WOC 2003

Anteckningar från orienterings värdsmästerskap i Schweiz

20030731 Torsdag Avresa

Torsdagsmorgonen klockan 9.00 kom Skalbergs och Jakobssons för att hämta oss, Hoffréns, till vår gemensamma resa till Schweiz. Bilen var redan lastad med flera kartonger av färska Skogssport-tidningar och utställningsmaterial för WOC 2004. Vi skulle ju åka till WOC 2003 i Schweiz och lära av deras arrangemang samt göra reklam för vår egen WOC tävling år 2004.

Start från Hälleborg. Lena, Sofia, Lars, Birgitta, Toivo, Hans-Erik

I Hjo hittade vi ett nostalgiskt ställe för fika vid Vättern. Hans-Erik hade kört den svaga VW-bussen hittills. Nu fick Toivo ta över ratten och köra ända fram till Hässleholm. Där åt vi mitt bland marknadsfolk och lyssnade till de lokala förmågornas musikuppträdande. Det var lika enformigt som Robert Wells pianospel. Eftersom alla andra utom Lars, drack öl till maten, fick han förtroendet att köra bilen vidare mot Falsterbo. Där blev det bad i havet, besök på golfklubb och fika på ett litet kafé.

Därifrån fortsatte färden mot Trelleborg för att tanka bilen innan det var dags att köra ombord på färjan till Rostock. Vi fick köra bilen in på M/S Skåne redan 1 timme före färjans avgång kl. 22.45. Efter en öl och en macka samlades vi för att vänta på att klockan skulle bli 00.05.

20030801 Fredag Födelsedag

Efter midnatt gick vi och de i den andra bilen (2xLöfqvist, 2xRask, Kjellman och Hans Andersson), till Skalbergs hytt och skålade för 50-åriga Birgitta.

Redan kvart över fem gjorde Sofia och båt personalen sitt bästa för att avbryta min sömn. Strax efter kl. 6 lämnade vi färjan i Rostock och körde mot söderut och frukostplats. Frukosten hittade vi norr om Ludwigslust, i en liten by i Norra Tyskland.

Vi kom dit kl. 8.20. Vi hittade en fin restaurang, som vi skulle gå in och få lite frukost, men tji fick vi, för frukosten var reserverad för hotellets gäster. Vi gick lite runt i byn och kom till ett annat ställe som skulle öppna kl. 9.30. Lars fick ta fram hela sin charm och han kunde övertala kvinnan att göra åt oss frukost innan öppnings tiden. Vi fick ägg och mackor (ost, skinka och bratwurst) samt te och kaffe.

Vid lunchtiden stannade vi i en stad, som heter Stendal, (Tyskland). Ingen av byggnaderna är nyare än från 30-talet. Man håller på renoveringen fortvarande efter östers förfallna hus. Cirka 80 % av arbetet har man hunnit göra färdigt.

Det finns flera stora, gamla kyrkor i centrum. Här fick Toivo göra en extra viktminskning i närmaste park. På båten åt vi (Toivo och Sofia), en ägg-anjovis-smörgås. Tidig på morgonen satt vi i toaletten några gånger innan vi åkte av från färjan.

Söder om Magdeburg stannade vi för att äta lunch. I omeletten fanns det en halv liter kantareller. Det är ju genomsnittssvenskens årsbehov. Surkål fanns som dekoration på varannan maträtt. Övrigt var det försurade kålrötter. (I Sverige är motsvarande dekorationerna ärtor och strimlat kål.) Toivo åt en halv omelett och en rejäl köttbit till och sköljde allt ner med en stor öl. Han började må som kung igen. (Sofia hade piggnat till tidigare). Som grädde på mosen lovade Hans-Erik köra fram till övernattningsstället.

Efter att vi hade frågat på några ställen lyckades vi få ett helt hotell för bara oss i Eisenach.

På tredje våningen fanns det tre olika stora rum och även ett rum för frukost. Andra våningen var ägarens privata egendom.

Lars och Hans-Erik gjorde en träningsrunda under tiden vi andra i sällskapet sköljde av svetten. Hela dagen hade det varit över 30 grader varmt i skuggan och mycket mer i soliga ställen. I bilen fanns AC vilket gjorde att vi kände oss nedkylda.

Senare på kvällen köpte vi en stor familjepizza, som vi åt sittande på en parkbänk mitt i byn.

Här har Lars ett hastigt telefonmöte på baksäten

20030802 Lördag Tyskland

På lördagsmorgon kunde vi sätta oss vid dukat frukostbord. Mätt och belåten gick Lars till frisören mittemot hotellet för att klippa håret. Samtidig tog Toivo en fotorunda. Under tiden stoppade resten av sällskapet våra ägodelar i väskor.

Sedan började Toivo köra mot sydligare nejder. Men efter bara några minuters körning måste vi stanna för lite inköp av vatten och diverse grejer. (Lidl) Efter ett par mil fick även bilen påfyllning. Klockan 13 hade vi fikapaus och åt de mesta och största fikabrödet en svensk har sett. I staden Aalon kunde vi äntligen äta den efterlängtade bratvursten. Att skölja bratvursten med weissbier är nog den största upplevelsen, som man kan ha i Tyskland.

Tre kilometer före Lindau hittade vi ett bra ställe för övernattning. Huset hade 18 rum för uthyrning. Vi fick en svit med 2 våningar. Det fanns 3 dubbelsängar, 2 på övervåningen och 1 på nedre våning. Vi gamlingar fick ligga på nedre våning. På uteplatsen kunde man sola sig. Kvällsmaten åt vi ute i trädgården och njöt av weissbier och vin. Vi beställde olika maträtter att sedan kunna jämföra och smaka olika sorter. Birgitta visade några konster med sin tunga och vi andra försökte härma henne efteråt. Det behövdes en flaska vin till för att räta till de vikta tungorna. Innan efterrättstallrikarna var tomma, hade det blivit alldeles mörkt. Roger (servitören) tände stearinljus åt oss, så att vi kunde skratta vidare.

Här njuter vi av tyska jordbruksprodukter. Toivo, Birgitta och Sofia ser nöjda ut.

Hans-Erik har kommit till efterrätten. Lena har redan hunnit vända ryggen till Lars.

20030803 Söndag Ankomst

Efter frukosten, som var både överflödig och mycket mättande fortsatte vi mot Schweiz och Valens. Vi åkte via småvägar och åkte vilse så vi hann inte ens fika. Lindau-Rapperswil är en två-timmars sträcka i normalt, men vi kom fram först på eftermiddag. Vi hade tur med vädret i alla fall. I Rapperswill letade vi efter WM-info center. Vägvisningen var av sådan art, att vi körde några gånger fram och tillbaka. Vi fick fråga flera personer på vägen, innan vi lyckades hitta rätta platsen. Äntligen framme fick vi var sin reklam i en ryggsäck. Sedan fick vi vara fotomodeller för passet, vilket gav oss ganska bra privilegier.

Denna på pappret lugna dag blev lite si och så. Några besvärades av värmen, andra irriterades av hunger. Vi hann inte äta riktig under hela dagen, då det fanns så många olika viljor.

Sedan var det bara att åka till Valens, som skulle bli vårt hem under en veckas tid. Vägen till Valens från Bad Ragaz var en s.k. serpentinväg, ganska smal och brant i vissa ställen. Tvåans växel och gasen i botten när man åkte uppför. På ett ställe fick man använda ettans växel också. Framme i Valens väntade oss en glad och pratsam kvinna. Hon visade oss lägenheterna, och vi blev färre och färre efter varje lägenhet. I den sista lägenheten fick vi, Skalbergs och Hoffréns äntligen bosätta oss. Där fanns två sovrum med var sin balkong, ett litet kök och ett vardagsrum med en balkong. Redan på första kvällen bekantade vi oss med en restaurang och fick äntligen lite mat och öl i oss.

Vy från Valens mot Vasön. Vi är på väg dit.

20030804 Måndag Valens

På måndagsmorgonen hade vi gemensamma frukost hos Jakobssons. Sedan skulle vi skiljas åt. Vi hade ju två bussar med oss, så vi kunde göra olika saker med olika personer. Toivo satte sig i den blå bussen med Angelika och Ulf Rask, Margareta och Kenneth Löfqvist samt Johan Kjellman. De åkte till långdistans kvalet. I den röda bussen åkte Jakobssons, Skalbergs, Hans Andersson och Sofia mot EEC-möte.

Vi träffades åter i staden Rapperswill, som var huvudort för VM-tävlingarna. Några badade i sjön där. Vattnet var cirka 28 grader varmt.

På hemvägen handlades mat i Bad Ragaz. När vi var framme i Valens, sprang vi raka vägen till restaurangen för att hinna beställa mat före klockan 19:00. (Kocken skulle sluta jobba då för dagen). Vi åt tre rätters middag med soppa, stroganoff, sallad och drack till den goda ölen.

Vi mådde bra igen och var glada efteråt. Vi tog en liten promenad mot Vasön, som ligger c. 2,5 km längre upp. Efteråt hade vi ett möte för planering för nästa dag.

20030805 Tisdag Rapperswill

På morgonen åt vi hos Jakobssons igen, för vi hade bestämt att det var bäst så. Efter frukosten tog vi en två-timmars promenad upp och ner på branta sluttningar. Det var svettigt värre, och jobbigt också för den delen. Vi hade tagit med oss lite proviant och lite mer vatten, för det var varmt den dagen också.

På eftermiddag skulle vi åka till Rapperswill och titta på öppningsceremoni i ishallen där. Det kändes inte som ishall, för värmen utanför var 37 grader och inne minst lika mycket. Hallen

Var nästan fullsatt av folk. Luften rörde sig nästan ingenting. Folk svettades, drack och svettades ännu mera. Det kändes som finsk bastu (härlig), men det varade 2,5 timmar.

Öppningsceremonin var kort och bra. Först kom alla tävlande nationer med sina länders flaggor. Sedan kom det folk från någon alpby med diverse grejer med sig. Sist i kortege kom en bonde med fem stycken vildsvin. Allt gick nästan perfekt, men plötsligt fick svinen för sig att komma tillbaka till arenan. Det var full show att få bort svinen därifrån. Stackars öppningstalare, av hans tal hördes ingenting, men publiken hade roligt.

Samtidigt hade orienteringstävlingar börjat med sprinten. Målet hade lagts inne i ishallen. Damernas tävling vanns av Simone Luder, Schweiz. Herrarnas tävling vanns av Jamie Stevenson, Storbritannien.

När pristagarna hade fått sina medaljer, hade våra män Team Captain Meeting. Efter det fick vi äntligen åka hem. Det var mörkt, men det var lättare att åka upp till Valens, när man inte såg så mycket av de branta sluttningarna. Väl hemma stekte vi makkara och drack öl till.

20030806 Onsdag Banquet

På morgonen hade vi bråttom med frukosten, för vi skulle åka ganska lång till långdistansfinalen.

En hel dag i gassande sol. Man fick leta efter skuggplatser. Värmeböljan fortsatte med närmare 40 grader. Härligt, tyckte Sofia och Toivo, andra var lite mer tveksamma om det var så bra med den väldiga hettan. Både näsan och axlarna fick en annan färg, nämligen röd. Simone Luder och Thomas Bührer orkade bäst i tävlingarna. Vi åt en bratwurst var och åkte mot Rapperswill och Banquet. Vi kom dit svettiga och lite försenade. Man fick skölja av det mesta svetten i en liten toalett och byta om till finare kläder.

Ombyte på parkeringsplats för kvällens Banquet

Under den fyra timmar långa middagen han Toivo intervjua de flesta finska orienterare. Lena och Göran Larsson hade flugit till Schweiz samma dag, och de fick åka med oss till Valens. Göran fick förtroendet att köra bilen upp dit. Klockan hade passerat midnatt länge sedan.

Bilden från Bad Ragaz

20030807 Torsdag

På morgonen gick Toivo efter färskt bröd till frukosten. Här på alpkanterna finns småbutiker i varje by. Där fanns inga köer, sällan andra kunder heller. Toivo, Lena och Lars J, Lena och Göran L, Margareta, Hans och Magnus åkte till Middle Model tävling. Det var en timmes åkväg dit. En stigning var 100 meter upp och tog den mesta av tiden. Lite vila efter dusch och då började magen kurra för lunch. Byns restaurang serverade kallskuret med öl. Under tiden hade Birgitta,

Hans-Erik och Sofia vandrat runt i Valens med omnejd. Efteråt även gjort en runda i affären och handlat lite proviant till kommande dagar. Sedan tog vi fika i rummet med kaffe, hallonpaj och glass. Därefter var det SEA-mötet resten av dygnet. De som slapp mötet, kunde njuta av hälsobadet i kurhotellet.

Här köper Toivo färskt bröd

20030808 Fredag

Dagen började som vanligt, hos Jakobssons. Sedan var det bara, att lasta bilarna och åka till tävlingen igen. Ena bussen gjorde en omväg via Swiss O-week dit. Sofia åkte med Katarina, Ida och Magnus Larsson med en personbil lite senare. Morgonen var lite kyligare, under 30 grader, men när solen var framme riktig igen, så blev det mycket behagligare. Denna dag gick den sista individuella tävlingen. Simone Luder vann alla damklasser. Herrtävling vanns av fransmannen Thierry. Det betyder, att Schweiz fick fyra guld, Frankrike ett guld och Storbritannien ett guld. De nordiska länderna blev utan guld på de individuella sträckorna.

På hemvägen stannade vi staden Bad Ragaz och åt en välbehövlig middag. Kvällsmöte med kaffe fixades på hotellet senare. Mötet blev längre än man hade tänkt sig. (Sören kom dit.) Därefter tittades på dagens bilder från tävlingen. Vi var nog 15 personer i det lilla rummet samtidigt.

20030809 Lördag

Lördagsmorgon, efter den obligatoriska frukosten hämtade vi Västerås representanter från Rapperswill på väg till kavletävlingen. Den gick nära Zürich. Swiss O Tour hade gått i samma område på förmiddagen. Detta gjorde att det blev många åskådare på VM-tävlingen. Dessa människor hann äta all mat i restaurangen och vi blev utan. Tävlingen var lyckad och Simone fick sitt fjärde guld. Sveriges herrar vann också guld otippad. Damerna fick silver. Svenska damerna var mycket osportsliga hela veckan och mest efter kavlen.

Simone testar WOC2004

Tillbaka i Rapperswill badade vi i sjön och bytte till lite finare kläder. I ishockeyhallen hade man arrangerad Apero för löpare, ledare och VIP:arna. Där bjöds dricka och lite tilltugg i ledig stil. Arrangörerna tackades och små minnessaker delades ut. Därefter tog svenska landslaget över och ledde sången ”Helan går”, samt hälsade alla konkurrenter välkomna till Sverige och Västerås nästa år. De nya i svenska herrlaget var lite avvaktande då de inte kände alla som fanns i hallen.

Från Lido (ishockeyhall), gick vi alla till scenen vid sjön för prisceremoni och avslutningsfest. Både läktaren och scenen var byggda över sjön. Det fanns 5000 sittplatser, men totalt var det ca 40 000 människor som såg den jättefina fyrverkeri, som gick över en halvtimmes tid. Till och med musiken var synkroniserad med skjutandet.

Tidigare på dagen hoppade fallskärmshoppare i flera omgångar. Efter det visade flygflottilj sina färdigheter med sex överljudplan.

Klockan var nästan 2.00 på natten när vi äntligen kom till Valens.

20030810 Söndag

Sista morgonen i Valens efter frukosten tog vi promenad ner till bäckravinen. Höjdskillnad är 205 meter. Där nere i dalen finns det ett gammalt kloster, som är från 740-talet. Ännu djupare inne i berget finns varma källor. Dessa hade används, och används fortvarande, för att behandla sjuka. Ravinen var på några ställen så smal att det var en naturlig bro över. Nere bildades en grotta som var 60 meter hög och 20 meter bred. Vi gick in i grottan 200 meter och hittade den varma källan där.

Toivo i Kloster kök

En timme senare hade alla klättrat upp och packat klart. Resan mot hem skulle börja via omvägar. Först skulle vi ner till Bad Ragaz och därifrån till en liten by, för att hämta några vinflaskor hos en privat bryggare. Färden gick på stora motorvägar via Zürich och Basel.

Sedan kom vi in i Frankrike och började leta efter nattlogi. På utkanten av Altkirch hittade vi ett litet hotell. Där fanns mycket krigsbilder, statyer och utrustningar om franska krigare. Det bästa var väl swimmingpoolen, (tyckte några av sällskapet). I franska middagsbordet fick man tänka på att inte stoppa kniven i munnen och inte ha arm båkarna på bordet.

20030811 Måndag

På måndagsmorgon fortsatte vi norrut på franska småvägar. Ute på ängarna växte majs efter majs. Första stoppet för dagen gjordes på berget över 1000 meters höjd. Vägen dit och därifrån slingrade vänster och höger genom en gammal skog. Uppe på berget fikade vi kaffe och smörgåsar och Sofia hittade en fin blåbärspaj. På eftermiddag besökte vi Luxemburg.

Åkte via Belgien tillbaka till Frankrike. Lilla staden Longuyon hittade vi ett litet hotell bredvid Hotel de Ville, (Stadshuset). Kanadensare hade lämnat några minnen i byn. Det mest iögonfallande var en stor totempåle. Centrum var mycket gammalt och nerslitet. Under dagen upplevde vi den högsta utomhustemperaturen på vår resa, + 42 grader. Toivo och Sofia trivdes bäst med värmen. Tre rätters i Kina-restaurang gjorde oss sömniga och först vid morgontrafiken vaknade vi klockan 7.00.

20030812 Tisdag

Toivo blev jätteglad att stå mitt i Luxemburg

Före den franska frukosten tog Toivo, Lena och Birgitta en promenad på den nya stadsdelen. Lars och Hans-Erik sprang under tiden för att vara förberedd inför höstens tävlingar.

Sofia laddade sina krafter i sängen. Efter frukosten fortsatte resan västerut på den franska sidan strax söder om belgiska gränsen. Lunch i en liten by vid La Moise och sedan längs älven upp till Belgien. Inte en enda vindistrikt såg vi där. Vädret hade blivit kallare, bara + 36 grader. Logi för övernattning var lite svårare att hitta. Till slut hittade vi ett hotell i Gembloux, öster om Bryssel. Innan besöket i puben och middagen var avverkat, hade klockan hunnit bli nästan midnatt. Vid dagens sista möte kom vi överens om frukosten klockan 8.30. Innan denna skulle man hunnit göra en träningsrunda.

20030813 Onsdag

Eftersom vi var ganska nära så berömd plats, som Waterloo, bestämde vi att åka den vägen. Det var ett stor öppen fält. Det fanns en ganska hög kulle, som man kunde gå upp på trapporna. Högst uppe såg man en staty av ett lejon. Napoleons staty fanns längre ner vid affärerna. Därifrån irrade VW på småvägar några timmar, innan vi hittade en större väg, som ledde oss till Nederländerna. Vi köpte en ny karta över Nederländerna. Vägarna blev också rakare, men vår bil ville ha mera olja och bensin. Vi snurrade tre timmar på småvägar norr om Amsterdam, innan vi hittade ett hotell, som hade några platser lediga. Där fanns ingen mat på kvällen. Hotellägare lovade fixa allt. Han beställde två taxin, som skulle köra oss till stans bästa restaurang. Under kvällen skulle han städa rum åt oss.

Taxin stannade utanför ett hus mitt i city vid kanalstranden, med flera uteserveringar runtom. Huset var gammalt, en blandning av ett slott och en kvarn. Vi hänvisades smala stentrappor till andra våningen. Däruppe var det färdigdukat bord för oss. Rummet var runt med fönstren åt alla väderstreck.

Servitrisen var en glad och trevlig person. Vi bestämde oss för tre rätters middag. Det skulle vara flott på en gångs skull. Vi beställde olika sorter, för att få hum om vad allting var. En del tog tomatsoppa, andra tog gravad lax, bröd med olivsmör. Till dricka valde en del öl, andra valde vitt vin. Tiden gick och huvudrätten röjde och röjde. Helt plötsligt fick vi telefonsamtal från hotellet. Vi skulle infinna oss där fortast möjligt, annars skulle vi gå miste om våra rum. Då sa vi till vår servitris att skynda med huvudrätten, (hon hade glömt bort det). När vi sen fick in maten, lax, ankbröst, grönsaker, potatis och gratäng och skulle börja njuta av den, så kom vår taxichaufför in och berättade att hotellägaren vill att vi kommer och bokar rummen annars hyr han ut de till andra. Vi hade blivit lite fulla av all drickandet, (ingen behövde köra) och vi tog denna händelse med ro. Det tog ytterligare en bra stund innan efterrättstallrikarna var tomma och sista vindroppen urdrucken. Ute på gatan väntade båda taxibilarna oss och färden mot hotellet kunde ske. Gubben i hotellet hade hunnit hyra ut ett rum under tiden. Nu fick vi order att Hoffréns och Skalbergs skulle stanna där, Jakobssons skulle åka till ett annat hotell. Vi kom överens att träffas klockan 9.00 dagen efter i vårt hotell.

Äntligen efterrätt i fyren

20030814 Torsdag

Klockan 9.00 samlades vi igen mätta av den goda frukosten. Färden gick mot Hamburg i god fart. Vi hade bestämt att vi skulle övernatta i norra Tyskland. På den västliga vägen i Holland kunde vi läsa landets uppkomst. Vi åkte den långa havsvägen, där man har skilt havet för att få ett innanhav. Vid ett-tiden stannade vi i Tyskland för en fikapaus. ”Kan vi få tre kaffe och tre te med bröd?” Damen kom först med kaffe och te. Alla fick var sin bricka. Sedan kom hon med en stor bricka med bröd och smör. Sist kom hon med en bricka fyllt med skinka, ost, korv och en korv till. Det kallar man fika i Tyskland. Liten bit norr om Hamburg åkte vi av från motorvägen för att leta efter övernattningsställe. Redan efter 4km stannade vi för att börja letandet. Klockan hade inte hunnit bli mer än 17.00, och vi hade velat åka lite längre mot danska gränsen. Det första lilla hotellet välkomnade oss och ägaren visade parkeringsplatsen på gården. Vädret var ganska blåsigt och inte så varmt som vi hade haft tidigare.

Efter promenad ute i byn, kom vi tillbaka till vårt hotell för att äta middag. Den var extra god. Alla sex beställde olika rätter från menyn, för att se vad det var för mat. Alla sorter var i ”Jukola-klass”, om man får använda det uttrycket. Toivo har ätit i 398 olika restauranger i 30 olika länder och denna restaurang hamnade bland de fem bästa. Efter kaffe och kvällsmöte kunde vi lägga oss nöjda och belåtna för natten. Hotell Bruse i Bad Bramstedt rekommenderas varmt.

Kaffekask efter god mat.

20030825 Fredag

Fredagsmorgonen efter frukosten tog damerna i sällskapet promenad till tygaffärer och diverse små butiker. Toivo promenerade i parker. Hans-Erik och Lars sprang i de få buskarna som fanns längs kanaler och järnvägen. Resan fortsatte till Flensburg. Där stannade vi vid en stor market för att handla billigt i Tyskland. VW blev ganska mycket tyngre på bakdelen efter stoppet på Citti. Danmark passerades ganska fort, utom en kaffepaus i en liten stad. Vi hade bråttom till Sverige för övernattning. Vi hann lagom till färjan mellan Helsingör-Helsingborg. I Helsingborg fick Birgitta och Lars uppgift att gå till turistbyrån och fråga efter om det fanns B & B-platser i närheten, som var lediga. Vi fick tips om en som låg mellan Åstorp och Ängelholm. När vi kom dit, fick vi veta att ett par skulle få åka till en annan plats i närheten. Nåväl, vi var hungriga, men bonden hade inte mat på kvällen, så vi fick åka till Åstorp på en pizzeria och hämta mat därifrån. När vi kom tillbaka fick vi veta att alla hade plats där, så allt var bra.

20030816 Lördag

På morgonen visade temperatur vara bara 17,5 grader. Det kändes kallt efter det fina vädret där nere i kontinenten. Efter den goda frukosten startade vår sista etapp på resan. Vi åkte över Hallandsåsen på Nissastigen. Det blev en stopp i Gränna för lunch. Där var det någon marknad och mycket folk i farten. Båten från Visingsö hade också lastat av sina passagerare så det var trångt på gatorna. Vi åt på en fin kafeteria och drack kaffe och åt färsk bakelse till. De små många butiker ville inte släppa oss vidare. Vi tittade på polkagristillverkning, keramiktillverkning och mycket annat handarbete.

Efter stoppet i Gränna styrdes VW mot Västerås. Först till Hälleborg för att lasta av Hoffréns och sedan vidare till Jakobssons och slutligen till Skalbergs residens.

Resumé

Vi åkte mot söder och passerade olika växtzoner. I Västmanland var vetefälten gröna. I Småland hade fältena blivit gula och i Skåne höll bönderna med slåtter. I norra Tyskland fanns bara stubbarna kvar. Mellersta Tyskland höll bönderna med plöjning. Det har varit klarblå himmel hela vägen ner. På varje resa blir det svårare att se skillnad mellan forna Öst-Tyskland och Väst-Tyskland.

All jordbruk norr om Växjö kan läggas ner. Nere i Tyskland producerar en bonde lika mycket ensam som alla bönder norr om Mälardalen tillsammans. Man kan fortsätta med renskötsel och mandelpotatis, men vete, majs och andra sortens potatis är mångdubbelt lönsammare här nere.

Längre söderut blev terrängen mera kuperad. Det var mindre odlingar men mera skog. Den längsta tunnel vi åkte genom, var nästan åtta km lång.

Till Schweiz åkte vi via Österrike. Vi tankade vid gränsen för vi trodde att bensin skulle vara dyrare i Schweiz. (Den var nästan 2 kronor billigare/liter.) Vi åkte mot St. Gallen ovetande om den branta motluten som fanns längre fram. Resande i Schweiz är alltid en naturupplevelse. Gröna ängar med betande kor. Husen med blommor vid varje fönster. Slingrande småvägar, backe upp och backe ner, små skogar och små byar med kyrka mitt i byn.

Framme i Valens skulle vi göra schema till de olika arrangemangen under veckan. Vädret hade varit vackert under hela vår resa dit och det fortsatte vara likadant. Några svenskar blev överraskade för att Sverige hade blivit lågprisland. Priser i Schweiz är högre på de flesta matvaror, ölen undantaget. Det var ju bra för man behövde mycket vätska under tiden. En tallrik makaroner kostade 150 kr och en pizza 130 kr.

I Valens bodde vi på ett lägenhetshotell i 1000 meters höjd. I dalen rinner en liten älv, som man har dämpat ett par kilometer upp för en kraftstation. Det finns små byar på båda sidor av älven. Små jordbruk och bönder, som har åsnor, kor och getter. Det ser ut som gröna golfbanor överallt. Bollen skulle dock rulla ner i älven om man inte slår hole in one. På de brantaste ställena använde bönderna slåttermaskin som styrdes av en man som gick bakom maskinen. Maskinerna hade tyngdpunkten bara 3 dm upp och kunde köras på branter utan att kippa omkull. Vi tordes inte ens titta ner på dessa gärden, ännu mindre att gå där.

Kyrkklockan ringer varje kvart på dagtid, men nätterna hörde man ingenting. Ibland ringde kyrkklockan 10 minuter oavbrutet, kanske var det någon sorts kommunikation till invånarna, vi vet inte.

När vi åkte genom Frankrike, så såg vi bara majs på alla åkrarna. På franska landsbygden och i byar är alla husen minst 60 år gamla. De flesta husen är från 1800-talet. Standarden var lägre än i Tyskland och Schweiz. Livskvalitén verkar vara mycket högre än i Sverige.

I Belgien var det lätt att hitta ”Belgien Blue”. De betade ute i hagarna. Där hade det inte varit lika varmt som i Frankrike. Nu började det bli kallare för oss också. I Tyskland och i Frankrike var det lätt att hitta hotell men inte i Belgien. Där finns inte hotell ens i varje stad. De hotellen som finns, är av bättre sort, (flerstjärniga).

Belgien är tätbefolkat. Många stora motorvägar finns alltid i närheten. Avståndet mellan byarna är sällan över 500 meter. Det odlas lite frukt, majs, rotfrukter och potatis. Det mesta av landets area går åt vägar och byggnader. Samma sak gäller för Holland. Fast där finns ju massor med kanaler. Långa och raka, som är över marknivån. Betande kor i tusentals påminner om jordbruk. Här vid Atlantkusten hade temperaturen sjunkit till 25 grader. Det kändes lite kylslaget efter Frankrikes 42 grader.

Resan genom Danmark gick i rask takt. Danmarks landsbygd är blandning av allting. Terrängen är mycket mer kuperad än i Holland. Åkrarna är mindre än i Tyskland, Kohagar mindre än i Belgien. Städerna är likadana som i kontinenten. I norra Danmark liknar byggnader fyrkantiga klossar.

Det kändes tråkigt att komma till Sverige. Inga glada skratt hördes vid middagsbordet. Man kände att den gråa vardagen närmar sig. Diskussioner om arealbidrag och dålig ekonomi hos svensk grisfarmare var det mest rolig under denna sista kväll på vår långa och roliga resa i trevligt sällskap.

Antecknaren Toivo