WOC 2006 resa
Detta är reseberättelsen från WOC 2006
bilresan runt Östersjön.
20060723 Söndag
Svensk tid hade hunnit bli femton när vi samlades i
Hälleborg för oss gemensam resa runt Östersjön.
Hans – Erik hade hyrt en WW minibuss med extra pagage utrymme. Det var enkelt
att stuva in alla ryggsäckar och resväskor som vi eventuellt kommer att behöva
under den tryggt två veckor långa resan. Nu är det söndag och tillbaka kommer
vi på måndag om två veckor. Vi har bokat en övernattning på Tallin båten, en i
Estland, fem i Danmark och en i Sverige. Den sist nämnda hittade vi inte och
fick leta en ny. Åtta nätters sovplats letade vi efter på respektive plats. Det
gick ganska enkelt fast på några ställen var det ett litet äventyr för sig.
Vi började planera resan i höstas och vi har haft 6
gate möten före resan. Mars 2005 var vi hos WOC 2006 arrangörer i Danmark och
berättade under tre dagar hur vi gjorde WOC 2004 till tidernas bästa. De fick
all material av oss och skulle kopiera så mycket som möjligt.
Vi som skall göra detta äventyr:
Sofia och Toivo Hoffrén
Lena och Lars Jakobsson
Birgitta och Hans-Erik Skalberg
Startbilden
i Hälleborg. Lena, Lars, Birgitta, Hans-Erik, Toivo,
Sofia tog bilden
Termometer visade 25 grader utomhus och så
fortsatte det hela vägen. Ibland steg värmen till 30 men vi hade inte så stor
nytta av det då den varmaste tiden av dygnet satt vi i den
kalla bilen.
Senare på kvällen satt vi i en restaurang på båten M/S Viktoria på väg till
Tallin. Redan här fick magen tillfälle att tänja skinnet när vi öste in alla
möjliga sorter från smörgåsbordet. På vägen till mittnattshow lyssnade vi
karaoke men ingen av oss hade mod att själv stå på scenen.
20060724 Måndag
Redan före elva hade WW hittat P-platsen i kanten av Vana Tallin (Gamla Tallin)
och släppte oss till en fyra timmars vandring längs de smala, gamla gator och
små torg. För lunch hittade vi ett mysigt ställe som heter Vana Major strax
utanför torget. Smala trapporna ledde till en plats på taket där sex personer
kunde äta. Alla beställde olika maträtter för att hitta den för oss okända
estnisk kulinarisk upplevelse. Alla rätter liknade så mycket svenskt att det
blev ingenting kvar på tallrikarna.
Vi hann klättra upp till gamla stans äldsta centrum samt vandra längs
stadsmuren. Kvinnofolket ville stanna vid varje stånd fast det var bara
handarbete som visades och såldes.
Bild
från gamla Tallin
Vi tog en omväg till Pärnu och hamnade till Tuhala där det finns en underjordisk älv. Älven som rinner
Så småningom rullade WW till huvudleden lite
dammigt och skakigt.
I Pärnu bosatte vi oss i ett gästhus inom ett
villaområde innan kvällsvandringen i city. Här bor mest turister, estländare
och finländare, då Pärnu ligger vid Östersjöns strand och är en kurort. Den
långa finsandiga stranden lockar folk på varma dagar. Kroppsvård i olika former
utövas i vartannat gathörn. Det finns fotvård, manikyr, massage, frisör osv.
Årligen besöks stadens hälsoanläggningar av 60 000 personer.
20060725
Tisdag
Morgonen var dimmig och det var blött på marken.
Förmodligen hade det regnat under natten. Det var säkert välkommen inslag i
naturens gång då torkan hade fått övertag. Gräsytorna var halvbrunna och
skörden mognade för tidigt.
Apropå
skörden: Minst hälften av åkerareal stå i träda i Estland.
Samma gäller även i Lettland. I Litauen började de stora vete-, korn-, havre
och kålfälten öppna sig och gamla kolchos byggnaderna syntes tydligare. I Polen
fortsatte dessa vetefält och även korn växte mycket. Närmare Tyskland och i
Tyskland växte mera majs men vete var den stora. Skörden hade hunnit längst i
Tyskland där nästan all vete var redan i säckarna. Alla dessa länder är med i
EU och får bidrag att inte odla något.
Frukost
åt vi på ett ställe där man kunde få alt mellan müsli och pyttipanna. Fast
klockan visade knappt nio hade de färdigt mat för frukost, lunch och middag.
Innan övergången till Lettland stannade vi på Östersjöns strand. Där kunde man
studera fåglar och simma.
Apropå
fåglar: Fåglarna ser ut som hemma i Västerås utom en. Storkar finns överallt
längs vägarna och främst vid gårdarna. De har sitt bo på en stolpe. Ofta el ledningstolpe. Många bönder har hjälpt till och byggt en
plattform på stolpen som grund för boet. Storkarna verkar trivas bäst i Polen
där man kunde se nästan hela tiden någon storkbo med två vuxna storkar stående
och två små liggande.
Det finns folktro att om man har storkfamilj på
gården då är barnlyckan fullbordat.
Detta
är en vanlig syn i Polen och i Baltikum
Klockan visade redan eftermiddagsfika innan bilen stannade
för lunch. Beställningen klarades genom att visa på andra gästernas mat. ”Jag
vill ha samma som han med ljus skjorta”. Jag vill ha samma som hon med röd
kjol”. Mätta fortsatte vi mot Riga, den största staden i hela Baltikum. Några
slalomsvängar i centrum och vi körde vidare till Jurmala.
Jurmala är lite som Pärnu i Estland. Turistlivet och badstranden är dock mycket
större. Badstranden räcker åt båda håll längre än ögat når. Närmaste gatan
parallellt med stranden är en gata för turister. Där finns liten shop och
restauranger. Folk säljer sina bär i små behållare. Smultron, blåbär, körsbär,
hjortron, hallon. Området mellan stranden och gågatan var fyllt med nya hotell.
Vi hyrde en lägenhet i ett hus bakom genomfartsleden vilken var gatan efter
gågatan. I lägenheten fanns tre sovrum, kök, badrum och samlingsrum. Även här
kunde bilen köras innanför grindarna vilket var mera regel än undantag på hela
resan. Det finns procentuellt mycket lyxbilar. Nästan inga gamla bilar på
vägarna. Huspriserna var höga men de flesta husen i Jurmala såg slitna ut med
en ny bil på tomten.
Vi gick ut till gågatan för att fika under tiden
när bostaden skulle städas. Under fikat märktes att lettiska kvinnor är bäst
formade och vackraste runt hela Östersjön. Nästan alla har idealvikt.
Högklackade var extra populära.
Senare på kvällen återvände vi till samma gata för att äta lyxig middag. Det
var den vackraste och godaste middagen på mannaminne. Vi åt lamm, lax, kalkon,
duva, forell, kalv. Middagen avslutades med Anna Pukatzova bakelse med kaffe
och fem minuters fyrverkeri. Alt denna lyx kostade bara 140 Skr per skalle.
Efterrätt
i Jurmala. Även mat var vackert.
20060726
Onsdag
Under natten märkte vi att människorna har börjat
flytta sig och sina varor även i detta land. Vårt lilla hus stod mellan
genomfartsled och en järnväg. Bilarna rusade fram i tre leder åt vardera
riktningen på den fyrfiliga gatan. Tåget gick femminuters mellanrum.
Morgonhimmeln var helt blå och solen lyste in så att vi blev pigga trots
bullrig start på natten. Lars och Hans-Erik hade vaknat tidigare och kutade i
närliggande parker och skogar. Vi övriga fixade frukost som vi åt på
uteplatsen.
Apropå
vi: Vi kompletterar bra varandra med olika intresse. Det är dock
orienteringen som är gemensamt och håller oss ihop.
Lenas intresse är simning, målning och skrynkliga gardiner. Hon är gruppens
kartläsare.
Sofias intresse är ärtsoppa, fotografering och gratulationer. Hon är gruppens
baltiska tolk.
Birgittas intresse är mobil, kyrkor och mat. Hon är gruppens shoppare.
Lars intresse är stora OL arrangemang och
lädersäcken. Han är gruppens sammanhållare.
Toivos intresse är logistik, resor och skog. Han är
gruppens författare.
Hans-Eriks intresse är löpning, lunch och släkt. Han är gruppens chaufför.
Apropå
förarens tankar:
En
hustru stekte ägg till frukost åt sin make.
Plötsligt kommer maken inrusande i köket. "Försiktigt”, säger han,
"FÖRSIKTIGT! Sätt i mer margarin! Du steker för många åt
gången." FÖR MÅNGA!
Vänd dem! VÄND PÅ DEM NU! Det behövs mer margarin. Åh, herre gud!
VAR ska du få plats med MER
MARGARIN? Dom kommer att fastna! Försiktigt... FÖRSIKTIGT! Jag
sa FÖRSIKTIGT! Du lyssnar ALDRIG på mej när du lagar mat! Aldrig!
Vänd dem! Skynda dej nu! Är du tokig? Har du
mist förståndet? Glöm inte att salta dem. Du vet att du alltid glömmer att
salta dem. Använd saltet. ANVÄND SALTET! SALTET!!!
Hustrun stirrar på honom. "Vad
i hela friden är det för fel på dej?" Tror du inte jag vet hur man
steker ett par ägg? ·Maken svarar då lugnt, "Jag ville bara visa hur
det känns när jag kör bil."
Från Jurmala åkte vi på små
vägar söderut för att se äkta liv utan turister. Dessutom var huvudleden Riga –
Litauen under vägbygge. Området var glesbyggt med stora myrar och många älvar.
Vägen var mestadels bredd och rak men utan asfalt på vissa bitar. Terrängen var
småkuperad mellan myrarna.
I Litauen åkte vi till Kaunas. Vägen var under reparation i början men sedan
var den fin och snabb. Nu åkte vi hela tiden djupare in i landet bort från
kusten. Åkrarna blev jättestora och gamla kolchoser syntes då och då. De var i
bruk igen men en del av byggnaderna hade rasat ihop.
Vi lunchade vid en zoo där det fanns struts, björn och kronhjort. Gamla
bondeverktyg hade samlats i och utanför flera av byggnaderna. Vi kände många av
dessa från eget ungdom.
Maten var äkta litauisk och smakade gott. Svamp inbakad i potatis. Kött inbakad
i potatis. Soppa. Korv.
Till Kaunas anlände vi vid fyra tiden. Kaunas har 200 000 innevånare.
Turister är sällsynta här och alla pratar obegripligt språk. Vi klarade oss bra
med vårt ordförråd. På kartan hittade vi hotell Metropolis som låg mitt i
centrum. Kartan ledde oss djupare in på de smala gångarna. Vi kom till en
gammal bakgård med liten bevakad parkering. Den högsta väggen mot parkeringen
visade sig att vara bakväggen på Metropolis. Det fanns tre dubbelrum lediga på
tredje våningen á 300 Skr inkl frukost. Hotellet var ett jättestor gammaldags
hotell med stora rum och högt till taket.
Vi hade njutit eftermiddagsfikat på vägen till Kaunas och kunde ta det lugnt
ett tag.
Gamla staden var nästan tom på folk. Som sagt det finns inte många turister
här.
Kvällens mat, tyckte vi, var
den bästa på hela resan fast det var jättebra även i går i Jurmala. Det var nog
efterrätter och de olika kaffesorterna som gav extra poängen. Dessutom pris per
skalle sjönk under 100 Skr inklusive alt. En flaska Chile vin, två stora öl, en
tonic, sex exklusiva huvudrätter, tre skålar sallad, lite bröd, tre stora
äppelpajer, tre skålar glass. Alt detta under 600 Skr för sex personer.
Sofia
och Lena framför Kaunas mittpunkt
20060727
Torsdag
På förmiddagen passerades gränsen till Polen.
Apropå gränsen: Köerna har försvunnit och gränspasseringar
tar bara några minuter. Mest omfattande procedur var i Stockholm till Tallink
båten. Då scannades allas pass. Detta för att veta vilka som stigit på båten
och därmed lättare att identifiera om båten sjunker. Övriga gränspasseringar
var bara enkla passkontroller.
Vi irrade på små vägar vilka var
smala och gropiga. Först på eftermiddag stannade vi i en liten by för att få
lite mat. Under dagen hann vi ändå till Olsztyn vilket var även den planerade
övernattningsställen. Där såg vi en 2x2 meter stor plakat om hotell Noclegi
Pokoje men det gick inte att hitta den. Lars gick in i villan bakom plakat och
fick veta att huset är hotell och de har ett rum ledig i övre våningen och
övriga kan sova i deras vardagsrum. Det fanns tre rum i övre våningen men två
av dessa var upptagna redan. Bilen fick plats i källaren som var nästan mindre
än WW. Det fanns inga restauranger i närheten och en glass från närbutik fick
duga som supé.
Senare under kvällen när alla hade fått sin säng gick de andra gästerna bort
och vi fick hela övervåningen med tre rum.
Gumman i huset, Danuta, snackade hela tiden men vi förstod inte henne men
klarade oss bra ändå. Hon lagade på morgonen frukost som vi åt på takterrassen.
20060728 Fredag
I Wjazd, som egentligen är
bara en bistro
I Polen liksom i Baltikum bygger man massor av nya
vägar.
Toivo och Lars njuter av soppan i sommarhetta Wjazd i Polen.
Apropå
vägar: I Estland har man hunnit bygga nya vägar och folk har samlats i
städerna. Lettland har inte hunnit lika långt utan de håller på att bygga vägar
nu. Det är dock inga ´runt Hummelsta´projekt utan man bygger 100 tals kilometer
på en gång. Trots detta har de lyckats så bra med logistik att vi kunde hålla
oss på asfalt hela vägen. Även i Litauen är huvudvägarna färdiga men de mindre
är lite sämre. Polen är ett jätteland och mycket långa motorvägar är under
arbete. Även mindre vägarna är asfalterade men smala.
Bilarna blir flera, trafiken tätnar och alla har
bråttom. Det gäller att vägarna orkar svälja dem alla.
Omkörningen fungerar så att man kör på vänster fil så länge innan man möter en
bil. Då styr man in mellan bilarna på sin egen riktning.
I Baltikum hade vi lärt oss att bilarna är stora.
När gränsen till Polen passerades klipptes bilarna liksom av. De flesta var
korta, små bilar. Ju längre norr och väst vi kom desto mera växte bilarna igen.
Det samma gällde husen. I början var de gråa och dåligt skötta. De blev också
nyare, större, finare och framför alt mera praktiska ju längre färden gick.
Vägar närmast Gdansk var fina och breda motorvägar.
Det lilla som vi såg av stan verkade vara fint, nybyggt och välskött.
Förmodligen har restaureringen börjats här i Gdansk där Lech Walensa friade
hela Östeuropa.
Färden fortsatte dock på små
vägar till Östersjöns strand. Där besökte vi Leba. Leba är strandfolkets
paradis. Dit kommer polacker från hela landet för att fira semester. Först
gäller det att hitta en parkeringsplats för bilen. Sedan vandrar man längs en
kilometer lång gata fullt med shop och restauranger till själva badstranden.
Stranden är lång och bredd. Sanden fin och vitt. Solen värmer och temperaturen
i skuggan är nära trettio. Vatten är varm och vågorna snälla.
Här skulle man ha kunnat stanna en hel vecka men vi är ju på väg till WOC 2006
i Danmark. Det var bara att vända bilen tillbaka. Efter tio kilometer vände vi
västerut och fortsatte parallellt med stranden till staden Slupsk. Från vägen
såg vi på långt avstånd de berömda sandvallarna. I Slupsk bosatte vi oss i
hotell Atena. Även här var det liten bevakat p-plats bakom hotellet. En gubbe
bevakade hela tiden vår bil och en bil till.
På kvällen gick vi på stan och
letade efter matställe. Klockan var redan halv nio och de flesta stängde nio.
På en bakgård kom en man och sa att han kan fixa vad som helst. Och efter tjugo
minuter hade vi tre olika rätter att dela mellan oss. Jättegott och mycket
speciellt.
Natten sovde vi i fina sviter vilka var största på
hela resan.
20060729
Lördag
Resans första regn. Vi åkte iväg klockan nio och då
började regnet. Gräsytorna hade redan blivit bruna och regnet var ett välkommet
inslag för de flesta. Bönderna hade annan åsikt då skörden skulle påbörjas. Vete
var mogen, korn och havre kan skördas nästa vecka, raps blir nästa men majs mår
fortvarande bra av regn. Kålhuvuden blir bara större och gurkan växer.
Imponerande utväxnings takt. Under 50 års tid har
man inte satsat på det vackra utan det lilla som byggdes blev grått. Nu under
senaste 15 års tid har man reparerat, restaurerat, byggt om, byggt nytt, målat
och klippt. Svårast är att riva förfallna byggnader. Vad skall man göra med
dessa rester? Skall man bygga en Vedbobacke i varje by?
Vägarna
blev bättre och bättre ju längre västerut vi kom. Toivo hade visat på kartan
var de olika tullövergångarna finns mellan Polen och Tyskland. Vi provade ändå
den norra vägen och hamnade i staden Swinoujscie som är gränspassage för
fotgängare och cyklister. Här fanns 30 – 40 hästtaxi vilka körde de tyska
turisterna bland stånd och restauranger. Även vi fick mat. Polsk gulasch och
efterrätt som vi trodde var glass men den var en stor våffla med dekoration.
Många gånger är omvägar mera minnesvärda än raka
motorvägar. På denna omväg åkte vi två gånger färja över sundet Dziwna.
Det gick fort att passera gränsen till Tyskland.
Tullmannen kollade snabbt passen och sa hej då på svenska.
Klockan var nästan åtta på kvällen när vi hittade lediga rum i hotell
Wasserturn i Strasburg ca
Efter en liten promenad åt vi så god grekisk mat att det sällan serveras ens i
Grekland. Ouzo och körsbärsvin glömdes inte heller. Detta gjorde att vi
skrattade extra gott åt dagens ”omlaitum”. Både hotell och middagspriserna var
dubbelt vad det hade varit under resans gång. Ändå var priserna fortvarande
under de i Sverige. Dubbelrum 65 euro. Middag för två 30 euro.
Lars börjar äta
mat i Sirtaki i hotell Wasserturn i Strasburg i Tyskland. (Detta är faktiskt
bara en portion).
Temperaturen hade varit över 25 grader under hela
resan. Ibland hade den säkert varit över 30 på dagarna men ändå frös vi i den
väl luftkonditionerad WW. Det var bäst på framsäten men längst bak var det
kallare. Detta gjorde att man fick lida på baksäten.
20060730
Söndag
Denna söndag hade solen börjat värma upp Tyskland
när vi lämnade Strasburg (inte samma som EU pamparnas Strasbourg).
I den östra delen av Tyskland
har man hunnit längst och 90 % av de gamla byggnaderna är restaurerade.
Efter 20 minuters åkning märkte vi att WW är
tillbaka mot öst. Det var bara att vända bilen mot väst. Det är nog bara
orienterare som kan göra svängar som vi gjorde nästan varje dag. Vi litade mera
på egen OL kunskap än vägskyltsanvisningar.
Vi höll oss på små vägar även i Tyskland. Det blev
alt glesare mellan de gråa byggnaderna men alt kommer att ta flera år till
innan alla är rensade.
Vid fika i en liten by märktes igen våra ovanor. Sofia och Lars dricker kaffe
från tidigt morgon till sen kväll. Birgitta och Hans-Erik dricker alltid te.
Lena dricker te på morgon och kväll och kaffe mitt på dagen. Toivo dricker te
på morgonen och kaffe på kvällen men där mellan blir det antingen läsk, mjölk,
glass eller mjöd. Detta gör att det inte går att komma överens om fikat utan
alla få sköta sitt.
Vi har skapat bra kunskap om varandras ovanor och
böndernas situation i Östra Europa.
Vi har tappat kunskap om:
- Hur börsen utvecklar sig.
– Persson eller pressen som leder i valkampanjen. Är det Bush eller terrorismen som frälser världen
– Har kommunen byggt nya hinder på gator och vägar.
– Har brandkåren räddat en eller två katter.
– Hur många mål har div. 5 laget sparkat in.
När
man finns här i stora världen känns det faktiskt att Sverige är bara en liten
skit vid Nordpolen. Man kan slå ihop alla ödemarkerna, Danmark, Norge, Sverige,
Finland, Estland, Lettland och Litauen, till en och ändå blir den mindre än Polen
eller Tyskland med sina 60 resp. 80 miljoner innevånare.
Vi passerade Neu Brandenburg innan fikat sedan via
Wismar och Lübeck till Plön som ligger före Kiel. Staden Plön ligger på en
sluttning med slottet längst upp. Nederst finns en gata för parkering. Därifrån
stiger man mellan husen till nästa steg som är shopping och restaurang gata.
Alla husen är olika och mycket nära varandra. Det går att passera dessa bara på
vissa ställen där mellanrummet är lite större.
Samhället
Plön och deras slott. Här har det funnits många arkitekter.
Ett par timmar senare bosatte vi oss i Thomsen´s
Motel mitt i Kappeln som ligger öster om Flensburg vid havet. Dit kommer båt
turister ända från Sverige.
Regnet och bortkommen badstrand ändrade våra planer. Lena, Lars och Hans-Erik
skulle springa genom skogen till en badstrand. Där skulle de möta Sofia,
Birgitta och Toivo med ombyte. På hemvägen skulle vi äta middag i någon av de
otaliga restaurangerna. När vi möttes där badet skulle vara enl. kartan visade
det vara en privat båtklubb utan badstrand. Då var det bara att kuta tillbaka
till motellet. Det började regna och även Birgitta och Sofia blev sura. Alla
måste duscha och byta om innan omstart till middag. Regnet hade slutat och alla
blev mätta. På hemvägen i mörkret fick vi en nattmössa i en annan bar.
20060731 Måndag
Innan man passerar gränsen
till Danmark finns det ett måste i Flensburg. Citti Park är ett varuhus där
törstiga svenskar fyller i sina bilar. Några bakfyllor senare räknar man hur
stor vinsten blev. Vi handlade för ca 600 euro inkl. rejäl fika.
Och då kom vi till Danmark. I
tullen fanns inte en människa. Så det var bara att köra vidare.
På slutningen av Himmelsberget hämtade vi nyckel till vår förbokade bondgård.
Halv timme senare gick vi på Silkeborgs torg och letade efter matställe. Först
restaurang och sedan mathandel.
Bondgården låg 
fanns
sovrum, vardagsrum, kök, matställe och tvättrum. Vi bosatte oss för att leva
här de närmaste fem dygn.
Vy från bondgården. Bostadshus till vänster. Festlokal på mitten.
Ladugårdshörn till höger. WW i centrum.
20060801 Tisdag
Morgonen var solig med 18
grader kl.8 men när vi gick till bäcken vilken ingår i gården började regnet.
Efter lite vila åkte vi via
Gjern backen till Aarhus denna tisdag. I Gjern höll arrangörer att bygga TC för
Middle finalen som går på fredag. I Aarhus blir det öppningsceremoni kl. 16 och
sprint finalen börjar halv timme senare.
I Event Centre kollade vi Qual
resultat och snackade med IOF representanter och arrangörer. WW kördes till
Minderparken och parkerades i utkanten av sprint kartan. Därifrån var det kort
promenad till city för dagens lunch. Skalbergs och Jakobssons stannade i en
makaronibar. Hoffréns fortsatte till en kinarestaurang. På vägen tillbaka kom
regnskur och vi fick sitta i bilen 15 min innan inträdet till WOC 2006 Sprint
final.
Under dagens tävling var det
torrt och mest soligt men så fort vi kom i bilen och började hemfärden började
störtregnet som varade hela natten.
Före start träffade Toivo
Senior Event Advice Björn Persson. Han blev jätteglad att se Toivo och sa att
allting flyter bra men det fattas en Toivo Hoffrén. Danskarna hade ingen
huvudbanläggare utan alla banorna gjordes av olika banläggare och det orsakade
viss bekymmer för Björn. Även kartorna orsakade extra jobb.
Sprint:
Tävlingen öppnades av
Kronprinsen Frederik som även delade priserna.
Sprint gick i Mindeparken
söder om Aarhus centrum. Parken innehöll mestadels öppet skog. Största öppna
ytan var rund TC. Övergången mellan skog och öppet var ritad med ensamma träd. Kartan
blev grötigt och svårläst. Banan hade onödigt många kontroller men annars bra.
TC var bra.
Tävlingen avgjordes vid
passering av travfältet. Före tävlingen var det massor av hästar där och många
trodde att det inte går att löpa där. Under tävlingen var dock hästarna borta
och det fanns öppningar i staket.
Så kan det bli då alla
tävlingsområden studeras så noggrant som möjligt vid förberedelser. Man
studerar gamla kartor och tränar i närliggande skogar. Den tävlande vet före
start var ormbunkar finns, var ljung växer, hur branta är backar, var finns
hygge o.s.v.
Resultat:
Damer:
1. Hanny Alston AUS
2. Simone Niggli SUI
3. Kajsa Nilsson SWE
Herrar
1. Emil Wingstedt SWE
2. Daniel Hubman SUI
3. Claus Bloch DEN
Kronprinsen Frederik of Danmark inviger WOC 2006
20060802 Onsdag
Eftersom långfinalen börjar först kl. 14 hann vi annat först.
Liten promenad längs bäcken
bakom gården där vi hade fiskerätten men gräset på stranden var så högt att vi
avstod. Sedan ut till Silkeborg, staden, som vi började känna ganska bra.
Parkeringen orsakade en timmes jobb för Lars. Vi hade parkerat en plats där
P-skiva gällde. Vi gick till varuhus för att hämta P-skiva men under tiden hann
vakten skriva en böteslapp på 500 kronor. Efter en timme pratade han med en annan
vakt och då kom gubben från varuhus som hade hjälpt honom med skivan och kände
igen Lars. Han tog böteslappen och lovade fixa den.
Vi kände oss 500 spänn rikare
och gick till en vietnamesisk restaurang för lunch.
Danskarna verkar inte vara
uteätare. Det finns nästan inga danska restauranger men det finns gott om andra
som grekiska, kinesiska, vietnamesiska, thailenska.
Long
Till tävlingen kom vi strax
efter 14 och de första damerna hade redan startat. Eftersom dagens disciplin
var WOC 2006 Long tog det ytterligare en timme innan första damen kom i mål.
Fösta herren startade 14.45.
45 damer och 45 herrar startar i varje final. De har kommit dit via
kvalifikationstävlingar. Där har det varit 3 olika heat och 15 bästa från varje
går till finalen. Varje nation får ha max tre deltagare plus regerande mästare.
I finalen startar man med två minuters mellanrum. Startordningen är omvänd från
kvalens resultat så att 15e startar först och1a sist.
Tävlingen gick i Addit/Löndal
Skov 20km söder om Silkeborg. Kartan hade justerats många gånger men till
tävlingen hann den bli bra. Banorna var en kopia från Västerås med fina
långsträckor. Veckans bästa banor.
Herr tävlingen avgjordes på
den längsta sträckan där Lakanen tog långa södra vägvalet. I damklassen sprang
Simone ifrån sina konkurrenter.
De två storfavoriterna kunde
ingen hota utan Simone blev dam segrare och Jani vann herrklassen.
Resultat:
Damer:
1. Simone Niggli SUI
2. Marianne Andersen NOR
3. Dana Brozkova CZE
Herrar
1.
Jani Lakanen FIN
2. Marc Lauenstein SUI
3. Andrey Khramov RUS
Long vinnaren Jani Lakanen med lyckliga Sofia.
Sofia fick Janis signerade nummerlapp.
20060803 Torsdag
Detta var s.k. vilodag för VM
löparna och de kunde besöka Model Event i skogen.
Vi åkte tillbaka till gårdagens TC för där gick nu 4e etappen av
publiktävlingen. WOC 2006 Tour.
Lena, Lars och Hans-Erik sprang en direktanmälnings bana. Sofia och Toivo
studerade skogen och gårdagens VM kontroller. Birgitta hejade på löparna vid
målfållan.
På hemvägen besökte Silkeborg
igen. Bilen lastades med mat och tårta innan resebyrån fick visa kundhanterings
förmåga. Med mycket övertalning och lite mutor hittade flickan bakom disken
övernattning för oss i Aarhus mellan lördag och söndag. Resultaten var mycket
bra då den låg bara ett par hundra meter från banquet Ridhuset i Aarhus
centrum.
På vägen till vårt landställe
hamnade vi mitt i Tour de Danmark cykeltävlingen och kunde från vägkanten se
när deltagarna rusade förbi.
Väl hemma lagade kvinnorna
exklusiv mat och därefter åt vi Lars´55 års tårta. Birgittas föråldrande hade
vi firat redan ett par dagar tidigare. Grattis båda två!
20060804 Fredag
Hela huset väcktes av ´bää,
bää´. Vi rusade ut och såg ett par gubbar med hund som försökte få får och lamm
från närliggande hage upp på bilflaket. Det var ca 60 djur vilka hade betat i
hagen vid infartsvägen. Det tog lång tid innan de lyckades få djuren i bilen.
Dagen verkar bli fin. Bara
några vita moln på soliga himmelen. Getingar och fåglar hade frukost i
bigarråträdet. Svalorna fångade sitt i luften över gården. Vi kunde ta det
lugnt då dagens WOC 2006 Middle går bara ett par kilometer bort på andra sidan
av bäcken.
Middle
Under tävlingens gång gick
flera små regnskurar över men mellan molnen var solen stark och åskådarna var
lättklädda.
Kartan var bra men det var
svårt att rita de ljungklädda öppningarna med några träd och buskar.
Banorna var lite feltolkade. Banläggaren var stolt med sina tempoväxlingar men
hade glömt bort riktningsändringar. Tävlingen avgjordes på de korta sträckorna
på gula där både Novikov och Huovila läste på fel sträcka. I damklassen avgörs
tävlingarna av Simone men norskan Marianne var nära igen. Damer missade mycket
i början och herrar i slutet av banan.
Resultat:
Damer:
1. Simone Niggli SUI
2. Marianne Andersen NOR
3. Tanja Ryabkina RUS
Herrar
1. Holger Hott Johannesson
NOR
2. Jarkko Huovila FIN
3. Jamie Stevenson GBR
Sista kontrollen på Middle.
Samma staty användes även på Sprint.
I TC träffade Toivo och Sofia
Timo Rapakko. Han har varit med på samtliga VM och kan utantill allt som hänt i
samband med någon VM. Han känner personligen alla topporienterare i hela
världen. Dessa har deltagit på Timos tävling Forsa Games (Phone Games) som går
årligen torsdagen före Jukola.
Även andra orienteringens
storheter träffades. Lars och Hans-Erik hade pratstund med IOF bossen Åke
Jakobsson och IOF generalen Barbro Rönnqvist. Gamla och nya VM arrangörer
träffades och erfarenheter utbyttes.
20060805 Lördag
Dagen började med städning. I
början gick det bra med sex personer men mot slutet fick en efter en gå ut. När
den sista kom ut låste vi dörren och vände WW mot Himmelbjerget där WOC 2006
Relay kommer att avgöras.
Först åkte vi till
Himmelbjergsvej för att lämna nycklarna. Det visade sig att vi var redan bakom
TC. Vi fortsatte ett par kilometer till och parkerade bilen mitt på kartan ett
par hundra meter bakom målfållan.
WOC 2006 Tour gick i samma TC
men de hade startat så tidigt att bara de sista kom fortvarande i mål.
Relay
Detta var den soligaste och
varmaste dagen på VM veckan. Glasskiosken var tom efter några timmar men öl
räckte till alla behövande. Tjocka grillkorven med potatissallad och bröd var
den mest populära maten. Under veckan köptes WOC 2006 kläder och många såg ut
som arrangörer på sista VM dagen. Även kartorna såldes bra men den speciella
WOC 2006 vinet stod kvar.
Damerna startade 11.30 och
herrar 14.00. Det var tillräckligt mycket omkastningar och varvning på varje
sträcka för att hålla spänningen uppe. Storbildskärmen som visade från flera
ställen i skogen. Trac Trac som visades på
storbildskärmen mera än på individuella discipliner. Dock kunde det användas
bara på sista sträckan då de ostartade fanns i TC. Det var imponerande att se
Andrey Khramov springa i skogen och föra sitt Russland till seger. 
Även
Minna Kauppi hade den högsta farten när hon såg till att Finland segrade.
Kartan var bra men banorna
hade sina brister. Gafflingarna var så ojämna att först i mål visste man vem
som leder. Långsträckorna saknades och några onödiga kontroller skulle bort.
Resultat:
Damer:
1. FIN
2. SWE
3. SUI
Herrar
1. RUS
2. FIN
3. SWE
Relay Women.
Total resultat
- SUI 2+3+1
- FIN 2+2+0
- NOR
1+2+0
- SWE 1+1+2
- RUS 1+0+2
- AUS 1+0+0
- DEN 0+0+1
- CZE 0+0+1
- GBR 0+0+1
Heja
Suomi ropar Sofia och Toivo med Helena och Pekka Kanste
Helena
var general och Pekka banchef vid Skid OL VM 2005.
Pekka jobbar på heltid med kartritning,
banläggning och bankontroll.
Efter tävlingen ville vi fort till Aarhus.
Resebyrån i Silkeborg bokade något ett par dager tidigare. Vi letade adressen
och ringde på dörren. Den sa klick och vi klev in. Högst uppe i det gamla huset
på femte våningen mitt i city mötte en glad dam oss och visade in. Det var en
modifierad lägenhet med fyra rum, kök och samlingsrum samt tvättrum.
Ytterligare halv trappa upp på taket fanns ett glasat rum där värdinnan sov. Vi
bosatte oss i de två närmaste rummen. Flickorna i ena och pojkarna i den andra.
Bilen körde vi in i parkeringshuset runt hörnet.
Närmaste halvtimmen var det liv på våningen. Alla
skulle duscha, stryka, spraya, blåsa och klä sig fint till festen.
Banquet i Ridhuset fanns bara
Först fick man äta och dricka mera än man orkade. Samtidigt visades veckans
händelser på storduken. Det fanns två barer och en korvkiosk för att klara
resten av festen. Efter att ha minglat en stund började dans med fart. De som
hade mest krafter kvar var Jani och Minna. Våra krafter och öron föreslog
hempromenad.
Festen har börjat för Toivo och Lars
20060806
Söndag
Vi vaknade i den centrala vindvåningen redan sju
och värdinnan började laga morgonmål. Strax före nio gick vi med all pagage
till P-huset. Grindarna var stängda och vi kunde läsa på dörren att huset är
stängd på söndagar. Man kan dock ringa till deras ´Securitas` och få bilen ut
mot 200 Dkr. Innan vakten hann komma hade vi fått sällskap av ett par som hade
samma bekymmer. Vi delade kostnaden och slapp att betala 75 Dkr. som
parkeringen skulle ha kostat. Extra kostnaden blev bara 25. Även denna händelse
plussades till resans kryddor.
Strax före hamnen i Grenå stannade WW vid den långa
badstranden med mjuk, vit sand. Strandens form påminde Copacabana i Rio men
mängden folk var bara 1 %.
När Lena hade blivit blött, Sofia samlat sina fynd
och Lars med Hans-Erik spanat på träningen längs sanden var det dags att köra
på färjan.
Buffé maten på färjan var en blek kopia av den på
Tallink färjan. Man blir dock mätt även av pölse och kartoffer.
Efter att ha solat på däck en timme avslutades resan med kaffe och vinerbröd
för att bli av med de sista danska kronorna.
Under resans gång behövdes sju olika valutor. Det gällde att spendera alt innan
gränsövergång. Lättast var det att köpa bensin för de kvarvarande pengarna.
Till Varberg och Sverige anlände vi klockan fem. En
timme senare knackade vi hos en bonde nära Ullared. Vi trodde att vi hade bokat
oss in här. (Det visade sig senare att det var hos en annan bonde vi hade
bokat). Värdinnan ringde till sina polare och fixade så att vi fick ett helt
hus hos en annan bonde i Fegen. Det var bara att fortsätta den dryga milen till
vårt nya ställe.
Där hade de redan förberedd vår ankomst.
Värdfamiljen bodde i stora herrgården och hyrde ut det mindre. Huset var
nyrenoverad och hade inte hunnit göra reklam ännu. Kök, vardagsrum och sovrum i
nedre botten. Två sovrum i den andra våningen.
På kvällspromenad gick vi ner till stranden där
några tyskar fiskade mört. Lite längre bort fanns en fin badstrand som
Birgitta, Lena och Lars utnyttjade direkt.
20060807
Måndag
Värdinnan kom till oss lagade frukost samt tog emot
3 x 550 Skr.
WW vände nosen tillbaka mot väster och bar oss till den stora lyckan KåGes i
Ullared. Klockan var halv tio men flera tusen bilar hade hunnit innan. Under
dagen stängdes ingången flera gånger för att människor skulle hinna ut genom de
53 kassorna. Ju tjockare människa desto mera majonnäs lastades i vagnen.
Vi njöt av tillvaron de närmaste timmarna. Väl ute undrade vi hur kunde även vi
bli manipulerade av detta KåGes som inte har något speciellt. Bara massor av
vagnar och människor. (En större skräphandel har jag sett bara i Melbourne.
Toivos kommentar).
Efter en lunch och smaklig fika anlände vi till
Västerås.
Resan gick bra med lagom mycket spännande händelser. Vi är fortvarande vänner
efter 15 nätter ihop.
Tips till dig som vill göra motsvarande resor.
(Detta var vår 4e gemensamma tvåveckors resa).
-
Planera vägrutten ungefär.
-
Planera övernattningar ungefär.
-
Planera/växla pengar för första dagen i varje land.
-
Bli av med dina ovanor som ´varmchocolade varje
natt och vattensäng att somna i.
The
END