt hotell är att leta efter ett
bibliotek. I Preluna fanns den på trettonde våningen. De flest böckerna var på
utländska, men på översta hyllan längt bak hittade vi både svenska och finska
böcker.
I vårt
hotell fanns tre olika restauranger, men vi utnyttjade bara frukosttillfällen.
Övrigt gjorde vi långa promenader och åt både flytande och fast mat i olika
restauranger. Mest längs strandpromenaden. På grund av hettan drack vi extra
mycket. Vi smakade alla öns ölsorter flera gånger om. Vi studerade alla öns
rödviner. Vi drack varje dag två liter flaskvatten. Vi skålade två liter
bubbelvatten dagligen.
Deras
viner var inga höjdare, men flaskorna och korken var riktiga.
Efter
hemkomsten tog det en vecka att tömma ut kroppen och få normala vikten
tillbaka.
Bilden: Toivo njuter av
förrätten. 23 är bordsnummer för att beställda maten skulle hitta rätt. I
bakgrunden syns Golden Bay, en av tre sandstränder på Malta.
Sandstränder
är mycket få på Malta. Mestadels lutar landet brant till havet. Ön är nästan
platt med höjden över havet på 200 meter. Södra delen stupar rakt ner men norra
delen är snällare och sluttningen längre.
Jordbruket
drivs på västra delen av landet. Dock måste varje planta ha egen bevattning.
Det är bara kaktusar som klarar sig själv.
Bergarter
är porösa och lätta. Vatten rinner lätt genom.
Vi
gjorde en båtresa runt hela ön med landstigning i Blue Lagoon.
Vi hade
ca en kilometers promenad till kajen där Kapten Morgan båten väntade på oss.
Alla 50 passagerare ville sitta på soldäcken i början, men under dagens gång hade
de flesta sökt skugga.
Bilden: Blue Lagoon. På andra
sidan syns ön Gozo och staden Mgarr.
Färden
startade förbi Valletta mot fiskehamnen, fotsatte framför de högsta branter och
djupaste grottor på sydvästra kusten. Där var det dags för lunch på nedre
våningen.
Huvudön
tog slut och vi passerade även Comino och svängde tillbaka framför staden Mgarr
i Gozo. I Blue Lagoon stannade båten två timmar.
Hemvägen
på östra sidan av Malta var mindre spännande och de flesta hade redan bränt sig
i solen på övre däcken.
När man
äter några främmande baciller ökar magen sina aktiviteter och man håller sin
vikt inom marginaler.
På våra
solresor är solandet och maten det viktiga. Så även denna gång. Redan när jag
beställde hotellet var jag noga att inte kryssa lunch, middag eller all inclusive.
Under
två veckors vistelse försökte vi hålla oss borta från nordiska rätter
(köttbullar, ärtsoppa, oxfilé, isterband, bruna bönor, fläskfilé och gös).
Bilden: Sofia är glad för en stor
havsfångst.
Rabbit
fanns i varje restaurang och vi åt två gånger. Faktiskt helt olika lagade.
Duck var
seg och dåligt lagade även övrigt.
Lampuki
var godaste och vackraste fisken. Kocken kunde sitt jobb.
Horse
var mört och gott. Den bästa lilla restaurangen som vi besökte tre gånger.
Chicken
var ungefär som här hemma, men dyker alltid som barnmat.
Entrecote
var sämre och torrare än hemma, men fransmännen ville ha så.
Frutti
di Mare var en vacker och god pizza som innehöll 10 stora och 20 små musslor.
Malburgare
var ett konstverk av Lampuki kocken. Äkta kött och grönsaker.
Wrap åt vi
tre gånger som lunch. Kunden väljer köttet, grönsaker och såser. Kocken gömmer
hela portionen i ett platt bröd.
En dag
reste vi Maltas mitt och norra del på busstaket. Vi klättrade in framför vårt
hotell. Först korsades Sliema, förbi Gzira och stopp i Valletta. Till Mdina som
är gamla huvudstaden. Via Rabat till gamla fabriksområdet där vi besökte
glasblåseriet. Till Mosta och St. Antons Church. Via Zebbieh till Golden Bay,
där vi hoppade av bussen. Badstranden där är jättebra med mycket sand och varm
vatten.
Bilden: Mdina, gamla huvudstaden
är omringat av höga murar.
En timme
senare fortsatte färden med en annan buss. Först genom landbruksområdet och
vidare till Bugibba där vi gjorde ett avhopp på norra spetsen, Qawra. Hemresan
via St. Julians satt vi snällt på busstaket ända fram till Preluna hotellet.
Jag beställde taxin för
hemresan redan kvällen innan i receptionen. Flickan berättade att chauffören
kommer att hämta på oss från receptionen 08.30.
Vi kom dit och en gubbe
tog vår väska. Vi kutade efter. Han stannade vid en stor svart Mersa och
slängde väskan i bagageluckan. Bilen var ingen taxi. Förmodligen hotellchefens
bil. Han körde oss till flyget längs de bästa vägarna. Och alla var nöjda.
Under två veckors
vistelse hade vi hunnit besöka varje hörn av riket och känner inget behov att
resa dit flera gånger.
Bilden: Sofia och Toivo njuter av ”Last Night”
firandet på Malta.
Vi fick mycket
värme/hetta = Nöjda
Vi fick mycket god
Maltamat = Nöjda
Vi fick tillräckligt med
dricka = Nöjda
Vi bodde flott med god
service = Nöjda
Varma hälsningar från heta Malta!
Toivo and Sofia