2010 Tunisien

Till Afrika. Denna gång stod det på billjetten två veckors vistelse i Hammamets i Tunisien. I Arlanda var det noggrann kontroll innan man kunde stiga på planet. När jag drog livremmen ur byxorna, kom jag på: Veckans stora nyhet var när Polens president, ÖB, biskop och alla övriga passagerare dog i flygplanslandning. Alla flygplan landar för eller senare när de har lyft. Polens plan var oskadad när den var på fyra meters höjd. Ändå var det ingen som överlevde när den nådde marken. SAS planet var redan i gång och skulle starta om ett par minuter. Vi fick noggrann redogörelse hur vi skall göra vid eventuell nödsituation. Jag ställde mig frågan. När har man haft nytta av dessa, vid varje start, återkommande information?

Enfidha flygplatsen i Tunisien var helt ny och hade öppnats i januari. Den är Världens näst finaste efter Singapore. Vår plan var den ända som tömde sitt innehåll av 180 turister. Ändå fick vi stå i passkön över halvtimme, fast det fanns sju tjänstemän på lika många insläpp. Därefter var det säkerhetskontroll, som andra har vid utresa. Kanske hade de missuppfattat på sina studieresor till Europeiska flygplatser. Som sagt, var vår SAS plan den ända på platsen. Redan när vi fortvarande satt i planet, hade halva pagage mängden lyfts ut ur planets mage. Ändå fick vi vänta över halv timme innan alla hade fått sina väskor. I hela Tunisien var det mycket folk på varje arbete. På flygplatsen, i hotell, på åkrarna, i restauranger, i butiker. Överallt var det så mycket folk att en svensk bemanningsföretag skulle säga sig klara samma arbete med en femtedel. Alla har tid för en pratstund (om man kan arabiska eller franska).

Tunisien är Världens tredje största olivexportör med sina 30 miljoner olivträd. Siesta är mellan 14 och 16. Även skolan har rast då. Därefter jobbar man till 19-20 och äter middag kl. 22.

(På bilden: Tunisiens ledare. Sådana här stora bilder finns överalt som påminnelse om att vem som är big boss)

Finans. Här kan du läsa jämförelse siffror. 1 tunisien dinar = 5 svenska kronor. Arbetare tjänar 400d per månad. Mat och kläder kostar 1/10 jämförd med Sverige. När du köper något och bjuder 1/10 av begärd pris, får du varan och blir lurad bara lite. Jag köpte skor på 20d (utgångspris 300d). Jag köpte Rolex klocka på 30d (260d). Hos nästa säljare lovade jag bara 10d på en Breitling klocka. Nu har jag den också. En äkta handgjord matta 200x150cm kostade 1150d. Gubben sänkte till 100d (vi köpte inte). Priserna är billiga eller dyra beroende hur lättlurad du är. Även vanliga matbutiker har olika priser. Hotellets supermarket sålde vatten på 1d per flaska. 200m längre bort såldes 6 flaskor på 1d. Även bröd skilde 0,9d mot 0,25d. Alkoholhaltiga drycker finns bara i större restauranger. En vanlig supermarket är tre meter bredd och 6 meter djup. Dessa affärer finns var femtionde meter

De finaste restauranger var för turister och middag för två kostade mellan 40 och 90 dinar. I enklare restauranger fick man bättre och billigare mat på 20 dinar för två. Som turist blir du lurad mer eller mindre. Köp inget på de första dagarna. Studera och bli klokare.

(På bilden: Interiör av en verkstad. Parkerade bilar på gatan. Den mörka bilen som syns bakom röda flaket är enda som kör. Övriga är parkerade. Ändå flyter trafiken fint.)

Trafik. Vi hade bytt våra kläder till shorts och tröja. I närmaste shop frågade vi stigen till strand. Det var höga murar på båda sidor av gatan och vi letade efter en öppning som leder till stranden. Mannen hade sin bil bakom ryggen. Han vände sig om, öppnade dörrar och uppmanade oss att stiga in. Sofia satt sig där framme och jag på baksätet. Sedan körde gubben på de smala gränderna på höger och vänstersida, ibland på mitten. Flera av gränderna var bara några meter breda. Bilen svängde höger och vänster. Det fanns gott om andra trafikanter. Ja, det fanns mycket andra trafikanter. Det var så mycket bilar i rörelse att med svenska regler skulle trafiken stanna helt. Men inte i Tunisien. Trafiken flöt fint. I Hammamets finns 600 taxibilar på en yta som är tre gånger tre kilometer. Du ser hela tiden flera bilar. Du behöver vänta på en ledig taxi högst 10 sekunder. På två dinarer kommer man genom staden (ca 3km).

Gubben då? Ju, efter 20 minuter stannade han vid en shop. Vi stannade där en kvart, drack te, kollade sovenier och blev lurade 30d. Men på andra sidan körde gubben oss tillbaka till hotellet och berättade hela tiden som den bästa guiden.

Poliser finns det gott om. De flesta stå i stora vägkors och dirigerar trafiken. Bilar besiktas vid vägkanter då många av bilarna är gamla. Bilarna rostar inte och bäcken sliter inte körbanan. Bilverkstäder och andra verkstäder finns det gott om. I de flesta ryms bara en moped. Dörren öppnas mot gatan och rummet är lika bredd som dörren. Djupet på rummen är 5-6 meter.

(På bilden: Poliser finns på stora korsningar och där det finns risk för stockningar.) Skylten stod på en gångbana. Inte lätt för en turist att förstå.)

La Paix. Vi bodde i La Paix [la pee]. Förmodligen är hotell namnet kvarlevor av fransmännens närvaro. Staden Hammamets liggen en timmes bilresa söder om huvudstaden Tunis. Det bor ca 20 000 tunisier. Det fanns mycket få turister. Vissa dagar såg vi inga andra. Turistsäsongen hade inte börjat än. 98 % av befolkningen är muslimer. Ändå var det bara några minareter och mullans böner hördes bara svagt. Desto bättre hördes tuppar, vilka gal dygnet rund på granntomten. De hade 6 tuppar och 15 höns. Tupparna sov 6 timmar mellan klockan 23 och 5. Man blir förvånansvärd fort van med dessa oljud. Jag tänkte godståget i Jurmala, som passerade var femtonde minut utanför huset. Mullan i Turkiet som skrek klockan fyra i grannmoskej.

Vår lägenhet var rent. Miljövårdaren städade varje dag. Bytte handukar och bäddade sängar. I grannlägenhet var det sämre. Där bodde två kvinnor. De var mycket sällan ute. Ändå duschade de länge varje timme dygnet runt. Det hördes bakom vårt badrum. På andra veckan byttes kvinnorna mot ett äldre par. Duschande fortsatte i samma höga tempo. Jag började bli orolig då inte ens vi behövde tvätta oss så ofta. Jag gick runt hörnet och hittade två dörrar. På den som stod närmast oss stod: Water cistern and pump.

(På bilden: Vi bodde i detta. Tur att utomhus stod namn på våra bokstäver. Inne var det värre. Personalen kunde dock flera ord på engelska och vi förstod varandra.)

Karthago. Vi besökte huvudstaden Tunis och Karthago på samma dag eftersom de ligger sida vid sida. Tunis växer och är som Stockholm, men flera taxibilar. Det finns modern centrum och äldre utkanter.

Karthago är arkeologisk plats som finns på UNESCO:s världsarvlista. Den grundades redan 814 f.Kr. av drottning Dido och fenicier. Karthago konkurrerade med Romerska republiken som handelsstat. Det blev många krig mellan dem. Hannibal var den mest känd ledare. År 149 f.Kr. förstördes Karthago totalt av Romariket. År 44 f.Kr. återbyggdes staden av romersk Caesar. Karthago förstördes igen år 698 av araber.

Antoninus badhus byggdes år 145-165. Det finns mycket kvar av huset och man får uppfattning hur stor det har varit. Vatten dit leddes från 1400 meter höga berget 32 kilometer bort. Ledningen är 1,5 meter i diameter. Byggt av stenar och går ibland under marken och ibland högt uppe i luften beroende om det är dal eller backe. Den lutar hela vägen ner mot badhuset.

(På bilden: Karthago badhus. Äntligen den ända av gamla Karthago som finns kvar.)

Medina. Det fanns marknadsplatser för turister och för tunisier. Vi besökte båda två gånger. Det måste man göra om man vill få någon uppfattning av livet i Tunisien. Turistplatsen fanns inom murarna i centrum. Den andra fanns på norra utkanten av staden. Vi hade ca 3km till båda. När vi var på väg till centrum för första gången, mötte vi en kille som visste var vi bodde och ville visa vägen till Medina. Det var då som vi hamnade hos mattsäljaren. Vi satt, drack te och betygsatte de olika mattorna som tre killar visade. Sedan fortsatte vi på de smala gångarna. Efter några svängar vänster och höger stod en kille som ville att vi skall köpa hans guldkedjor. Han visste vilka vi var och att vi hade suttit hos mattförsäljaren. Djungel telegraf. Vi köpte stämplad guldkedja med hänge på 20d.

På den riktiga marknaden fanns det bara tunisier och två turister. Vi åkte taxi dit på 2d. Platsen var ett sandplan på 100x200m. Den var öppet varje torsdag. Vi var dit båda torsdagar. På ett hörn fanns 20 stora bord med halv meter höga kläd och tyg högar. De minsta fick man välja 10st på 1d. På ett ställe såldes klockor och skor samt andra sovenier (förmodligen turist avdelning). Det var mycket kläder på varje hörn, men störst av alla var grönsaker. Det såldes olika gröna växter 60 % av alt. Resten var lök, potatis, morötter, jordgubbar, nötter och kryddor. Vi köpte bara jordgubbar. De var stora, fina och smakade gott.

(På bilden: Kvinnor letar efter det bästa av de stora klädhögarna. Folk köpte grönsaker för en hel vecka. På drickabacken står vägen.)

Solen. Sommaren kommer inte med on/off knappen till Tunisien heller. Vinter med regn byts mot sommar och sol den första april. Vi kom dit två veckor in på april och fortfarande passerade små regnmoln nästan varje dag. Solen finns men tunna moln hindrar den att nå marken med full styrka. Varannan dag var det blå himmel och det räckte att bränna skinnet. På nätterna visade termometer 12 när tuppen väckte sina höns. Två veckor senare hade nattvärmen stigit till 18 grader. Eftermiddagsvärmen steg från 20 till 27 och havet från 14 till 19. Redan på andra dagen brände jag skallen. Sofia klippte bort hela hårtäcket före resan och solstrålar nådde ända till skinnet.

På andra veckan kom sommaren. Regnet upphörde och bara vita moln seglade på blåa bakgrunden. Vi blir brunare och rödare fast vår grundfärg från tidigare resor finns kvar. Flygplan börjar flyga till Skandinavien igen efter Islands vulkanhinder.

(På bilden: Centrum på bak på höger. Vi bodde i busken mitt i. Bakom fotografen börjar de stora turisthotell, där man ser bara hotellväggar under vistelsen.)

Maten. At äta på kvällarna är fortvarande på lärningsnivå. Det finns sällan någon inkastare och restauranger finns mest i samband med hotell. Vi testade fiske (9), buffé (5), pizza (8), kamel (5), lamm (8), pasta (3), kött (6), couscous (2), flamberade jätteräkor (7) och några mindre restauranger (poäng inom parentes). Största upplevelse var en fiskerestaurang. Vi valde två olika fiskar från en stor bricka som två servitörer bar till bordet. Fiskarna mättes på vårt bord. Som förrätt fick vi ägg och skaldjur inbakad i smördeg och friterade i olivolja. Det var ganska vanlig förrätt. Men allra först fick vi förrättens förrätt. Den kom alltid först i varje restaurang och behövde inte beställa. Det var en stor tallrik som ställdes mitt på bordet. På tallriken låg fyra mindre skålar. I dem fanns sambal oalek, något grönt och starkt, något vit och oliver. Sedan stoppade man bröd i smeten och åt. Alla i bordet åt från samma tallrik. När vi var färdiga rullade chefen med två servitörer ett bord bredvid vårt. På bordet fanns fyra stora tallrikar och två stora salthögar. Sedan började de hacka sönder saltklumpar. Där inne log våra fiskar. De rensade fisken på ena sidan, vände fisken till mellantallriken, rensade andra sidan och lyfte till vår tallrik. Priset på detta härligheten var lika med servitörens veckolön.

Den sämsta maten fick vi i en fint restaurang. Vi beställde den mesta tuniska maten, couscous. Tallriken var fylld med couscous. På mitten var ett litet fårben med ytterst lite kött på. På benen stod en kluven paprika. Jag frågade gubben om detta verkligen är äkta tunisien couscous. Han svarade: Nej, nej. Detta är för turister. Efter några minuter kom han tillbaka och sa att hans fru kan laga en äkta om vi vill komma tillbaka i övermorgon. Vi avstod.

(På bilden: Förrättens förrätt ställdes mitt på bordet och där åt man med god sämja.)

Svensk inflation. Jag försökte leta efter orsaken på prisskillnader mellan Tunisien och Sverige. Jag kom på detta: Svenska medborgare arbetar hård från morgon bitti till sena kvällen utan siesta. Orsakar stora kostnader till arbetsgivaren. Arbetsgivaravgift, försäkringar, pensionsavgift, skatter och andra avgifter. Den andra halvan kan medborgaren se som siffror på lönen. Där står dock minus skatter, försäkringar, avtal och fackföreningsavgifter. Av den föreningen har du nyttan att inflationen äter sakta och säkert din inkomst. Den biten som du får behålla av kostnaden som arbetsgivaren betalade är ¼ del.

Medborgaren samlade ¼ delar många år och gick till bilhandlaren för att köpa en bil. Bilhandlaren sa att om du vill ha en bil skall du betala skatt och moms på den. Medborgaren jobbade några år till, sparade flitigt och gick till bilhandlaren. Medborgaren körde till OK-macken för att tanka den nya bilen. På kassan blev det stopp, Mackföreståndaren berättade att man måste betala både skatt, avgifter och moms på bensin. Efter några veckor gick medborgaren med nya sparade pengar till macken och hämtade bilen.

Ah, äntligen, nu är en riktig medborgare som jobbar, har bil, betalar skatter, moms, avgifter och till fackföreningen. Skål för det. Medborgaren satt sig i bilen, la vänster armbåge på det öppna fönstret. Det fanns gott om bensin i tanken. Efter två kilometer vinkade en polis vid vägkanten. Medborgaren vinkade tillbaka och fortsatte visslande sin resa. Halv kilometer senare stod en polisbil mitt på vägen och en polis kom fram till medborgarens bil. Du smet förbi polispatrull! Du körde för fort! Du har inget körkort! Alcometer visar rött!

Två månader senare stod den nya fulltankade bilen ute i regnet. Medborgaren låg i fängelsecell och tittade på TV. Snart är det middag i restaurangen. Senare på kvällen blir det lite tennis innan långfilm på TV.

(På bilden: Vanlig bostadsområde i Hammamets. Det finns några åsnor kvar, men traktor och små lastbilar är mera allmänt.)

Kortvarigt glädjeskutt. Lyfte upp byxorna och spände limremmen. Det gick att dra ett snäpp tightare än förr. Magen har blivit mindre och musklerna större. Tänkte jag. Jag gick till spegel för att beskåda beachboy kroppen. Oh nej, ha ha. Spegel berättade att magen var som på nionde månad. Bälten låg inte runt midjan utan hängde nedanför magen, där det var kortaste vägen runt. Men maten är god. Solen skiner. Sjukgymnasten är långt borta i Bäckby.

Vi läste alla finska och svenska böcker som fanns i hotellet samt de fyra vilka vi tog dit. På sista dagen började vi läsa en norsk bok tillsammans. Vi har kommit nästan till halvvägs så här en vecka senare.

Mer minne finns i huvudet och fler bilder i dator.

(På bilden: De flesta utterdörrar i muren var av plåt dekorerade med nitar. Dörren ledde till innergården där själva huset stod.)