Soliga Malta

Årets solresa gick till Europas sydligaste rike, Malta. Jag letade lämpliga flyg och hotell, vilka skulle fylla våra önskemål om restider och kvalitet. Det blev SAS reguljär flyg och Preluna Hotel and Spa i Sliema. Vi var nästan de enda skandinaver där. Andra kom från Italien, England, Spanien, Russland, Frankrike och Japan. (I fjol, när vi var på Mallorca, då fanns det bara tyskar på hela området.)

I Malta bor knappt en halv miljon människor på en yta, som är en tiondel av Gotland. Huvudstaden Valletta har 6300 innevånare. I städerna är det så tätt byggt att alla hus sitter ihop. Där väggen når marken, börjar asfalt över gatan mot nästa vägg. Ändå är de flesta gator enkelriktade och smala.

Bilden: Toivo och Sofia köpte solhattar redan efter halvtimme ute i solen.
Under första veckan låg temperaturen på 35grader och under andra veckan 32grader.

Ön har tillhört flera olika länder under historiens gång. Valletta ser fortvarande ut som en säker fästning med sina höga murar.

Hit har det kommit olika krigare från alla håll under öns 7000 åriga historia. Senast var engelsmännen som ägde ön, men ny är Malta självständig sedan 1964 och medlem i EU och EURO.

Preluna hotell låg närmast mot havet och hade egen strand och även pool på stranden. I poolen var temperatur 26 grader och i havet 28. Det var lätt att flyta på saltvatten, men svårare att dyka.

Bilden: Sofia flyter i poolen, sedan en remsa av solstolar och bakom räcket havet. På andra sidan av poolen fanns det mera solstolar. Vi låg mest på terrassen över poolen.

I hotellet fanns inomhus spa, där hittade man träningssal, pool, bubbelbad och tre olika bastur (en av dem var en sauna) samt relax.

På hotelltaket kunde man spela golf, ligga på solstolar, sitta i bubbelbad, sitta i baren och njuta av värmen, som på taket låg över 40 grader.

Betjänter delade badlakan, fixade solstolar och reste upp parasoller.

På flygplatsen gick jag till en taxi, men chauffören sa att jag måste betala i en kiosk där inne. Jag råkade få tätplatsen i kön och ville ha biljett till Preluna. Tanten undrade, hur mycket kostar det. Jag sa 20 euro och hon skrev biljetten.

Bilden: Där inne bland husen körde taxi. Utsikten var kompakta betongväggar.

Under bilfärden försvann mina planeringar om hyrbil. Gubben pratade inget, men körde desto mera. Han körde slalom. Han körde acceleration. Han körde flygande 100 meter osv.

Det börjar bli trångt även på havet. På horisonten kunde vi se stora fraktbåtar i en jämn kö. Kön fanns där dygnet runt. På natten såg vi ljusremsan och på dagen de ljusa prickarna.

Bilden: Närmast mot stranden seglade mindre båtar fram och tillbaka.

Huvudstaden Valletta har så många byggnader på en liten yta att det finns knappt plats för gator. Gatorna är smala och öppna platser minimala. Uteserveringar har fyllt de lite bredare gator. Turister finns på varje meter. Vi började vår studieresa på hästtaxi. Kusken berättade några viktiga saker innan han fick sina euron. Sedan gick vi fram och tillbaka genom hela staden tre gånger på två timmar.

Bilden: Valletta ligger på en halvö. Muren mot havet är låg men mot landet är det 50m högt.

När Malta blev självständig, såg det mesta som i London. De gamla tvåvåningsbussarna försvann några år sedan, men flera telefon hytter och postlådor finns kvar, särskilt i Valletta.

De nya bussarna kör så ofta att det inte behövs några tidtabeller. Du behöver aldrig vänta på en buss över fem minuter. Ofta var det två, tre, fyra bussar samtidigt på busshållplatsen nedanför vår balkong. En dagsbiljett kostar 1,5 euro.

Dessutom finns det taklösa bussar (de var nog från London) vilka passerade varje halvtimme och körde sicksack på ön. Även på dessa bussar köpte man en dagsbiljett och hoppade ut och in på de olika stopp platserna runt om i ön. 20 euro.

Bilden: Sofia står framför en telefonhytt och en postlåda vilka är i bruk fortfarande.

På Malta finns inga sjöar eller vattendrag. Man sparar regnvatten och resten avsaltas från havsvatten eller importeras med båtar. Vi hittade bara en avsaltningsplats i en grund vik. För det mesta stupar landet ner till havet brant.

Vi är bokmalar och det första jobbet i ett nytt hotell är att leta efter ett bibliotek. I Preluna fanns den på trettonde våningen. De flest böckerna var på utländska, men på översta hyllan längt bak hittade vi både svenska och finska böcker.

I vårt hotell fanns tre olika restauranger, men vi utnyttjade bara frukosttillfällen. Övrigt gjorde vi långa promenader och åt både flytande och fast mat i olika restauranger. Mest längs strandpromenaden. På grund av hettan drack vi extra mycket. Vi smakade alla öns ölsorter flera gånger om. Vi studerade alla öns rödviner. Vi drack varje dag två liter flaskvatten. Vi skålade två liter bubbelvatten dagligen.

Deras viner var inga höjdare, men flaskorna och korken var riktiga.

Efter hemkomsten tog det en vecka att tömma ut kroppen och få normala vikten tillbaka.

Bilden: Toivo njuter av förrätten. 23 är bordsnummer för att beställda maten skulle hitta rätt. I bakgrunden syns Golden Bay, en av tre sandstränder på Malta.

Sandstränder är mycket få på Malta. Mestadels lutar landet brant till havet. Ön är nästan platt med höjden över havet på 200 meter. Södra delen stupar rakt ner men norra delen är snällare och sluttningen längre.

Jordbruket drivs på västra delen av landet. Dock måste varje planta ha egen bevattning. Det är bara kaktusar som klarar sig själv.

Bergarter är porösa och lätta. Vatten rinner lätt genom.

Vi gjorde en båtresa runt hela ön med landstigning i Blue Lagoon.

Vi hade ca en kilometers promenad till kajen där Kapten Morgan båten väntade på oss. Alla 50 passagerare ville sitta på soldäcken i början, men under dagens gång hade de flesta sökt skugga.

Bilden: Blue Lagoon. På andra sidan syns ön Gozo och staden Mgarr.

Färden startade förbi Valletta mot fiskehamnen, fotsatte framför de högsta branter och djupaste grottor på sydvästra kusten. Där var det dags för lunch på nedre våningen.

Huvudön tog slut och vi passerade även Comino och svängde tillbaka framför staden Mgarr i Gozo. I Blue Lagoon stannade båten två timmar.

Hemvägen på östra sidan av Malta var mindre spännande och de flesta hade redan bränt sig i solen på övre däcken.

När man äter några främmande baciller ökar magen sina aktiviteter och man håller sin vikt inom marginaler.

På våra solresor är solandet och maten det viktiga. Så även denna gång. Redan när jag beställde hotellet var jag noga att inte kryssa lunch, middag eller all inclusive.

Under två veckors vistelse försökte vi hålla oss borta från nordiska rätter (köttbullar, ärtsoppa, oxfilé, isterband, bruna bönor, fläskfilé och gös).

Bilden: Sofia är glad för en stor havsfångst.

Rabbit fanns i varje restaurang och vi åt två gånger. Faktiskt helt olika lagade.

Duck var seg och dåligt lagade även övrigt.

Lampuki var godaste och vackraste fisken. Kocken kunde sitt jobb.

Horse var mört och gott. Den bästa lilla restaurangen som vi besökte tre gånger.

Chicken var ungefär som här hemma, men dyker alltid som barnmat.

Entrecote var sämre och torrare än hemma, men fransmännen ville ha så.

Frutti di Mare var en vacker och god pizza som innehöll 10 stora och 20 små musslor.

Malburgare var ett konstverk av Lampuki kocken. Äkta kött och grönsaker.

Wrap åt vi tre gånger som lunch. Kunden väljer köttet, grönsaker och såser. Kocken gömmer hela portionen i ett platt bröd.

En dag reste vi Maltas mitt och norra del på busstaket. Vi klättrade in framför vårt hotell. Först korsades Sliema, förbi Gzira och stopp i Valletta. Till Mdina som är gamla huvudstaden. Via Rabat till gamla fabriksområdet där vi besökte glasblåseriet. Till Mosta och St. Antons Church. Via Zebbieh till Golden Bay, där vi hoppade av bussen. Badstranden där är jättebra med mycket sand och varm vatten.

Bilden: Mdina, gamla huvudstaden är omringat av höga murar.

En timme senare fortsatte färden med en annan buss. Först genom landbruksområdet och vidare till Bugibba där vi gjorde ett avhopp på norra spetsen, Qawra. Hemresan via St. Julians satt vi snällt på busstaket ända fram till Preluna hotellet.

Jag beställde taxin för hemresan redan kvällen innan i receptionen. Flickan berättade att chauffören kommer att hämta på oss från receptionen 08.30.

Vi kom dit och en gubbe tog vår väska. Vi kutade efter. Han stannade vid en stor svart Mersa och slängde väskan i bagageluckan. Bilen var ingen taxi. Förmodligen hotellchefens bil. Han körde oss till flyget längs de bästa vägarna. Och alla var nöjda.

Under två veckors vistelse hade vi hunnit besöka varje hörn av riket och känner inget behov att resa dit flera gånger.

Bilden: Sofia och Toivo njuter av ”Last Night” firandet på Malta.

Vi fick mycket värme/hetta = Nöjda

Vi fick mycket god Maltamat = Nöjda

Vi fick tillräckligt med dricka = Nöjda

Vi bodde flott med god service = Nöjda

Varma hälsningar från heta Malta!

Toivo and Sofia