Italy 2010

21/6 Toivo och Sofia Hoffren körde till Torpet och hämtade Lars och Lena Jakobsson. I Arlanda lämnades bilen hos Lindskrog och de körde oss vidare till terminal 2.

Arlanda fakta: Byggdes 1954. 16 milj passagerare / år (12 utrikes och 4 inrikes). 192500 start/landning. 81 flygbolag. 176 destinationer. 52 butiker. 3 rullningsbanor (3,3km, 2,5km, 2,5km). 52 konferensrum. 41 restauranger / café. 4 hotell. 15 000 anställda. 21500 P-platser.

När vi hade studerat dessa enormt stora siffror och ätit enormt stora muffins, var det öppet att stiga på flygplanet. Dryga tre timmar senare var planet nere på marken igen. Vi hade kommit till Leonardo da Vinci flygplatser väster om Rom, den eviga staden. På femte våningen lyfte vi våra väskor i en Peugeot combi och fortsatte till Ostia Antica Park Hotel 8km söderut. Ostia Antica har varit Roms hamn område länge sedan och nu letar arkeologerna stenar i marken med tandborstar.

Cervaro: Maten är viktig även för turister. Här njuter Lars och Toivo av italiensk pizza. Den ser nästan nyttigt ut.

22/6 Kvällsmaten fick vi äta ensam, men till frukost kom ett stort gäng indier i olika dräkter. Vi glömde nästan maten när vi glodde på dem. När alla väskorna fanns åter i bilen, började färden söderut längs havskust. Halvvägs till Napoli svängde vi österut in i landet mot höjderna och berget vilka finns som lång remsa mitt på Italien. Vi försökte hålla oss utanför motorvägar och hamnade ibland på smala kostigar. Vi hade dock inga problem att hitta fram, bara vi lät Miss Garmin visa vägen (GPS). På en smal väg fanns det skylt B & B. Vi följde denna krogiga väg några kilometer och kom till Cervaro staden med 8000 innevånare. Mitt i stod en gammal tre vånings villa med, B & B Villa Gagliardi, på grinden. Våra tummar hann trycka flera gånger på knappen, innan en gumma med hängögon kom ut bakom grinden. Konversationen var bristfällig då ingen av oss kan italienska, men efter några minuter började vi bära våra väskor in. Lena och Lars fick ett dubbelrum på andra våningen. Sofia bosatte sig i en singelrum på samma våning. Toivo fick klättra upp till taket där det fanns ett litet hus. Under tider hade herren i huset kommit hem och han kunde alla språk som behövdes. Han var ursprungligen tysk. Han visade även vägen till en ristorante på en bakgård. Där hjälpte tysken med beställning innan han gick tillbaka till sin gummas mat. Vi lyckades aldrig beställa en lika fullständig middag, när vi försökte själv. Oftast fick vi bara pizza eller pasta.

Cervaro: Hela natten var KUKKUU. I huset fanns fyra gökur. De gick olika tider. Den som var mest fel var 35 minuter efter. Övriga gick inom 15 minuter. Vi kunde sova 20 minuter två gånger i varje timme. Mot morgonen blev vi så van att kunde sova över några KUKKUU.

23/6 Frukosten fixade hängöga och tysken i deras matsal. Sedan styrde Lars Peugeot mot Adrianska havet. Lena satt bredvid och läste karta tillsammans med Miss Garmin. Sofia och Toivo satt på baksätet och beundrade utsikten. Färden gick nordost upp till nästan 2000 meters höjd innan vägen började luta mot havet på andra sidan av Italien. Högst uppe på topparna fanns snön kvar. Terrängen var lika med den norr om Polcirkel. På nervägen fanns inga raksträckor, utan vägen svängde fram och tillbaka, höger och vänster. Ibland på branta sluttningar. Det var stup ner och brant upp.

På kusten stannade vi ett par timmar liggande i sanden i Marina di S. Vito. Vågorna slog över vågbrytaren och det var inte många som simmade. Bilen transporterade oss till Chieti, som ligger en timme nordväst. Uppe i centro matade en kvinna koordinater till en B & B i vår GPS. Vi hittade inga skyltar då heller, utan frågade ett par damer vid vägkanten. We have bed and breakfast, sa ena kvinnan och pekade huset bakom ryggen. Detta var inte enda gången när reklam fattades i Italien. Restauranger och affärer fick man leta efter genom att öppna dörrar och kolla vad som finns innanför. Stället finns i Calanchi tre kilometer utanför Chieti. Även denna by låg uppe på en höjd. Till middag hade vi 100 meters promenad. Pizza så klart.

Capestrano: Denna kyrkliga händelse sker en gång per år och vi råkade sitta och fika precis då. Det var 30 personer som vandrade genom hela staden (200m) och tillbaka till kyrkan.

24/6 Vi lämnade ostkusten och körde först via små vägar till Capestrano och sedan via L’Aquila till motorvägen och Castel Madama och vidare till Villa Pietro Romano, som vi hade hyrt för en vecka. Capestrano ligger på en höjd och syns på flera kilometers avstånd. Peugeot klarade även denna motlut upp till centro. Byn har ett par tusen innevånare, men ändå finns där en stor kyrka och ännu större slott. Efter vandring och klättrande i slottet, satt vi oss ner för fika vid torget. Där sittande blev vi vittne för en kyrklig ceremoni.

Sedan körde vi snabbaste vägen till ”vår Villa”. Familjen som hyrde huset kom och informerade oss ett par timmar om olika sevärdheter i närheten.

I Italien hälsar man okända med muntlig hälsning. Bekanta hälsar man med handtag. Släktingar hälsas med kind mot kind, båda sidor. Man attackerar aldrig med händerna, som i Sverige.

Castel Madama: I detta hus bodde vi en vecka. Den ligger 30km öster om Rom. Närmaste stad är Castel Madama 2km söderut. I Rom finns bara några mindre kullar, men här börjar terrängen stiga mot bergen på mitten av Italien. Det finns inga plana ytor. ”Vår tomt” lutar ner mot älven.

25/6 Solen stekte varmt oss på gräsmattan. Kl. 10 träffade vi Daria (vår värd) i Castel Madama (staden där de bodde. 2km från oss). Hon visade oss runt över två timmar. Det bor 6000 innevånare och Daria känner nästan alla. Vi besökte en vävfabrik med maskiner som var 100år gamla (fyra människor jobbade där). Hon köpte parmaskinka i skinkaffär, pasta i pasta affär, melon i fruktaffär, bröd i brödaffär och bjöd oss till lunch hemma hos sig. Daria visade oss hur man lagar italiensk pasta.

På kvällen tog vi bilen upp till staden San Polo dei Cavalieri, som ligger på en höjd 15km norr om Castel Madama. Däruppe kollades först slott och kyrkor. Sist mat i en ristorante. Även här bor ca 6000 människor. Alla dessa små städer verkar vara äldre än 1000år. Byggnader är av gammal svartgrå sten. El, vatten och avlopp har installerats efteråt på väggarnas utsida. Några har byggt balkong hängande i luften. Tvätt torkas fortvarande hängande från fönster.

Under hela resans tid var det bara i Rom som vi såg andra turister. Det är svårt att hitta logi i de små städerna. Där bor italienarna vilka har stannat i tiden länge sedan. Men i fotboll var de med i Sydafrika.

Rom: Att besöka gatan Corso var huvudmålet på resan. Alla gatuskyltar var av marmor och lika i hela landet.

Jag hade läst Greven av Monte Christo äventyr i Rom och på Corso.

Sofia, Lars och Lena står under.

26/6 Bil via Tivoli till Ponte Mommolo som var Metro station dit vi åkte bil och fortsatte med Metro till Colosseum. Historisk turistvandring genom gamla Rom till spanska trappan. Åtta timmars vandring gjorde oss trötta. På kvällen orkade vi äta bara oliver.

Hela Rom verkar vara mest gamla stenbyggnader. Det är inte bara Rom som är en gammal stenhög. Även mindre städer är lika. Som sagt, vi började från Colosseum. Den byggdes år 80. Sedan tog vi bilder på deras triumfbåge innan liten sväng i parken. Vi besökte gamla kyrkor, okända soldatens grav, rund kyrka utan innehåll, Fontana, mm och spanska trappan. Det är nog så att man måste uppleva gamla Rom själv. Här hade man snyggat till de gamla byggnaderna. I små städer var väggarna smutsiga och fula.

Rom: Det fanns ett hus som var ren utvändigt och där låg okända soldaten.

27/6 Dagen började redan klockan åtta med halv timmes gymnastik på gräsmattan. Deltagandet var ca 50 %. Vi hade inte lärt italienska frukostvanor, utan åt samma som hemma. Sofia och Lars drack kaffe, Toivo drack te och Lena drack yoghurt. Solen värmde dryga trettio i skuggan. Turister låg i solen och läste böcker.

På dagen kom värdfolket för att resa upp poolen. Deras tio årige son lovade guida oss till älven. Älven slingrade djupt i dalen. Vi kom till stranden på två olika ställen, men vatten var ett par meter lägre ner och det skulle inte ha lyckats att komma upp om man dök ner.

Villan där vi bor ligger bland bönder. Söderut kråmar kor och bakom syns staden Castel Madama uppe på höjden som är 150 meter upp och 2km bort. Sydost brölar grisar efter maten. Öster betar fåren som närmaste granne. Bakom fårhagen finns en större hage för hästar. Alla dessa djur växer för kött, även hästarna. Nordost lutar terrängen ner till älven. Norr finns en skog av olivträd. Nordväst finns ”vår tomt” med olivträd, aprikos, plommon, vindruvor, tomater, körsbär osv.

Rom: Vid Fontana de Trevi stod och filmade folk flitigt.

På kvällen besöktes San Gregorio da Sassola, som är ett litet stad en timme söderut. Vägen dit var knappt bilbredd och krokig på sluttningar. På dessa smala vägar var det antingen asfalt eller betong belägg. På betongvägarna finns stora hål och farten blir låg. Även svängarna gör att man kommer bara till 40km/h genomsnitt. Peugeot var alldeles ny och doftade fortvarande fabrik. Vi möttes av gamla stenhus igen. Det var årligen återkommande fest på torget. Ett par hundra människor köade mat i tältet, satt sig på bänkar och lyssnade på musik. Vi gjorde som alla andra och snart var även vi mätta. Liten promenad till bilen och festen var slut. Hemåt tog vi lite bredare, men längre väg.

Tivoli: Husen i små städerna var smutsiga och gamla. Man har efteråt installerat el, vatten och avlopp. Dessa rör hänger på utterväggarna.

San Polo dei Cavalieri: Hur kommer postbilen fram till dörren?

San Polo dei Cavalieri: Oftast fanns det inga skyltar på ristorante och butiks dörrar. Man fick öppna och kolla vad son fanns där inne. På bilden ett undantag.

28/6 Denna dag ägnades för besök i Tivoli. Tivoli är staden närmast oss. Dit är bara några kilometer och staden har säkert över 20 000 innevånare. Byggnaderna var lite nyare än genomsnittet. Vi hittade dock ett par stora kyrkor och ett slott samt amfiteater. Termometer visade över 30 grader och lunch smakade extra gott med öl och färska frukter utöver vanlig pasta. På torget såldes massor av färska frukter av olika sorter. Lena kunde inte motstå att handla körsbär.

Vatikanen: At stå uppe på St Peters kyrkas kupol i Vatikanen är magnifik. Man ser hela Vatikanen, hela Rom och hela Världen. Det var en äkta höjdpunkt på resan.

29/6 Bilen lämnades på samma station som i lördags. Det är 25km dit men klockan hann gå mera än två timmar innan vi var framme. Via motorvägen skulle man ha kommit dit på 25 minuter. Men vi var turister och ville uppleva alla möjliga situationer.

Nu åkte vi Metro till Vatikanstaten eller närmare sagt lite norr om den. I Rom finns två Metro linjer. De korsar varandra vid Termin. Där kan man byta till den andra om man vill ändra riktningen på sin färd. Det kostar en euro för en timme eller fyra för hela dagen. Du behöver vänta högst fyra minuter. Så ofta kör Metro åt båda håll.

Rykten sägen att man måste stå tre timmar i kön för att komma in i Vatikanen. Därför gick vi till en Pizzeria först för att orka vänta. Efter två timmar var vi dock åter på Roms gator.

Kön var lång och bredd men det tog bara 15 minuter att komma via säkerhetskontroll in. Vi valde högerfilen. På skylten stod att vi har 551 trappor framför oss att klättra upp till St Peters kyrkas kupol. Efter 231 långa trappor stod vi på en smal gång inne i kyrkan. Därifrån kunde man se små människor gå nere på kyrkgolvet. Några bilder senare fortsatte klättrandet på de återstående 320 smala trappor mellan kupolens inre och yttre tak. Väl uppe i det fria kom vi till utsidan av kupolens topp 140 meter upp. Utsikten var god över hela Vatikanen och Rom. V i gick ett par varv rund och fyllde våra kameror. Nere på kyrkgolvet kunde man bara undra. Vi hade sett många fina kyrkor under resan i Italien men detta tog priset. Det måste ses.

Resten av dagen studerade vi gamla Rom. Det som vi inte hann i lördags.

Villa Pietro Romano: Angelo hade byggt en grill som kan eldas hela natten lång. Här är decinfiering i gång.

30/6 Förmiddagen ägnades åt att köra runt i skogarna nära Vicovaro. Även här hittades några ruiner och en fikaplats.

På kvällen lärde vi italienska matvanor, när värdfolket kom till oss och fixade en hel afton. Vi var totalt 14 personer på vår trädgård. Vi fyra, österrikarna fem, Daria med Angelo och deras två barn, Darias kusin från Russland.

Angelo jobbar som lärare i Tivoli (staden på närmaste kulle mot väst). Daria läser/studerar historia och japanska språket för att kunna ta hand om sina turister (hon är född i Vladivostok och hennes föräldrar bor nu i Kina). Deras uthyrningshus har två lägenheter. En mindre, 55m2, på nedre våningen och en större, 75m2, på övre. Båda ligger på marknivå då terrängen lutar även här. Vi bodde på övre och hade stora uteplatser (1ha).

Efter sju tändes grillen och alla hälsades välkomna. Sedan var grillen igång till nästa dygns början. Angelo hällde vin från fem liters flaska (egen skörd). Daria delade olika ostar. Klockan nio åt vi grillad bröd med olivolja (egen skörd) och krossade tomater. (Denna rätt serveras i alla ristorante som förrättens förrätt.) Klockan tio serverades pasta. (Denna rätt kallades i ristorante, primär pasta.) Klockan elva hade vi stora skivor av grillad korkött på tallrikar. Lite senare kom grillad korv. Grillen var så konstruerad att ved eldades i en korg upp på baksidan av grillen. Glöden ramlade ner och kunde delas på hela plana ytan. På detta vis kunde man elda hela tiden utan att maten sotades.

Efter korven och salladen orkade inte österrikarna mer. De skulle ju stiga tidigt för resan till flyget. När klockan hade passerat nollsträcket bar Daria fram en stor bricka med småkakor, vilka hon själv hade bakat. Lite senare kom ett lokalt par till besök. (Det verkade vara helt normal tid att besöka bekanta.) De satt med oss en timme.

Under kvällen hade Daria berättat att i Italien äter man flera timmar på kvällen och ännu längre om det är fest. Hon nämnde som exempel nyårsfirandet. Då åter man till klockan fyra på morgonen. Det skiljer från Sverige, där man äter en halvtimme på kvällen och sedan börjar dricka så länge man orkar. I Italien äter man hela tiden och dricker lite vin (hälften av flaskan blev kvar). Före två var alla i sängen.

1/7 Klockan är halv nio på morgonen. Jag sitter i solen och skriver. Lars och Lena sover. Sofia läser en bok i sängen. Tuppen på granngården gör sitt bästa för att få även de sista upp. Grisarna är tysta för tillfället. Förmodligen har de ätit rejäl frukost och sover. Även kor och får är tysta, fast de lever. Österrikarna, vilka har bott tre dygn i källarvåningen, reste redan klockan sex till flyget. Vårt flyg går klockan åtta på kvällen.

Hela Italien: Galsomi = Borneojasmin klädde många stenväggar och murar med sina doftande blommor.

Toivo