Sista resan till Ukraina

 

 

 

   

  Innan man är framme vid Ukraina har man suttit en halv dag i bilen. Resan mellan Västerås och Harsa är 30 mil och sista halvmilen till Ukraina följer man skoterspår.

 

Vi stannade både på upp- och nervägen i Ockelbo. Där besöker vi alltid ett fikaställe mitt i city.

Stugan där vi bor i ligger på åttonde höjdkurvan á 5m från Harsa sjön mätt. Nio år sedan när vi var i stugan för första gången var kurvorna låga. Sedan har backen blivit jobbigare varje år. Därför bestämde vi att detta var den sista resan dit. Vi får leta efter plattare ställen.

 

Sofia och jag gick på skoterspåren. Vi mötte flera fordon och fick hoppa i snön. Solen värmde och snön lyste. Det var som den bästa vårdagen.

 

 

 

 

 

    

 

Efter tre kvarts vandring kom vi till kojan och kunde läsa på den ovala brädan ovanför dörren ”Ukraina”.

                 

 

Jag hade hunnit tända elden i stugan innan Lena rusade fram från skogskanten. En kvart senare kom även Lars och Hans-Erik. Förmodligen hade de tagit många omvägar.

 

Den soliga naturen utanför var vackert. Temperaturen var minus två och vinden var noll.

Men inne i Ukraina var det mysigt att sitta rund öppen låga. Jag hade redan tömt min ryggsäck som innehöll ved. Sofia hade korv i sin säck, Lena hade ombyte, Lars fika och Hans-Erik tröjor.

 

 

 

     

 

Att sitta vid lågan två mil från närmaste samhälle och bränna sina korvar det är livet som bäst.

 

På 70-talet var jag i Harsa flera gången och tävlade i skidorientering. Då var området lagom kuperad med långa svaga sluttningar för att kunna hålla tävlingsfart. 40 år senare satt jag där vid glöden med den svarta korven i handen och tänkte tillbaka. Var det bättre då eller nu? Då var det bråttom efter loppet till stugan för att fixa skidorna för nästa dag och ladda magen med så mycket kalorier som möjligt. Nu sitter man halvsovande i Ukraina med korven mellan tänderna och senare framme i stugan sitter man först i bastun och flyttar sig sedan till öppet spis med en öl i handen och en bok i den andra.

 

 

 

 

Toivo