Rondane Norge 2010-09-15/19

 

 

 

Hösten har kommit och färger är som bäst på fjällen. Ackurat när vi började drömma om fjällhösten ringer våra norska vänner att de har bokat två rum i hotell Rondablikk för två nätter. Vi har attackerat Rondalens från norr och öst tidigare. Nu blir det från söder.

Onsdag den 15e september började vi (Toivo och Sofia) resan redan på förmiddag. Första stopp blev i Karlskoga. Vi har passerat minst 30 gånger staden, men aldrig stannat där. Nu blev det andra bullar. Volvon styrdes i den sju kilometer långa staden som är bara halv kilometer bredd på båda sidor av E18.

Alfred Nobel är fortvarande det stora namnet i Karlskoga. Han har lämnat sina spår och turistnäringen håller dessa spår synliga. På 90 minuter hann vi besöka Nobel, kyrka, fika, torget och köpa en vargjacka.

 

Alfred Nobel staty finns i Karlskoga

 

 

 

 

E18 blir bättre varje år och även vägen via Arvika till Charlottenberg har blivit bättre. Borta är vassa svängar och branta backar. I Arvika parkerades bilen mitt i city och vandringen runt torget kunde börja. Det blev nostalgisk fika i konditor vid torget. Jag brukade äta frukost där på mina arbetsresor till Arvika. Den tiden fanns ingen frukost i hotell.

 

Sofia vid statyn i Arvika

 

I Slåstad, 20 kilometer väster om Kongsvingen, blev det glad återseende med Kari och Ole-Kristian. Mat prat, sömn och en ny dag.

Torsdag morgon, efter frukost, flyttade vi våra väskor in i Golfen och O-K började styra norrut. Efter Hamar svängde vi höger enligt vägskylten, som visade Sjusjön. I Sjusjön, som ligger uppe på fjällen öster om Lillehammer, gjordes första stopp vid Karis och Ole-Kristians hytte.

Färden fortsatte ner till E6 och Gudbrandsdalen där vi hann fika innan Kvam, som var vändpunkten mot fjällen. Vägen och älven i Gudbrandsdalen följer varandra. Vid Kvam är de 280 meter över havet. Den lilla vägen som slingrade norrut till Rondablikk steg 600 meter. Hotellet ligger på 880 meters höjd.

Ingångsväggarna var byggda av stenar. När vi steg in genom dörren, kom vi in i djurparken. Det finns uppstoppade djur av alla sorter. Isbjörnar, grisslybjörn, brunbjörn, järv, lo, älgkalv, rådjur, fjällrävar, brunrävar, bisonoxe, fjällfår, många olika smågnagare, falkar, örnar, ugglor, tjäder, orre, ripa, korp och många andra fåglar.

 

 

Rummen var extra stora med balkong och utsikt mot fjällen. Ute var det molnigt, soligt, regnigt och kallt (+5). Ändå köpte vi en fjällkarta och började planera morgondagens promenad.

Rondane nationalpark är 1000km2. Den är Norges äldsta från 1962. Högsta punkten är 2178 meter över havet.

Middagen serverades precis klockan 19.00. Den var extremt omfattande med stort förrättsbord. Varmrätter som fisk, kött, gratänger, ostar frukter och grönsaker. Römmegröt fanns varje dag. Sist hämtade man från efterrättsbord, som var sex meter lång.

 

Toppen av Rondane blev vitt när de svarta molnen passerade

 

Det mäktigaste för dagen bjöds dock av naturen före middagen. Det började med att solen lyste den närliggande fjällslutningen. Längs ner var den grön, halvvägs upp blev färger gulbruna, uppe var fjällens färger mörkbruna med ljusa/vita fläckar, smala topparna var gråsvarta. Lite senare kom mörka molnen fram över toppen. Det blev mörkt även inomhus. Regnet vräkte ner. Helt plötsligt var det förbi och regnbåge bildades. Ett par hundra meter nedanför vår balkong ligger en liten sjö. På vår sida av den slutade den inre regnbågen med extrem starka färger. Som höjdpunk av detta skådespel av naturen var de branta övre delar av bergen snötäckta. Jag har sett mycket snö i mitt långa liv, men aldrig så mäktigt. Det var många med oss, som bara tittade på bergkanten. Några kunde bryta trollbindelsen och hämta kameran.

 

Bilden visar höstfärger på fjällen. Det måste man se med egna ögon.

 

Fredag morgon vaknade vi fortvarande halvmätta. Ändå gjordes bästa möjliga med frukostbordet, som innehöll alt från pyttipanna till tomat och ost. Tillbaka i rummet packades ryggsäckar med matpaket och varma kläder. Vi gick först ner några höjdkurvor för att ta fart mot uppförsbacken mot fjällen. Första kilometer gick genom tallskog. De största var 238 år gamla (Toivos gissning). Nästa kilometer forstsatte stigen genom björkskog. Björkarna var små, låga och tunna, men ändå blev de lägre längre upp.

Helt plötsligt var björkarna under halv meter höga. Ungefär som blåbärsris. När vi hade klättrat till 1200 meters höjd tog stora, vita lavfälten över. Vi fortsatte upp till Sockertoppen, som den högste punkten hette. Sista biten var bara stenar utan någon vegetation. Högst uppe regnade det och vinden var kall. Molnen hade fastnat på toppen. Några bilder senare var vi på väg ner mot vindskyddet, som låg på kalfjällets nedre del. På vägen dit möttes vi av ett lamadjur med stim av kvinnor. I vindskyddet åt vi smörgåsar och drack te. Stigen ner var inte lika ansträngande som på väg upp. Vi nådde aldrig Rondalens högsta topp på 2178 meter, men den syntes längre norr.

 

Sofia, O-K och Kari på Sockertoppen 1280 meter över havet

 

Vi var frysta innan hotellet, men bastun var varm och smälte oss nästan för fort. Ole-Kristian och Toivo började tävla vem som tål mera bastuvärme. Resultatet blev dåligt för båda dessa hjärtpatienter. Ole-Kristian svimmade nästan ner i swimmingpool och Toivo fick läggas ner på stengolvet för att kvickna till. Så blir det när man blir äldre och klokare. Halv timme senare satt vi alla fyra i avslappningsrummet och drack kaffe. Före middag hann vi avverka några öl för att bli riktigt hungriga.

Middagen startades med rött vin och avslutades med kaffe innan det var dags för baren och dansgolvet. Maten i middagen var minst lika omfattande som i går. Römmegröt med kanel samt färska jordbär var nog godast. Halv elva återvände vi till rummen för vila innan frukost.

 

Förra veckan poängterade läkaren vikten av matens innehåll. Det skall innehålla många olika sorter och inte bara fläsk och potatis. Här har jag ätit minst 20 olika sortens mat till frukost och middag. Ändå har vikten gått upp och kolesterolvärden stigit. Jag har upptäckt två nya delar i min hjärna. Den övre och den nedre. Den övre styr min födaintagandet så att vikten hålls i balans. Den nedre ser till att jag äter alla läckerheter, som finns på bordet. Resultaten blir att vikten går upp, när jag besöker mina släktingar, bekanta eller smörgåsbord. Övre hjärnan jobbar hård efteråt för att återskapa balans.

 

Lördag den 18e var det avresedag. Först gjorde vi promenad bland de närmaste hytter. Alla stugorna inom området Rondablikk var nya eller under byggandet. Egentligen är de inga stugor eller hytter utan överstora hus i 3-5 miljoners klass.

Bilfärden ner till Skarnes gick bra. Framme i Slåstad avverkades ostbricka innan Kari och O-K började laga middag av älg och björnbär. Även potatis, ärter och bönor togs från egen skörd. Vinet var från Italien.

 

Stugorna i närheten av hotellet var större än en normal villa i Västerås.

 

Söndag morgon gick vi till lingonskogen och fyllde fyra femliters hinkar. På eftermiddag arrangerades Odal OL klubbmästerskap. TC var på tomten. Sofia serverade saft och bullar. Jag satt ut skärmar. Ole-Kristian tog tid och Kari deltog i tävlingen.

På kvällen körde vi hem och började leta offer som måste lyssna vår berättelse en gång till.

 

Toivo