Balkan

Välkommen till en resa längs Adriatiska havet på Balkan sidan. Först skriver jag en dagbok och därefter om Montenegro, Bosnien-Hercegovina och Kroatien. Även ostron och musslor får sin plats.

Vy från vår balkong i hotell Sun Resort i Herceg Novi. Här bodde vi fyra nätter i Montenegro.

2014-09-03 Alarm! Jag ställde in klockradion på 03.12. När ena ögat öppnade sig och riktade mot de röda siffrorna stod där 03.08. Hur fungerar människans inre klocka? Det är bara en fråga som du slipper att svara. Först tog jag ”vatten över huvudet” innan ”a nice cup of tea” (man tränar ju utländska så här före resan). Klockan fyra kom Kia ut ur garaget och dörren stängdes. På vägarna syntes bara långtradare åt båda hållet. Bilen parkerades och en ny ”cup of tea”. Sista uppgiften före påstigningen (ett svagt minne att ordet hade en annan betydelse i gamla goda tider) var att tömma blåsan. Där inne på väggen fanns en lista som berättade att Lisa hade städat kl. 00.30.

På flygplanet började jag tänka på att detta är kanske mitt ett hundrade flyg. Ja, ungefär så.

Knappt tre timmar i luften och planet landade bakom Dubrovnik i Kroatien. Vi skulle till Montenegro och passerade en gammaldags gräns. Kroatien är med i EU sen i fjol, men Montenegro är utanför. På första stoppet kom en kroatisk polis i och kollade alla pass. Ett par kilometer senare kom en Montenegro tullman in i bussen och stämplade alla pass.

Sun Resort hotell är fin. Rummet är stort med balkong mot havet. Lång swimmingpool. Stranden är gjord av betong över havet då det inte finns någon naturligt platå mellan berget och havet. Redan på första dagen hann vi simma, sitta i jacuzzi och svettas i bastu. Det fanns tre olika bastur. En svensk bastu = förråd, en Raseborg bastu = infraröd och en finsk bastu = sauna. Frukost och middag åt vi i hotellets restaurang. Det var som på Finlandsbåtens smörgåsbord. Alltså mycket mat på tallriken men ingen kulinariskt upplevelse.

På bilden syns en kyrka till vänster och ett munkkloster till höger. Båda ligger på var sin ö nära byn Perast som börjar på höger kanten. På torsdagens bilresa åkte vi på stranden och på fredagens båttur besöktes kyrkan.

2014-09-04 Vi var ett litet gäng i en liten buss, vilka skall till ett äventyr rund Kotor fjorden och över Lovcen berget.

Vägen slingrade mellan vatten och berg utan större nivåskillnader fram till Kotor staden som ligger längst inne i bukten. Kotor har en gammal stad som är på UNESCO:s världsarvslista och vi fick en guidat tur där inne.

Vägen fortsatte sedan mot himmelen på en smal serpentinväg. Efter 25 serpentinsvängar hade bussen stigit över 1000 meter. Vägen kallas fortvarande saltvägen då Kotor och Herceg Novi var viktiga rastplatser på 1300 talet när salt var lika dyrt som guld.

Högsta toppen i Lovcen nationalpark var 1747 meter. Vi stannade i byn Njegusi med 95 innevånare. Där fick vi rökt skinka och ost med bröd och vin. Alt producerad på plats. Vi fick gå in i rökrummet och beundra verkligheten.

Rökrummet var ca 6x4 meter. Skinkorna hängde från taket. Ca 200 skinkor röks samtidigt.

Färden fortsatte till gamla huvudstaden Cetinje. Nu bor där bara 1500 människor och många stora ambassadörers byggnader står tomma. Podgorica är huvudstaden idag.

Guiden visade oss kung Nikola 1:s palats och berättade om Petrovicdynastin och Montenegros historia. Inredningen var precis som familjen skulle bo där fortvarande.

Bussen rullade ner till havsnivån och den rika staden Budva med 18 000 invånare. I Budva bor massor av miljardärer och den är Europas rikaste stad. Staden totalförstördes vid jordbävning 1979.

Mellan Budva och flygplatsen i Lesevici fanns den snabbaste vägen på hela turen. Där kunde farten komma upp till 80km/h. Sedan halv timme på strandvägen och bussen kunde köra på färjan i Lepetane. Färjan över sundet tar 10 minuter och 6 färjor kör fram och tillbaka. 30 bilar och 5 bussar ryms på färjan.

Dagens resa tog nio timmar och var 225km lång. (På vägen upp till Lovcen kunde man komma upp till 25km/h.)

Kapten serverade den godaste makrillen ever.

2014-09-05 Stig upp ”pudra näsan”, avverka frukost, stig på båten och dagens äventyr börjar. Vi var 40st på båten och besättningen serverade dricka, mellanmål, lunch och godis. Vi (Sofia och Toivo) var i slutet av juli på flera båtresor i norska fjordar i 30 graders värme. Nu gled vi fram i Europas sydligaste fjord i 30 graders värme.

Skillnaden är att de norska fjordar bildades vid istiden och Montenegros vik har slitits av vatten som rinner genom bergen. Vi såg ingenstans vatten över berget utan den rinner genom bergen. Bergen är ihålig och vatten rinner kallt ut till havet och bildar dimma. På sådana ställen odlas musslor och ostron. Vatten är kristallklart.

Mussla och ostron odlingar i en vik. Från bojar hänger tampar där musslan sitter och växer.

Från Adriatiska havet är inloppet till Kotor viken så smalt att vår båt glider på en spegel blank vattenyta. Hela strandremsan är bebyggd på den lilla hyllan mellan bergsluttningen och havet. På många berg syntes tydligt hur jordbävningen har vridit och vänd. Den senaste jordbävningen 1979 förstörde många byar och städer helt.

Nu besökte vi den ökyrkan som vi såg redan i går från stranden. På 1400 talet fanns där bara en sten som syntes över vatten ytan. Två Fiskare såg en tavla där och tog den hem till byn. Nästa dag låg den igen på stenen. Detta upprepades även en tredje gång. Då tolkades det som tecken att tavlans plats är där. Folk sänkte gamla båtar, järnskrot och stenar på plats så att det bildades en ö. Sedan byggdes en kyrka på ön. Mer och mer stenar slängdes och ön växte. Även kyrkan växte och den nuvarande är från 1700 talet. Inne i kyrkan lämnade sjöfolket gåvor av olika värde. Silvertavlor, båtklockor, kastruller, tavlor av kända konstnärer. Allt enligt förmågan.

Musslan blir färdig på 7 månader och ostron på 4 år.

Nästa stopp i Kotor. Här var vi redan i går och vandrade nu ensam på marknaden, muren och handverkargator.

Ett kryssningsfartyg med 3000 passagerare hade hittat hit och polisen hade jobbigt att styra trafiken.

Vi steg i land i Perast (ligger bakom ökyrkan och munkkloster). Vid jordbävningen 1600 talet försvann hela byn. Nästan alla byggnader är från den tiden när byn byggdes om på 1700 talet. Här var Europas bästa sjökapten utbildning på 1700 talet. Många länder skickade hit sin sjökapten för utbildning, bland annat Ryssland. Perast blev rik och de rikaste gav pengar för kyrkbygge för att komma själv till himmelen. Totalt byggdes 13 kristna och 3 katolska kyrkor i byn med knappt 100 invånare.

Redan efter 20 meter i hemmahamnen stannade vi för en kopp kaffe. Människor från isbjörnarnas land i norden brukar göra så.

Våra bästisar på den första veckan. Inga-Lisa, Karl-Gustaf och Susan

2014-09-06 På lördag vandrade vi några kilometer till en kyrka som är byggd på gammal nunna kloster ruiner. På eftermiddag brände vi oss i solen och satt i sauna. Till lunch letade vi en riktig montenegrinsk restaurang. (Här äter man lunch kl.15 och middag kl.20.) I restaurangen förstod vi inte varannans språk, men mat fick vi. Fisk, kött och lokal öl.

Nere vid havet var det mest soligt, men i måndags hade det regnat 240mm på 24h här i Herceg Novi. Bergen är håligt och suger vatten som sedan sipprar ut och vattnar växtligheten i lagom takt.

Montenegro

Brant, överalt är det brant och bergen störtar i havet. På varje möjligt ställe har man byggt hus. Ungefär som i Norge, men här nere är byggnaderna högre, ända upp till 13 våningar och sällan under 3 våningar.

Historia: Osmanska riket 1389-, Kung Nikola 1 1910-, Jugoslavia 1918-, Självständigt 2006-,

EU kandidatland 2012-

Montenegro är fritt land. Där får man färdas i bilen som man vill.

650 000 invånare. Montenegro har flest rika i förhållande till antalet invånare.

Arbetarlön 400 euro/månad.

Priser: Bensin 1,35 euro, Pizza 5, Fisk/Kötträtt 6, Öl 2 och öl i butik 0,7 euro.

Fiskekvot: I Montenegro fiskar man ensam eller två i båten. Det finns gott om fiskar i vatten då fiskekvot existerar bara i EU.

2014-09-07 Resan till utlandet. Passering av Montenegro gräns och ett par minuter senare passering av Kroatien gräns. Nära Dubrovnik stiger vägen några hundra meter och gamla staden syns väl där nere. Bussen körde dit och lämnade oss vid Pileporten. Där fick vi en guidad tur.

Därefter letade jag och Sofia en restaurang på en smal sidogata. Vi åt musslor ca 50st. Det blev mycket skal, men högst 100g ätbart. Men gott var det. Jag tror att det var kokt i mannagrynsvälling med vita musslor.

Nöjda av besöket i gamla Dubrovnik fortsatte färden till halvöns bortre spets och Argosy hotell. Hotellet var fin och fräsch. Rummet var stort med soffa, fåtölj, bord, skrivbord, uppläggningsskåp, sängar och stor badrum. Man skulle ha fått två rum av svensk standard.

Utsikten från vår balkong i Argosy hotell. Adriatisk havsvik bortom swimmingpooler.

Här använder man Kuna = 1,20 Skr.

Kroatien använder bara sin Kuna, men Montenegro använder Euro (lika värd som den riktiga euron) och Bosnien- Hercegovina använder konvertibel Mark (lika värd som euro).

Även restaurangen var lyx. Service var snabb trots stora mängder av turister. Maten lagades synligt på plats. På ett ställe lagades fisk, på ett annat kött, tredje stekte och wokade grönsaker och soppa kokade i ett par kastruller. Torkad skinka kunde man skära själv och ost fanns av många sorter. Vin blev godare varje dag och det var äkta viner i glasflaska med äkta kork.

En dag råkade jag hitta vårt rums prislista för olika årstider. Då förstod jag orsaken till lyx.

De oftast förekommande förrätterna består av torkad eller rökt skinka, ostar, oliver och lite dekoration.

2014-09-08 måndagen vilade vi oss. Förmiddag vid poolen, promenad till ett litet lunchställe, lite mera solandet och läsandet och till sist mat igen.

Åskan mullrade med svarta moln nästan hela dagen bakom bergen, men den kom över bara en gång på morgonen. Annars var det soligt hos oss, 27 grader i skuggan och 24 i poolen.

2014-09-09 tisdagen börjar med molnfritt himmel. Bara en stor sol skickar sina varma strålar på våra redan bruna skinn. Rund poolen är hälften av solsängar lediga. Här är det ingen som reserverar sin plats med handuk som på billiga turisthotell. Man lämnar sin handuk vid servicedisk och hämtar en ny vid nästa inträde.

Här nedanför bergen rinner vatten fritt. Vattenkraft användes för kvarn och att hamra kläder.

På eftermiddag åkte vi till en vinresa nära Montenegro gränsen. Först en liten runda i Cavtat, sedan förbi Gruda där gamla flygplatsen låg. Efter Ljuta hamnade vi i en regnskog.

Här på ingången till regnskog serverade söta flickor sina egna produkter, likör, fikon, saft, brända mandlar och sockrade apelsinskal.

Djupt inne i skogen serverades lufttorkad skinka, ost, bröd och vin.

Färden fortsatte några kilometer österut till Brajkovic vingård. Gården har varit på samma ställe och i samma släkt 500 år. Vi smakade deras viner men de smakade illa. Förmodligen har de stått där 500 år. Inte undra att de tillverkar stora mängder vin, men ingen export.

På hemvägen fick vi njuta av den fina utsikten över Adriatiska havets övärld.

De vanliga femrätters middagar med levande musik. Detta fick vi njuta av i tio dagar i Dubrovnik och nu bantar vi.

2014-09-10 Det har blivit onsdag och veckan har gått. De flesta vilka flög hit med oss flyger nu tillbaka till svenska värmen. Vi stannar dock en vecka till för att sola, läsa och äta.

Det händer lagom mycket i Världen så att nyheter i TV pågår dygnet rund. Vi har 15km till flygplatsen och ser alla plan som landar dit. Totalt blir det en miljon passagerare per år.

2014-09-11 Ganska molnig dag. Tur att vi hade paraply med på vår promenad då regnet kom på sista kilometer.

2014-09-12 Nu blev det fart igen. Väckning före sex för att hinna med frukost innan bussen kör iväg kl.7. Första stopp i Neum som är staden vid Adriatiska havet i Bosnien-Hercegovina. Denna kustremsa gör att vi redan har passerat gränsen en gång och snart åker vi till Kroatien igen för att lite senare passera tullen igen till B-H. Även på hemvägen passeras de tre tullstationer. Den kroatiska tullen stoppar inga, men B-H tullen kollar alla pass noggrant och sakta.

Pocitelj var nästa stopp för att lite fota ruiner och annat skräp som en gammal fästning och rasad moskej. På alla dessa stopplatser fanns det gott om försäljare av olika prylar, frukt och nötter.

Sofia äter lokal delikates Cevapcici, grovmalet nötkött med varmt bröd och Sarajevo pivo. I bakgrunden den berömda bron i Mostar.

Här krigade folk under 1993-1995 så att den 500 år gamla bron gick sönder. Nu är den restaurerad. Bron delar kristna och muslimer åt. Vi satt på den kristna sidan och åt lunch. Det är 30m fallhöjd ner till vatten och unga män samlar pengar från turister och hoppar ner. En sådan såg vi under tiden när vi åt.

Jasmina (hon är född i Hercegovina, flyttade till Norge som 7 åring, flyttade tillbaka efter tio år och jobbar i turistbyrån i Mostar) guidade oss i Mostar på båda sidor av bron.

Bussen stannade vid en kyrka med 107 meter högt torn som landmärke för att vi skulle hitta tillbaka.

Det fanns mycket av det gamla kvar men mycket var söndersprängd. Turiststråket var återställd och där gjorde vi resans enda storköp, en handdekorerad linneduk av modell större.

Jasmina ledde oss in i en rikemans bostad från gamla goda tider. Det var som i Sverige, inga skor inomhus. Golvet var täckt av tjocka mattor då han hade haft fyra fruar vilka jobbade bara innanför murar. Det fanns vardagsrum, gästrum och barnfabrik.

Även på hemresan stannade bussen i Neum innan de sista kilometrarna längs kusten till hotellet.

Bosnien och Hercegovina

3,9 miljoner invånare, 50 % muslimer, 30 % ortodoxer och 17 % katoliker

Det finns tre presidenter, en från varje grupp.

Arbetarlön 600 euro/månad.

Historia: Osmanska riket 1463-, Österrike Ungern 1878-, Jugoslavien 1918-, Självständig 1992-, EU kandidat 2010-

2014-09-13 Dagens promenad gick på strandstigen till centrum och vidare på andra stranden tillbaka. Sista kilometer under paraply. Hasselnötsirapkaffe med en stor bit av tårta räckte att återställa kalori behovet. På eftermiddag låg vi vid poolen med boken i handen.

Promenadstig. Långt borta syns den dyra bron.

Nu hittade vi det godaste vinet genom att beställa olika flaskor varje dag. Den kommer från Konavle regionen. Vi hann smaka tre av deras viner och alla var godare än andra regionernas viner.

2014-09-14 Hela dagen lång vid poolen. Aaah såå sköönt.

2014-09-15 Efter ett par timmer vid poolen steg vi i en lokal buss för färden till gamla staden. Genom Pileporten gick vi in i turistmassan. Vandringen fortsatte gränden fram, gränden vänster, gränden höger. Alla gränder är smala, en del bara två meter. Ändå fanns det restauranger på varje gränd. Och turister.

Detta är livet

Det får anlända bara fyra kryssningsfartyg per dag. Dessa har 3000 turister per fartyg. Det blir 12 000 människor vilka skall transporteras de tre kilometer mellan hamn och gamla staden Dubrovnik. Varje dag fram och tillbaka. Det går många bussar åt. Alla dessa människor går på de smala gränderna. Plus vi som kommer via andra vägar dit.

Husväggarna är som murar och sträcker sig mot himmelen fyra fem våningar upp. Under kriget bombades nästan alla tak sönder och därför ser staden uppifrån sett rött då alla tak är nya. Markträffar var inte lika många och skadorna var mindre nere på marknivån.

Inne i gamla staden finns många stora kyrkor med vackra målningar på väggar och tak. Några har tredimensionella konstverk av bibliska motiv.

Här finns museum efter museum. Några har fartygshistoria. Några har krigshistoria. Några har de styrandes historia. Huvudstråket består av runda nävestora stenar och den kallar man fotmassagegata.

Stora gatan ligger längst ner och sidogatorna stiger åt båda hållen.

Muren rund staden är flera kilometer lång och turister kan gå där uppe hela slingar men det tar 3h. Dessutom går det sakta i folkmassan.

Spännande upplevelse. Värd att besöka.

Sofia står på en vanlig gatukors i gamla staden Dubrovnik

På eftermiddag solade vi oss före middagen.

Alla dessa 5-rätters middagar, maffiga frukost och musslor gjorde att livremmen inte går runt midjan utan gör en sväng under magen för att stiga igen till midjan på ryggsidan.

2014-09-16 Hela dagen lång vid poolen. Nästan. En tre timmars lunch promenad till en aveny där de flesta utomhus restauranger fanns. Turister sitter där och dricker öl, vin och äter pizza eller någon annan lättare mat. En kommer och en annan går. Hela dagen lång sitter folk där.

På bilden den viktiga vattenkällan innanför Pileporten i gamla staden.

2014-09-17 Hem resa. Först i bussen 20km till Dubrovnik flygplats. Sedan knappt tre timmar till Arlanda. Hemma var vi redan före fyra.

Gräsmattan är grön. Tomater är mogna. Gurkan är lång. Plommon finns både på marken och i trädet. Äppelträdet ligger och vilar men äpplen mognar.

Dator väntar på användare. Facebook meddelar om missade trafik.

Grannen har hållit ett öga på vårt hus och tömt sopor. Tack.

Posten ligger på bordet.

Kylskåpet gapar tomt.

Välkommen hem!

Kroatien

4,3 milj., 85 % katoliker, serbokroatiska

Olivträdet ger efter 3-5 år dåliga oliver, efter 15-20 år bra och efter 130-150 år de bästa oliver. 75kg/trä genomsnitt

Vilda djur björn, grävling och gems.

Salt = guld på 1400 till 1600 talet när några lärde att torka salt av havsvatten.

Halva befolkningen dog vid jordbävning 1667.

Många musslor blev det under vistelsen på Balkan. Musslor skördas och är färska under R-månader (månadens namn innehåller bokstaven R). Nu var det septembeR och delikatesser smakade mums.

Ostron kostade 15 kuna styck.

Musslor fick man en överfull talrik på 85 kuna.

Sofia nöjde sig med musslor men Toivo sörplade även ostron.

Ostron serverades på en isbädd med citron.

Musslor serverades varma med vita musslor och grynig sås.

På denna resa har vi kommit till Montenegro 1 gång, till Bosnien och Hercegovina 3 gånger och till Kroatien 5 gånger.

Hälsningar från Adrianska havet och dess läckerheter.

Toivo och Sofia