Bergen i Norge

8/7 Jag håller på att fylla sjuttioett år när resan till Norge börjar. Sofia sitter på kartläsaren plats och jag själv kör. Lilla Kia gör tappert sitt jobb och vi är nästan i Karlstad innan mera bränsle behövs. I Charlottenberg vid norska gränsen gör vi glasspaus. Samhället har nästan inga innevånare men fyra stora mataffärer och hundra andra butiker. På parkeringsplatserna står flera tusen bilar. På registrerings skyltarna står det att de kommer från landet N.

Den sista biten till Slåstad som ligger lite före Skarnes rullade fint. Utanför bilen möttes vi av 27 gradigt solvärme och ännu varmare mottagning av Kari og Ole-Kristian. Ofta är vi på någon resa när jag fyller år och vänner fixar festen. Så även i år. Först jodbärstårta, sedan tjäder middag (skjuten av O-K). Tusen tack! Resten av tårtan åt vi med flädersaft (made by Sofia) och tittade på semifinal Brasilien – Tyskland.

9/7 På onsdag morgon matade Kari katten och oss. Sedan packade vi WW för gemensam resa till Västlandet. Ole-Kristian kör och jag snackar bredvid. Kari och Sofia sitter där bakom och försöker studera omgivningen. Stora potatisfält rund Skarnes och en chipsfabrik på andra sidan av älven. Där på högersidan finns Gardemoen flygplats. Oj redan stopp före Honefoss. Orsaken är glasfabrik. Besöket blev ganska kort då vi hade mest svenska värdelösa pengar. Jag kollade priset på en målad glastallrik, 15 000Nkr. Sommaren fortsätter. Ute mätaren visar +26 och inne är det lagom.

Nästa stopp uppe på Hardangervidda var betydligt trevligare. Vi serverades Römmegröt med tilltugg på kalfjällsrestaurang på 1250 meters höjd över havet. Denna mat serveras på Västlandet över tusen meters höjd (tror jag). På meny fanns det många olika maträtter men alla som jag såg åt Römmegröt. Det är någon sorts måste här uppe.

Här uppe växer bara snö, som kan bli nära tre meter tjock på vinter och då stänger man vägen. Det fanns snöfläckar på sidan av vägen fast temperaturen var över tjugo grader varmt.

Mobödalen är flera hundra meter djup dal genom fjällen. Huj voj aj, man törs knappt titta ner över kanten.

Dalbergstunnel var först av många tunnlar vilka ledde oss över en kilometer längre ner mot Atlanten. På ett ställe gick vägen i spiral när vi skulle ner till Eidfjord från Mobödalen.

Sista biten till Bergen rullade WW genom Voss.

De gamla sträckinjagande smala vägar på bergsluttningar har försvunnit och nya fina vägar vilka går rakt genom berg och dal har tillkommit i stället. Resan mellan Bergen och Hjelle räknade våra damer totalt 31 tunnlar på en sträcka av 330km. Vi körde genom en tunnel som var 18km lång. I Flåm såg vi utloppet av en 24,5km lång tunnel, men där åkte vi båt och tåg.

Även serpentinvägarna var bredare och finare än i ”gamla goda tider”.

Nya vägbyggen berörde sällan de gamla vägarna, utan byggdes på nya ställen och rakare.

Under dagen hade jorden vridit sig så att solen var över Atlanten, när vi bromsade framför Hotel Comfort mitt i Bergen. Värmen slog i ansikten när vi steg ur bilen. Vi har bara ett par hundra meter till båthamn, barer, restauranger, fiskehandel och torget.

Mycket turister, mest från Norge, Japan, Ryssland, Polen, från hela Världen. I barer och restauranger är staff engelsk språkiga.

Under kvällen hann vi testa ett par ställen. Till middag serverades 16 Tapas grytor till bordet. Mätta och belåtna återvände resenärer till Comfort för att se semifinal två i Brasilien (efter första halvleken var tittarsiffrorna noll).

10/7 Även denna dag började med uppstigning. Annars var det inte mycket som var vanligt. Kom ihåg att vi befinner oss i Bergen som ligger vid Atlanten. Men idag, vi går till frukost kl. 08.50 och temperaturen ute är redan +28 grader. Under dagen blev det nytt rekord 31,7 grader. 100km in i landet mättes 34,4 grader.

Idag har vi hela dagen för Bergen. Köp biljetter till morgondagens resa, besök Hansa museum, Rosenkrans, Mariakyrka, Korskyrka, Domkyrka, lunch på torget, vajertåget till Flöyen.

Hansa staden finns fortvarande på samma plats som år 1360 när Hansakontor öppnades här. De hade rättigheter att köpa och sälja varor. Fisk byttes mot mjöl, öl och annat som behövdes för kommande år. Platsen kallades Bryggen och alla husen blev köpta av kontorsmedlemmar. De hade sina egna lagar och regler. Kontoret styrdes av ålderman, bisittare och sekreterare. Mariakyrkan tillhörde kontoret.

Kontorsmedlemmarna skulle vara ogifta och började som dräng, gesäll och senare handelsförvaltare. De flyttade oftast tillbaka till Tyskland och drev handel och bildade familj. De arbetade och sov i gården som inte var uppvärmt på grund av brandrisk. De fick mat i köket och kunde värma sig där.

Som mest var de 2000 som jobbade på Kontoret. De tillhörde medelklassen i Tyskland.

Det Tyske Kontor bestod till 1754 då det avlöstes av Det Norske Kontor. Alltså skedde det mycket senare är andra Hansa kontor, vilka försvann på 1400- och 1500-talet.

Efter museum, kyrkor och mat rusade vi till billjettluckan för tåget upp till Flöyen. Tåget gick på räls men drogs upp av en vajer då fjällsluttningen var så brant. Tåget gick var 15e minut och mötte halvvägs det andra tåget. Det fanns flera mellanstationer där folk som bodde på sluttningen kunde hoppa in och ut.

Uppe på berget fanns vandrings stigar, restauranger och utsiktsplatser för turister. Härifrån såg man hela Bergen staden med omgivningen.

Mest bilder tog glada japaner.

På bilden: På högra stranden Hansa kontoret. På andra stranden Hotel Comfort. På änden av viken torget. De flesta sommar restauranger fanns runt torget och på Bryggan.

På spetsen av halvön finns akvarium (vi var inte där).

11/7 Båten startade redan klockan åtta. Vi hade bara 200m promenad och kunde äta frukost i lugn och ro. Dagens utflykt:

Båten längs Atlantkusten norrut, Sognefjorden österut, Aurlandsfjorden söderut. Tågresa från Flåm till Myrdal. Tågresa Myrdal till Bergen.

Resan mellan Bergen och fram till Sognefjorden gick mellan små öar vilka var ganska låga. Oljehamnen i Mongstad tar emot mycket olja via ledningar från havet. När båten nådde Sognefjorden blev det direkt mycket mer jobb för kameror. Båda sidor av båten fanns stora fönster och man kunde sitta inne och se omgivningen. På baksidan av båten kunde man stå ute och filma, men på framsidan blåste det mycket när faten steg till 45 knop.

Sognefjorden är 200km lång, 2km bredd och 1,3km djup. På slutet grenar fyra mindre fjordar, vilka är 50km långa var.

Båten är en turbåt och stannar på flera ställen under resan (Knarvik, Mongstad, Rysjedalsvik, Balestrand, Aurland, Flåm). Det bor människor i varje vik.

Vyer på båda sidor, branta sluttningar med eller utan träd, höga toppar med snöfläckar, svaga sluttningar mot vatten med många hus. Flera hus balanserar på en liten terrass uppe på fjällkanten. Vi befinner oss på havsnivå där det nästan alltid är plusgrader. Det växer lärkträd, bok och äppelträd.

Från Flåm till Myrdal åkte vi ett tåg som klättrade 866m på den 20km långa banan genom 20 tunnlar. Tåget hade åtta vagnar och startade varje timme. På halvvägs möttes ett tåg som hade startat samtidigt där uppe. Alla tåg var fulla. Så många turister fanns där ute i ödemarken. Kameror gick varma och på ett ställe fick vi gå ut vid ett vattenfall.

I Myrdal bytte vi tåg till Oslotåget som var på väg till Bergen. När tåget passerade Voss, stod det på stationsväggen att höjden över havet är 58m. Ändå kändes det att terrängen är platt. Kanske hjärnan tänkte fortvarande på den branta stigningen mellan Flåm och Myrdal. Ju närmare Bergen tåget kom desto längre blev tunnlar. Sista halvtimmen var vi i bergen på väg till Bergen.

12/7 Ole-Kristian och jag hämtade bilen från ett underjordiskt garage. Väskorna in i bagageluckan och Kari med Sofia på baksätet. Färden startade med att dyka in i första tunnel. Bilen hade passerat 22 tunnlar innan vi kom till färjan över Sognefjorden. E39 fortsatte genom berg och runt fjordar. I Förde var det stopp för lunch. Därefter kom vi till Jölstavatten som är 24km lång och en bredd. Vackert, vackert, vackert. Spegelblank yta, gröna ängar på sluttningar och vita toppar.

Dags etappen var 330km och 31 tunnlar.

I slutet var vägen så smal att man fick stanna på bredare ställen vid möte. Men det var värd då platsen dit vi kom var sagolikt vackert. WW stannade på stranden av en liten sjö. Bakom sjön reste sig flera fjälltoppar med vita hattar. Några björkar och vinbärsbuskar markerade strandlinjen. På andra sidan av gräsmattan stod Hjelle Hotel vid en mindre älv.

Jag tog över 400 bilder under veckan, men det är svårt att visa med bilderna den upplevelsen som man får se på plats. Dessutom bilden plattar till den tredimensionella verkligheten. Det skulle vara något att veta vad japaner gör med sina bilder när de kommer hem. På Hjelle var det fem japaner vilka tog bilder på ett och samma ställen på stranden under en timme på kvällen och lika mycket på morgonen

Det finns många motiv för kameran. Hotellet ligger mellan många höga fjäll. Den högsta över 2000m.

Under kvällen kom åskväder, men nästan inget regn. En blixt slog på fjällsluttningen bakom Hjelle Hotel och det blev skogsbrand. Den spred sig sakta med vinden mot toppen. På nyheter hörde vi att åtta skogsbränder hade börjat samtidigt. På E16 mellan Oslo och Bergen hade fjällkanten rasat på vägen och 200m av vägen var oframkomligt. Vi körde där några dagar tidigare.

13/7 På morgonen var det bara lite rök kvar av ”vår skogsbrand”. Gårdagens värme (+33) slutade med åska och lite svalare. Idag börjar dagen med sol igen. Japanerna är ute redan med sina kameror och skratt. Nu skiner solen från öst och bilderna blir ännu vackrare.

I hotell Hjelle är bara 13 % av gästerna normen. De övriga kommer från Väldens alla hörn. (Normen beställer så sent att platserna är redan fullbokade.) Norsk ägare, hans engelska fru och barn serverade oss. Förmodligen var det någon sommarjobbare till.

Färden fortsatte via Stryn, Kjös, Lyngvoll till Hellesylt, där WW rullade in i Bolsöy båten. Där under båtresan genom Geirangerfjorden till Geiranger kunde vi se det som fotograferas mest för resebroschyrer. Båda sidorna av fjorden är branta och höga. Ofta fick man titta på branten två gånger innan blicken nådde toppen.

På båten åt vi Svele (en tjock plätt) som verkade vara ett populärt mellanmål här på fjordlandet.

På vänsterbildens högra övre hörn finns det faktiskt ett bostadshus. Det kom en vajerhiss ner och den där båten startade därifrån.

Den andra bilden visar vattenfall med flera fall. Den heter sju systrar. På andra sidan av fjorden finns ett bredare vattenfall som var mannen. Dessa ihop bildade en ”sann story”

I Geiranger körde vi ut från båten och serpentinvägen slingrade från fjordens 0m över havet till 1050 m över havet. Vid Breidablikk sjön plattades landskapet och vägen var bredd och fin. Hastigheten var begränsad till 90 och kalfjällen var öppet på båda sidor av vägen.

Skjåk och Lom skall passeras under dagen innan nästa övernattning i Brimi.

Lom stavkyrka från år 1150. Byggdes för pilegrimane, vilka var på väg från Västlandet till Nidaros eller från Austlandet till St Sunnivaslselje. Kyrkan har blivit större år 1349 (efter svarta döden) och större år 1537 och större år 1600 (kyrkan blev starkare och rikare). På 1970-talet byggdes kyrkan till sitt nuvarande skikt och idag är den en turistfälla.

På andra sidan av vägen klättrade vi till en takterrass och blev serverade våfflor med kaffe.

Bilen hade hunnit rulla ner till 300 meters nivå i Ottadalen innan Ole-Kristian vände bilen upp till kalfjällen igen. Däruppe stannades vid Brimi fjellstugu. (Du finn ikkje Brimiland på noko kart. Men landet finst.)

Hit finns ingen reklam eller vägskyltar då bara ”norrmännen” är välkomna. Norges mästerkock är inblandad på detta ställen och håller standarden högt.

Väskorna in och ut till naturen. Bilden bredvid visar ingångsgrinden. Bara några hundra meter över trägränsen. Här kan man vandra eller springa och underlaget är bra. Jotunheimen finns bakom första fjällen. Hundra meter längre bort finns en säter, där har de tiotal kor, några kalvar, ankor och får. Allting används här på plats i form av mjölk, ost och annat. Efter vandringen smakade den lokala ölen gott i väntan på middag. I går och idag bor vi i så små men exklusiva ställen att meny har bara två för-, huvud- och efterrätter. Vin var specialproducerad i Frankrike för Brimi. Tallrikar var tillverkade av Röstrand för Brimi.

För vår del blev det Krema rypesuppe, Reinsdyr filet, Brimirype (slik Arne Brimi har lärt) og Shyrez. Efterrätten fick man dekorera själv.

Efter maten samlades folk framför TV. Det var sista bollspel från Brasilien och Tyskland kokade.

Och jag sitter ensam då jag har fått uppgiften att skriva reseberättelsen. Under resan har jag lärt några norska ord, men kommer inte ihåg så många och skriver på svenska istället.

14/7 Temperaturen hade sjunkit ner till 24 grader. Tyskland etta, Argentina tvåa, Holland trea.

Njut av detta. Nej nej, jag menar inte resultatlistan utan vår frukost här i Brimi. Hjortron, torkat renkött, kråkbär, ost, korv, varm bröd, skinka och sill. Allting tillverkad och plockad på plats.

Adjö. WW gled ner till Ottadalen och därifrån söderut via Gudbransdalen till Lillehammer. I Moelv njöt vi av Napoleon bakelse i ett jättegammalt bageri.

Söder om Otta har vi åkt många gånger tidigare och intresset flyttades från naturen till vägbyggen. Det byggs nya och ännu bättre vägar genom dal och berg.

Hemma hos Kari og Ole-Kristian blev det resans enda grillfest. Till efterrätt blockade vi bringebär från deras buskar.

15/7 Så var den resan. Nu är vi hemma och sorterar våra bilder och minns den underbara resan.

Toivo