Merhaba
Klockan var 19.45 den 2012-09-08, när två
motorer började surra. Den ena stängde garagedörren och den andra rullade
bilens hjul. Resan till flygplatsen tar en kvart och flyget till Turkiet under
fyra timmar. Men sådan tidplan finns bara på reklam. Vi var framme i
hotellrummet klockan 09.50 den 2012-09-09. Dörr till dörr 13 timmar och 5
minuter (Turkiet har tiden en timme före oss).
Västerås flygplats är
bekväm för resenärer. Bara en flygplan per gång. Efter att ha fått byxorna upp
och bältet på plats (genom säkerhetskontroll skall man ta av bältet och mina
nya byxor var förberett för mycket turkisk mat), satte vi oss ner med böckerna
i handen. Det gjorde inte så mycket att flyget var försenad tre timmar och
femtiofem minuter (efter fyra timmar gäller försäkringen), jag läser och Sofia
löser korsord i alla fall.
Ataturk staty mitt i Alanya.
Turkarna är stolta över
sig. Skolorna har en stor flagga på ytterväggen och skoluniformen används.
Människorna är artiga och hälsar gärna. Turistnäringen är över 60 % av BNP.
Nuförtiden finns litet
bibliotek i varje hotell. Du lämnar dit dina lästa böcker och väljer en ny, som
du läser och byter till en ny igen. Vi har tre böcker med hemifrån vilka vi
läser och för hemresan tar vi två böcker från bibliotek. I vårt hotell Parador
fanns det mest engelska böcker, men de svenska och finska räckte för oss. Redan
på första veckan passerade jag 500 lästa böcker sedan jag blev pensionär.
De flesta dagarna ägnades
för sol. Efter frukost promenerade vi ett par kilometer. Låg på solbädd vid
stranden. Simmade och läste. Gick till något lunchställe på lagom avstånd.
Promenerade lite till och förberedde för middag.
Hur var det med värmen
då?
Den officiella värmen låg
mellan 31 och 34 grader dagligen. I solen var det mycket varmare. På
flygplatsen provade några turistguider steka ägg på asfalt och äggen stelnade.
På nätterna sjönk temperaturen ner till 25 grader. Vatten i havet var 27 grader
och ytvatten på stranden över 30.
Alanya är tvådelad. Den
gamla Kleopatra stranden med grovkornig sand och brant strand. Den östra
stranden är finkornig och grundare. Där kunde barnen bygga sina sandslott.
Mellan dessa stränder finns mycket shopping och restauranger samt stadens grund
på mellanliggande halvön. Först var det piraterna som använde den höga halvön
som sin bas. Senare byggdes murar runt toppen av höjden som är ca 400 meter
hög.
På östrastranden har man
byggt flera kilometer lång och 15 meter bredd gångbana av kakelplattor. Den är
kantad av palmer och är populär träningsplats.
Äkta kött är gott. Döner chicken. Även brödet
bakades på plats.
En dag klättrade vi till
toppen av misstag. Först gick vi till röda tornet som syns nedanför högra muren
vid vatten bakom vita båten. Därifrån vandrade vi bakom muren mot höger via
olika stigar. När vi nådde tredje sista huset bakom gula båten, började vi
klättra rakt upp mot tornet. Den var brantare och tätare än vi trodde. På många
ställen fick man krypa och dra med händerna över låga murar och genom täta
buskar. I slutet fick vi klättra över ett staket som var byggt för turisternas
säkerhet vid brantens övre del.
Vi tyckte att äventyret
var för spännande. Träningspasset från hotell till toppen tog över två timmar.
Däruppe fick vi Efes
(turkisk öl) och tunnbröd under ett stort träd med höns, tuppar och kycklingar
springande runtomkring. Vi tog bussen ner, men sista tre kilometer gick vi som
nerjoggning.
Bilden är från östra stranden mot halvön.
En annan dag tog vi
bussen till västra delen och gick tillbaka via vårt gamla hotell. Där vi bodde
år 2009.
Bussresan var en
upplevelse. Bussen går på Ataturk bulevard var tionde minut. När bussen
stannade och öppnade dörrar, trodde jag att vi inte får plats. Chauffören
uppmanade folk att trycka sig bakåt på gången. Vi klättrade in och jag slängde
tre lira i burken. Det är ca 200 meter mellan busshållplatser och det kom
ytterligare tio personer in innan de första började gå ut.
Basar tillhör för en resa
i Turkiet. Vi besökte en som var nästan två kilometer lång. På ett ställe ville
jag köpa shorts. Priset var 78 e (i Alanya kan du använda euro eller lira). Jag
bjöd 20e. Han sänkte till 55e, 50e, 45e. Då gick jag, men han sprang efter. Jag
fick min shorts med bälte och han fick 29e. Så går basarhandel till i Turkiet.
Så här går det till att servera vin. En kommer
till bordet med vinflaska, glas, vatten, vattenglas och skräpglas. Den andra
lägger glasen på bordet, öppnar flaskan, låter dofta på korken och smaka på
vinet samt häller i.
Turkisk afton med magdans
går inte att undvika. Vi följde en gång från balkong, när grannhotell hade show
och två gånger på eget hotell. Magdansen ser alltid lika ut, men de övriga i
gruppen dansade och kastade knivar samt lekte med publiken.
På tredje dagen gick vi
till Kleopatra stranden för att uppleva gamla minnen. Vi bodde där tre år
sedan. Även här hade de lyckats bygga några nya hotell fast de flesta nya byggs
på östrastranden eller utanför själva samhället. Längs kusten västerut fanns
det på flera kilometers sträcka nya hotell. De är dock så kallade all
inclucive, då där finns inga restauranger eller butiker.
Minst en timmes promenad dagligen gjorde att
jag gick upp tre kilo under två veckor. Eller var det den goda maten?
Man måste dricka när man
ligger i solen. Under de två veckorna som vi log där drack vi 30 liter vatten,
5 liter vin och 50 liter öl. Det blir ungefär som socialstyrelsen
rekommenderar, 3,5 liter per man och dygn.
Här är både maten och vinet serverad och Sofia
njuter av det hela.
Den turkiska maten är
gott. Inte ens Ikeas köttbullar slår det.
I hamnen står varje morgon lång rad av
piratbåtar. De skall fyllas med turister. Sedan kör de en till fyra timmars
resa. De största tar nog närmare ett hundra turister och de minsta bara några.
Bilar, motorcyklar och mopeder kan användas
hur länge som helst. De rostar aldrig i varma torra luften. Jag träffade flera
motorcyklar av märke Jawa, årsmodell 1959. Jag hade en likadan precis 50 år
sedan. Min höll bara till 1963.
Även asfaltvägarna håller
i evighet. De blir bara slätare under tiden när gummit från däck smälter in.
Ataturk bulevard är
stenlagt på hela längden och gångbanorna på båda sidorna är kakelbelagda.
Gatorna städas varje dag
efter turisternas skräp.
Priserna styrs av
efterfrågan. Samma vara kan kosta dubbelt så mycket 200 meter längre bort, där
det finns flera turister.
Och vad fick jag med hem?
Den nya shortsen med
livremmen, skinnfri näsa, sönderbränd underläpp, förkylning direkt hemma, bruna
skinnet och underbara minnen.
Varma och soliga
hälsningar från Turkiet
Topi