Rondane
Norge 2010-09-15/19
Hösten har kommit och
färger är som bäst på fjällen. Ackurat när vi började drömma om fjällhösten
ringer våra norska vänner att de har bokat två rum i hotell Rondablikk för två
nätter. Vi har attackerat Rondalens från norr och öst tidigare. Nu blir det
från söder.
Onsdag den 15e september
började vi (Toivo och Sofia) resan redan på förmiddag. Första stopp blev i
Karlskoga. Vi har passerat minst 30 gånger staden, men aldrig stannat där. Nu
blev det andra bullar. Volvon styrdes i den sju kilometer långa staden som är
bara halv kilometer bredd på båda sidor av E18.
Alfred Nobel är
fortvarande det stora namnet i Karlskoga. Han har lämnat sina spår och
turistnäringen håller dessa spår synliga. På 90 minuter hann vi besöka Nobel,
kyrka, fika, torget och köpa en vargjacka.
Alfred Nobel staty finns i Karlskoga
E18 blir bättre varje år och även vägen via Arvika
till Charlottenberg har blivit bättre. Borta är vassa svängar och branta backar.
I Arvika parkerades bilen mitt i city och vandringen runt torget kunde börja.
Det blev nostalgisk fika i konditor vid torget. Jag brukade äta frukost där på
mina arbetsresor till Arvika. Den tiden fanns ingen frukost i hotell.
Sofia vid statyn i Arvika
I Slåstad, 20 kilometer
väster om Kongsvingen, blev det glad återseende med Kari och Ole-Kristian. Mat
prat, sömn och en ny dag.
Torsdag morgon, efter
frukost, flyttade vi våra väskor in i Golfen och O-K började styra norrut.
Efter Hamar svängde vi höger enligt vägskylten, som visade Sjusjön. I Sjusjön,
som ligger uppe på fjällen öster om Lillehammer, gjordes första stopp vid Karis
och Ole-Kristians hytte.
Färden fortsatte ner till
E6 och Gudbrandsdalen där vi hann fika innan Kvam, som var vändpunkten mot
fjällen. Vägen och älven i Gudbrandsdalen följer varandra. Vid Kvam är de 280
meter över havet. Den lilla vägen som slingrade norrut till Rondablikk steg 600
meter. Hotellet ligger på 880 meters höjd.
Ingångsväggarna var
byggda av stenar. När vi steg in genom dörren, kom vi in i djurparken. Det
finns uppstoppade djur av alla sorter. Isbjörnar, grisslybjörn, brunbjörn,
järv, lo, älgkalv, rådjur, fjällrävar, brunrävar, bisonoxe, fjällfår, många
olika smågnagare, falkar, örnar, ugglor, tjäder, orre, ripa, korp och många
andra fåglar.
Rummen var extra stora
med balkong och utsikt mot fjällen. Ute var det molnigt, soligt, regnigt och
kallt (+5). Ändå köpte vi en fjällkarta och började planera morgondagens
promenad.
Rondane nationalpark är 1000km2. Den är Norges
äldsta från 1962. Högsta punkten är 2178 meter över havet.
Middagen serverades
precis klockan 19.00. Den var extremt omfattande med stort förrättsbord.
Varmrätter som fisk, kött, gratänger, ostar frukter och grönsaker. Römmegröt
fanns varje dag. Sist hämtade man från efterrättsbord, som var sex meter lång.
Toppen av Rondane blev vitt när de svarta molnen
passerade
Det mäktigaste för dagen
bjöds dock av naturen före middagen. Det började med att solen lyste den närliggande
fjällslutningen. Längs ner var den grön, halvvägs upp blev färger gulbruna,
uppe var fjällens färger mörkbruna med ljusa/vita fläckar, smala topparna var
gråsvarta. Lite senare kom mörka molnen fram över toppen. Det blev mörkt även
inomhus. Regnet vräkte ner. Helt plötsligt var det förbi och regnbåge bildades.
Ett par hundra meter nedanför vår balkong ligger en liten sjö. På vår sida av
den slutade den inre regnbågen med extrem starka färger. Som höjdpunk av detta
skådespel av naturen var de branta övre delar av bergen snötäckta. Jag har sett
mycket snö i mitt långa liv, men aldrig så mäktigt. Det var många med oss, som
bara tittade på bergkanten. Några kunde bryta trollbindelsen och hämta kameran.
Bilden visar höstfärger på fjällen. Det måste man
se med egna ögon.
Fredag morgon vaknade vi
fortvarande halvmätta. Ändå gjordes bästa möjliga med frukostbordet, som
innehöll alt från pyttipanna till tomat och ost. Tillbaka i rummet packades
ryggsäckar med matpaket och varma kläder. Vi gick först ner några höjdkurvor
för att ta fart mot uppförsbacken mot fjällen. Första kilometer gick genom
tallskog. De största var 238 år gamla (Toivos gissning). Nästa kilometer
forstsatte stigen genom björkskog. Björkarna var små, låga och tunna, men ändå
blev de lägre längre upp.
Helt plötsligt var
björkarna under halv meter höga. Ungefär som blåbärsris. När vi hade klättrat
till 1200 meters höjd tog stora, vita lavfälten över. Vi fortsatte upp till
Sockertoppen, som den högste punkten hette. Sista biten var bara stenar utan
någon vegetation. Högst uppe regnade det och vinden var kall. Molnen hade
fastnat på toppen. Några bilder senare var vi på väg ner mot vindskyddet, som
låg på kalfjällets nedre del. På vägen dit möttes vi av ett lamadjur med stim
av kvinnor. I vindskyddet åt vi smörgåsar och drack te. Stigen ner var inte
lika ansträngande som på väg upp. Vi nådde aldrig Rondalens högsta topp på 2178
meter, men den syntes längre norr.
Sofia, O-K och Kari på Sockertoppen 1280 meter
över havet
Vi var frysta innan
hotellet, men bastun var varm och smälte oss nästan för fort. Ole-Kristian och
Toivo började tävla vem som tål mera bastuvärme. Resultatet blev dåligt för
båda dessa hjärtpatienter. Ole-Kristian svimmade nästan ner i swimmingpool och
Toivo fick läggas ner på stengolvet för att kvickna till. Så blir det när man
blir äldre och klokare. Halv timme senare satt vi alla fyra i
avslappningsrummet och drack kaffe. Före middag hann vi avverka några öl för
att bli riktigt hungriga.
Middagen startades med
rött vin och avslutades med kaffe innan det var dags för baren och dansgolvet.
Maten i middagen var minst lika omfattande som i går. Römmegröt med kanel samt
färska jordbär var nog godast. Halv elva återvände vi till rummen för vila
innan frukost.
Förra veckan poängterade
läkaren vikten av matens innehåll. Det skall innehålla många olika sorter och
inte bara fläsk och potatis. Här har jag ätit minst 20 olika sortens mat till
frukost och middag. Ändå har vikten gått upp och kolesterolvärden stigit. Jag
har upptäckt två nya delar i min hjärna. Den övre och den nedre. Den övre styr
min födaintagandet så att vikten hålls i balans. Den nedre ser till att jag
äter alla läckerheter, som finns på bordet. Resultaten blir att vikten går upp,
när jag besöker mina släktingar, bekanta eller smörgåsbord. Övre hjärnan jobbar
hård efteråt för att återskapa balans.
Lördag den 18e var det avresedag. Först gjorde vi
promenad bland de närmaste hytter. Alla stugorna inom området Rondablikk var
nya eller under byggandet. Egentligen är de inga stugor eller hytter utan
överstora hus i 3-5 miljoners klass.
Bilfärden ner till
Skarnes gick bra. Framme i Slåstad avverkades ostbricka innan Kari och O-K
började laga middag av älg och björnbär. Även potatis, ärter och bönor togs
från egen skörd. Vinet var från Italien.
Stugorna i närheten av hotellet var större än en
normal villa i Västerås.
Söndag morgon gick vi
till lingonskogen och fyllde fyra femliters hinkar. På eftermiddag arrangerades
Odal OL klubbmästerskap. TC var på tomten. Sofia serverade saft och bullar. Jag
satt ut skärmar. Ole-Kristian tog tid och Kari deltog i tävlingen.
På kvällen körde vi hem
och började leta offer som måste lyssna vår berättelse en gång till.
Toivo