Jul Ikaalinen

Efter några försök lyckades jag få mina fingrar att trycka på de svenska tangenterna. Förmodligen var orsaken att vi använde bara finska språket under hela resan. Hela vår grupp pratade finska och alla övriga gäster och betjänter i Ikaalinen använde finska språket. Även alla julsånger var på finska. Bra, bra. Ändå är det inte orsaken att skriva på svenska denna berättelse. Vi alla som var med i vår samlade grupp från Sverige hade hunnit bekanta oss med svenska språket under de senaste 50 åren. Andra orsaken är våra barnbarn här i Sverige. De hoppar gärna över de finskflaggade berättelserna då det känns jobbigt enligt deras uttryck. En orsak till, jag har konstaterat att de människor, i Finland, vilka läser mina nyheter klarar även svenska språket.

Foto: Italiensk restaurang Antipasti (förrätt) Insolata di Mare (skaldjurssallad)

Nu har du fått lite uppvärmning och jag startar resan från början.

Vår (Sofia och Toivo Hoffren) jul började tisdagen på vintersolståndets datum 22/12 kl. 13,30. Då hämtade en taxi oss till julresan.

Så klart hade vi hetsat upp oss med ett par julfest och några julbord innan, men den stora Julen började med taxiresan till järnvägstation i Västerås. Därifrån ordnade Tallink Silja transporten till Värtahamnen i Stockholm. I Silja Serenade bodde vi på elfte våningen precis bakom cockpit (eller vad heter det på ett fartyg).

Foto: Paste-Primi (mellanrätt) Trofie Del mandriano (trofie pasta, oxfilé, portofinosås, rostade pinjenötter, parmesan)

Som vanligt, är maten viktig på en Finlandsfärja. Då kocken är bra och maten blir gott.

Denna afton steg vi in i den nya italienska restaurangen som var byggd om av vår gamla favorit ställe.

När vi var till Italien, med Jakobssons, ett par år sedan, serverade vår värdfamilj en sextimmars middag på deras lantställe, där vi bodde.

På båten ville vi återuppleva den långa måltiden och startade med Salomon, Norwood Shiraz. Vinet var från Australien men bordsvatten kom från Italien (Västerås kranvatten smakar godare).

Efter vinet kom oliver, olivolja, flingsalt och grillad bröd.

Under tiden stekte kocken tigerräkor och scampi till förrätten.

Vi njöt och vinflaskans nivå sjönk. Ny hade kocken börjat med mellanrätten som smakade mycket pasta och var förmodligen bara för att få tiden att gå. Våra bordsgrannar åt bara mellanrätten, men vi plockade bara de goda oxbitar och väntade på något bättre.

Foto: Secondi Piatti (huvudrätt) Filetto Di Manzo (oxfilé, zucchini örtragu, krossad potatis, smör smaksatt med pumpa och spanat)

Nästa rätt var den möraste oxfilén någonsin. (Rekommenderas som pensionärsmat, då inga tänder behövs.) Vi som tycker om oxfilé och äter det så fort vi hamnar hos en duktig kock, ville veta hemligheten bakom. Kocken rullar filén i folie och har i ugnen med låg värme ganska länge. Därefter steker han ytan. Om någon (Sofia) vill ha helstekt då steker kocken den skurna biten på båda sidor.

Senare under kvällen kom ostar och dessertviner, men de fick vara nästan orörda, då vi var redan mätta, glada och nöjda.

Trappor upp till hytten och ner till nattshow och upp igen brände några av de italienska kalorierna innan sängläge.

Foto: Dolci (efterrätt) Formaggi e Cantuccini con vin Santo (Ostar från Piemonte, Cantuccini kex och vin Santo-dessertvin)

På frukost var jag fortvarande så mätt att jag åt bara sex karelska piroger med äggsmör. För att inte glömma de obligatoriska högarna av bacon, ägg, ost, lax, frukt, te och juice.

Så småningom anlände båten en brygga i Helsinki.

Hittills var vi två, men i fortsättningen var vi fyrtio Julfirande finländare från Sverige.

Vid hamnen bakom saluhallen i Helsinki väntade Timo Tuomisto oss med sin fina buss. Han har bussfirma och jobbar även som borgmästare i Ikaalinen.

Vi reste med Rei-Mar resor och firmans boss Reijo Talonen var med och guidade oss genom hela Julen.

När även den sista av 40 passagerare satt i bussen lyfte Timo kopplingen och den sista biten av resan till Ikaalinen började.

Reijo började visa sin lokalkännedom redan vid saluhallen. Längs Norra Esplanaden fick vi höra om salutorget, presidentpalatset, kyrkan, Amanda, Leino och några till. Efter svängen till Mannerheimsgatan passerades Stockman, järnvägstation och självaste Mannerheim ridande på en stolpe.

Foto: Bilden berättar mera än ett ord. Reijo räknar, yksi, kaksi, kolme… fyrtio och Timo stänger dörrar.

Över två timmars tid hann vi bekanta med folk i nästan varje kåk på vänster- och högersidan av vägen. Väster bodde Katri Helena och på höger tillverkades plast som försvann på några veckor. Här bygger man Europas bästa barnklinik. Där borta fanns det motorbana.

När vi hade lärt allt mellan Helsinki och Hattula fortsatte bussen bara en liten bit innan fikapaus. Där fanns även möjlighet att pudra näsa.

Kaffe med en stor munk gjorde mig glad som ett barn. Munk är den godaste kaffebröd i hela Världen.

Vi svängde lite väster om Tampere och kom närmare Nokia. En timme senare var vi framme hos Jultomten.

Vi drog våra väskor in i Rantasipi Ikaalisten kylpylä Maininki hotell. Det finns flera hotellbyggnader av olika årgång på området och Maininki är den bästa med sin Tropic avdelning. Från de andra hotellen finns tunnel till Maininki och dess spa, stora matsalar, restauranger, barer och pub. Totalt finns det 1200 sängplatser.

Rummen var stora med balkong och sittgrupp.

Foto: Rantasipi företaget äger spa hotell Ikaalisten kylpylä. De äger även många andra spa hotell i Finland.

Det var bara att sätta igång. Ner till vattenvärlden. Simma, sitta i sauna, till bubbelpool,

nästa sauna, simma igen, utomhussim och allt en gång till.

Lite avkylning och mera kläder på. Sedan vandrade vi till andra änden av byggnaden för middag. Och kvällen avslutades i karaokebar Romeo.

Natten på båten gav bara fyra timmars sömn och nu blev det elva timmar. Alltså 7,5h genomsnitt. Godkänd.

Julafton. God Jul/Hyvää Joulua!

Efter frukost var det promenad i tur. Längs sågspånspåret fanns flera stationer där man skulle hitta avvikelser mellan två bilder. Uppe på sluttningen bakom sjön stod de nya radhusen, vilka ingick i Rantasipi komplexet.

Vi följde stranden söderut och passerade Savusauna med egen brygga, klubbsauna för vaksimmare, arena för utomhusaktiviteter, nästa hotellbyggnad, Wegelius hus och ett insatshotell. Turen tog 65 minuter och fötterna avverkade 5430 steg.

Foto: Den här bilden tog jag julafton på stranden nedanför grannhotell. Det är både snö och isfritt. Sjön Kyrösjärvi är 40km lång.

Före Julgrötlunch hann vi njuta av Tropic avdelningen. Simma, bubblor, sauna x flera.

Den riktiga Julfirandet började med Julgröt och glögg. De flesta Julgäster kom nu. Vi som var långväga gäster startade redan ett dygn tidigare. Dessutom var nästan alla i vårt gäng så kallade spa människor, vilka tillbringar en stor del av sin tid i estlenska spa anläggningar.

Savusauna (smoke sauna) var nästa punkt på Julkalender. Där dög jag 60 år tillbaka i tiden. Jag har rengjort mig i savusauna från noll till 17 års ålder. Denna sauna, som låg precis vid vatten, var stor och rymde 12 människor på övre lavar samtidigt. Saunamästaren hade börjat uppvärmningen redan halv sex på morgonen. Kl.12 slutade han eldandet och lät röken rinna ut innan han stängde luckorna. Mellan två och sex var det öppet för oss. Värmen räckte hela tiden och man fick vara försiktig att hälla vatten på stenarna.

Jultomten kom på eftermiddag och gungade små barn på sina knän samt delade Julpaket till barnens glädje.

Julsånger och Julevangelium i Maininkisalen. Den lokala prästen hade med sig kantor som spelade piano. Hon läste de viktigaste julraderna från bibeln och kantor, hon sjöng ljudligt. Vi var 150 åhörare, vilka tordes knappt röra sina läppar, fast alla kunde de bekanta julsångerna.

Julmiddagen hade lockat många hungriga. Vår grupp hade förbokade platser för hela vistelsen och behövde bara gå dit som hemma. Maten fick man dock hämta själv. Jaja, det får man göra även hemma (ibland).

Vi följde på resan för att få finsk Julmat. Det fanns Kålrotslåda, Morotslåda, (Här skulle det stå skinka, men den saknades. Istället fanns det fyrkantigt grisköttsbitar), Leverlåda, (Här skulle det stå Karjalanpaisti [köttgryta], men det saknades), Grishalsbitar, Sill, potatis, Lax och Kotikalja (mjöd). Det fanns säkert tio gånger så många rätter, men jag letade bara efter mina favoriter.

Karelska piroger hittade jag på frukostbord.

Du har säkert redan konstaterad att jag är från Karelen. Där fick jag mina konstiga matvanor. Skinkan skall vara en skinka, som ser ut som en skinka. (När vi kom hem från resan köpte vi en riktig skinka och nu är Julfriden tillbaka.)

Foto: Julfesten fortsatte med dans och dricka. Här myser Sofia och Toivo bakom Franziskaner.

Kvällen fortsatte med orkestermusik i restaurang Rondo. Där var det öppet åt alla håll och danssugna kunde snurra fritt. Orkestermedlemmar var yngre än oss, men de kunde spela vår musik från 50-talet. Tack för det!

I vår 40-manna grupp kände jag inga andra än Sofia igår. Idag har jag kunnat samtala med några nya. (Två dagar senare var jag bekant med tio till.)

Juldagen startade med pipandet från mobilen. Klockan visade en minut över sju. Upp o hoppa! Dagens omgång av piller med lite vatten och pensionärens frukost var avklarad. Halv timme senare satt vi i bussen på väg till Ikalis kyrka.

Foto: Korskyrkan Helige Sofia rymmer 800 kristna.

Bakom kyrkan finns kyrkogård och där lyste tusen ljus på de dödas ära. Framför ena kavel stod en staty för krigsoffer. På båda sidor av statyn stod en militär. De står där hela tiden. En timme per pass.

Två och en halv präst berättade om Julens budskap under en timme. Därefter rusade vi in i bussen genom ösregnet.

Resten av förmiddagen tillbringade vi inomhus. Mesta tiden simma, sitta i sauna, till bubbelpool,

nästa sauna, simma igen, utomhus sim och allt en gång till.

Mitt på dagen läste vi ett par timmar våra böcker, innan Savusauna öppnade sina dörrar. Saunatomten hade bränt på roten torkad granved från halv sex igen. Vi var många Julglada Julfirare som satt där i mörkret. Till och med jag provade vaksim i den 8 gradiga sjövatten. (Det blev nästan en meter.) Det kallas väl vaksim så här mitt på vinter.

Det där med Savusauna mot vanlig sauna är som att jämföra abborre med hummer. Abborre är godare men hummer har högre status.

Foto: Tropic var mycket spa, men det fanns en tropisk skog på väg till bibliotek.

Nästa Julbord väntade på oss med sin fylla last. Det finns små skillnader mot ett svensk julbord. Paté mot leverlåda, ål mot kålrotslåda, rödkål mot morotslåda. Övriga hundra sorter är nog lika.

Julkonsert i Maininkisalen var fullsatt (ca 200 åhörare). Saija Tuupanen och Aki Metsälä höjde Julstämningen ytterligare. Saija sjöng och Aki spelade och sjöng. 70% av sångrna var från 50-talet och resten nyare. Ungefär som vi vilka satt och lyssnade.

Juldagens dans i Violetta med River band.

Här upptäckte jag det märkvärdiga att folk beställde ett glas något och klarade hela kvällen med den. I gamla goda tider drack folk sprit som tvättsvampar tills de ramlade från stolen. Har vi gamla blivit klokare? I salen fanns kanske 500 dansare och av dem pensionärer 450.

Juldagen var igår och nu är det annandag Jul (Tapaninpäivä). (och i morgon är det Johannes dag, it´s me).

Jag var i vatten redan tio över åtta på morgonen. Simma mera!

Halv tio började jag stoppa i munnen de åtta Karelska piroger med hjälp av en talelrik Julgröt och blandfruktsoppa (det är en soppa av torkade frukt).

Före elva stod vi klara för bussresan till Helsinki. Där i kön träffade Sofia sina gamla arbetskompisar från 70-talet. Diskussioner räckte ända till Stockholm. Vi kom från många olika ställen, Göteborg, Sparreholm, Gävle, Eskilstuna, Stockholm, Avesta, Västerås.

I bussen började Reijo berätta omgivningens hemligheter. Här bor Krista Pärmäkoski, där bor Eila Pienimäki, i skogen orienterar Topi Anjala, där borta spelade 1300 dragspelare sig till Guinness bok.

Foto: Här syns Tammerforsen, som är den äldsta landsmärke enligt Kalle Päätalo som skrev många av sina böcker här. De flesta skrev han vid Jokijärvi och Taivalkoski. (Jag har läst alla hans böcker.

Tampere är den största inlands stad i hela Norden. Timo körde genom Pispala åsen och ner till stranden, sedan ett par gånger över Tammerforsen innan han hittade motorvägen mot Helsinki.

Vinter kom närmare och vägkanter började bli lite ljusare av pudersnön.

Framme på Södra Esplanaden hade det hunnit bli så mörkt att vi kunde njuta av Juldekorationer.

Hej då Timo och tack för busstransporten.

Klockan 17 satt hela Rei-Mar gänget vid Julbord på Symphony. Här fanns det mycket att välja. Det hjälper föga att äta trippel på en gång. I morgon skall man äta igen i alla fall. (Och då åt vi i en vietnamesisk restaurang.)

Senare på kvällen satt vi, med våra nyfunna vänner från Eskilstuna, i showbaren med isdrinkar i handen.

Foto: Sofia har siktet mot framtiden. Tomten försvann med sina renar och bytte släden mot en kärra.

Vi tackar alla trevliga, gamla finländare vilka var byggstenar på vår gemensamma Julresa till Ikaalinen i Finland.

Reijo Rei-Mar tog hand om oss och ökade vår kunskap om Finland längs vägen Helsinki - Ikaalinen.

Vi har två resor i sikte. Viking och Kina. + många andra som vi själv arrangerar.

Gott Nytt År

Önskar Toivo och Sofia