WOC 2005 resa till Leibnitz i Österrike

 

 

2000-07-27 to. klockan åtta kom Birgitta & Hans-Erik Skalberg och Lena & Lars Jakobsson till Hälleborg för att hämta Sofia & Toivo Hoffrén. Resväskorna och gurkburkarna rymdes väl i den stora minibuss som skulle bära oss rund hela Europa.

Under de två första dagarna hade vi skällskap av de sista desperata semesterfirarna vilka flydde regnet i Sverige. Det visade nämligen sig att solen kom efter oss ca 5 mil bakom. Varje gång när vi stannade var det fint.

Omberg var den första fikaplatsen. Platsen ligger mellan Vättern och Tåkern. Redan här var vi ensamma gäster.

33 cyklar har blivit stulna i Växjö under juni-juli.

I början av resan ville alla prata samtidigt men efter 4 timmar blev det tyst. Alla hade berättat det viktigaste och ändå hade vi 70 timmar av bilsittandet kvar.

Vet du varifrån kommer namnet Småland? Jag tyckte det mesta var stort. Själva Småland är stor. Båda Ikeas och Elgigantens lagerlokaler är de största. Åkrarna är breda. Ladugårdarna är långa.

Klimatzoner under samma dag: I Arboga översvämningar. I Helsingör vattenspridare. I Roskilde skördetröskor.

I Hälsingborg besöktes en Indisk restaurang för att skapa av Svenskheten innan vi steg till internationella vatten.

 

2000-07-28 fr. Efter 725km övernattade vi i Slagelse. På en campingplats lyckades vi hyra ett hus med frukost. Därifrån var det en mils åk till Stora Bälts bron. Bron är nästan 20km lång och därmed längre än den mycket omdebatterade Öresundsbron. Vägarna i Danmark är mycket fina.

I Sverige (läs Västerås) vill 90 % av bilisterna hålla sig på högerfil. I Tyskland är det tvärtom. Det finns ingen lag som säger si eller så. Bilarna är ett år yngre i Tyskland.

Morgonpasset på 320km slutade med fika 50km norr om Hamburg. Vi fick uppleva en riktig tysk autobahne kö. Den var från Hamburg till Bremen (190km). Det är många bilister i liv i Tyskland. Tack vare Autobahn. De flesta olyckorna skapar jobb åt plåtslagaren men läkaren får inte många kunder.

Det är många tyskar som bygger sina hus så långa att taket räcker inte till utan slutar tvärt i husgavel.

Ett stort plus i miljöarbete är att alla stora vägarna går i skogen. Det finns heltäckande lövskogsremsa på båda sidorna av vägen. Detta gör att avgaserna fångas av träden.

Norr om Ruhr är majsodlingarna dominerande. Söder om Ruhr tar vinodlingarna över.

2000-07-29 lö. 735 nya kilometrar och övernattning i Iserlohn som ligger nordost on Bonn. I en liten Kro tar en grekisk familj hand om oss. På morgonen före frukost gjorde vi manliga en liten motionstur. Det var 2km upp och samma ner.

Vi spenderade nästan hela dagen i Rein dalen. Utsiktsplatsen Loveley var välbesökt. Därifrån kunde man se hur pråmar åkte nere i den djupa dalen.

 

Vindruvorna på båda slutningarna var nästan färdiga för att trampas. Gamla slott är radade på båda sidorna av floden. De står högst uppe på de brantaste ställen.

Från Mainz neråt finns det ännu mera vindruvor. På dessa områden skall man välja små vägar. Där finns det gott om att se.

Alla äkta par vilka har varit på bilsemester med sin kära, vet hur mycket goda råd föraren får av kartläsaren. Vi var tre par och hade det tre gånger så bra.

På kvällen hamnade vi i ett klostersamhälle. Kloster området var jättestor. Där fanns plats för tusen nunnor och/eller munkar.

Vi bokade oss in i ett litet hotell. Det fanns bara ett par andra gäster. Flickan i restaurangen ville ogärna laga mat bara för oss. En pizza bar längre upp på gatan ställde upp för oss och vi blev mätta även denna kväll.

Vi åkte 468km under dagen. Jag rekommenderar 400 – 500 kilometers dagsetapper. Då hinner man köra på små vägar och studera tysk kultur.

 

2000-07-30 sö startades dagen igen med löptur. Gårdagens träning hade gjort så stor nytta att utförsbackarna kändes större än uppför. På första åkpasset nådde vi München, 300km närmare Leibnitz som var målet för resan. Härifrån kan man skymta alperna vilka befinner sig längre söderut.

Efter två dagars hårdkörning började passagerarnas mungipor åter lyfta sig då dagsetapperna blev kortare och farten lägre samt byarna trevligare. Vi håller tidtabellen och det finns fortvarande möjlighet att vi hinner påverka WOC 2005 och göra VSOK/Västerås/Sweden etta i världen.

På autobahn är de flesta bilarna stora mersa eller bmw. På små vägarna finns en härlig blandning. På autobahn kör man 160 km/h en timme och står sedan i kö en timme. På mindre vägar kör man 90 km/h och kommer fram hela tiden. Skillnaden är att en av förarna får magsår.

Lunch åt vi i en liten by öster om München och jätte fika i en annan (Traunstein). Hela resans gång ville vi båda äta och övernatta i små byar. De flesta var inte större än Dingtuna men ändå fanns det flera barer och pension.

På kvällen var det svårt att bestämma övernattningsställe. Massor av gasthouses och bussen full av starka viljor gjorde att det tog 3 timmar att välja. Så småningom kom en gubbe fram till oss och skickade oss till sin dotter som hade en egen gasthouse uppe på en alpäng i Russbach. Den var dock full men vi kunde bo hos grannen ’Pension Salzburgia’. På kvällen hittade vi ett mysigt matställe. När vi fick problem med matsedel kom ägaren/kocken fram och översatte. Han hade bott i Sverige 1 år 30 år sedan. Hans svenska var bättre än vårt alpspråk.

2000-07-31 må hade vi sovmorgon och gjorde en gemensam alppromenad efter frukost. Under första timmes bilkörning hade man ingen nytta av kompassen då nosen på bilen pekade åt alla möjliga håll.

Lunch i Mauterr. Här går vägen rakt båda sidled och höjdled. Motorvägen följer dalgångar och går genom berg och alp. Det kom tunnel efter tunnel. De flesta var 1-2km men en var 8320m och en 9755m. På båda sidor av vägen fanns det gott om små byar. Genom att dalen var ca 1km bredd var byarna nära.

Väl framme i Leibnitz styrdes minibussen till järnvägstadion där Margareta & Kenneth väntade på oss. De hade flugit dagen innan till Wien och spenderat natten där. På morgonen fortsatte de med tåg via Graz till Leibnitz.

Nu började det brännas. Vi hade nått målet på resan och en veckans hård jobb började.

I slottet Schloss Seggau hälsade Susanne och Ulrike Hartinger oss välkomna och visade var vi skulle bo.

 Det gick många arrangemang samtidigt.

-          IOF 20th World Congress (går vartannat år)

-          PWT tävlingar (2 deltävlingar, kvalificering, kavle)

-          7-days (från söndag till lördag varje dag)

IOF var delad i Council, Committees och Delegate. The Council hade första möte redan på måndag. The Committees började på tisdag. SOFT hade 10 representanter. Tord Nilsson VSOK är ledamot i IOF och hade många möten med sina skid-OL kollegor. Totalt från Sweden 22 personer.

På fredag eftermiddag skall en punkt på dagordningen handla om WOC 2005.

PWT hade på tisdag deltävling 3 i Maribor och på lördag deltävling 4 i Leibnitz.

7-days gick varje dag. Bussarna transporterade folk fram och tillbaka mellan olika möten och gemensamma måltider.

Först undrade jag hur allt detta går ihop. Det är ju samma människor (för det mesta) vilka skall finnas på varje plats. Efter närmare studie på de olika arrangemang, såg jag att nästan alla hade efternamn Hartinger. De jobbar med egen reklamfirma och är alltså proffs.

Efter en liten sightseeing hos några bönder lyckades vi hitta huset där vi övernattade resten av veckan. Huset hade en gammal del där vi hade frukost och en alldeles ny del där vi hade våra lägenheter. Det var trivsamt och fint. Vi var de enda gäster i huset. Jag tror inte att det fanns plats för flera.

 

2000-08-01 ti. På förmiddagen byggde vi ’Sweden monter’ och klistrade kartor samt Västerås bilder på tavlor. Diskussioner med några av de olika nationernas representanter mjukstartades. Våra konkurrenter Japan och Ungern byggde sina montrar redan på måndag. Ungern hade bara en dam i sin monter i början. Senare kom en gammal diplomat som kunde även svenska. Japan hade en äldre man och tre yngre.

På eftermiddag åkte vi till Maribor i Slovenien. Det är bara halv timmes bilresa från Leibnitz. Tullen var snäll och det bildades inga köer. Enda skillnaden mellan länderna (i alla fall i gränsområdet) var att det mesta blev mindre. Vinodlingarna blev mindre. Majsodlingarna blev mindre. Vattenmelon fälten blev mindre. Det byggdes mycket nya hus och de blev inte mindre.

Vi följde PWT skyltarna hela vägen från gränsen och hamnade mitt i city. Där fanns TC, start och mål för PWT. Även 7-days etappen använde samma TC. Där fanns gaturestauranger sida vid sida. Från ett och samma ställe kunde jag räkna 8 stycken.

Själva PWT tävlingen gick som på Djäkneberget. Största skillnaden var att banan var si och så. Efteråt hörde jag från en Österrikisk löpare att Djäkneberget var bäst. Efter tävlingen försökte Margareta, Lena, Hans-Erik och Lars slå PWT löparnas tider. De lyckades inte fast Birgitta, Sofia, Kenneth och Toivo hejade ivrigt. De fick dock ett skönt svalkande bad i en av stadens fontän för stadsbornas förskräckelse.

Väl tillbaka i förläggningen njöt vi middag kl. 23. Mitt under måltiden kom meddelande från Björn Klingman (PR chef i Västerås). Först meddelade han att han hade landat i Graz. Några minuter efter meddelade han att taxi var framme vid slottet. Då var Kenneth tvungen att avbryta middagen och hämta honom via de mörka okända vägarna. Även Björn bodde i detta fina hus.

  

2000-08-02 on. Vi klädde oss fint för att representera VSOK/Västerås/Sweden. Våra gula skjortor syntes väl och man såg på långt håll vilka som kom från Västerås. Vi gjorde inordning en frågetävling med fina priser. Vi dukade bordet med Västeråsgurka på en brödbit. Vi var lite skeptiska om någon skulle vilja ha våra kurkor men det blev succé. Mest av alt ville folk ha något annat att ha i munnen än bara karameller. Det var ju rejält varmt. Ute sken solen på max och temperaturen var en bit över 30 grader (i solen var det dubbla).

Lunch serverades i slottet. Soppa, sallad, varmrätt och efterrätt. Vi satt bredvid Japaner men det var trevligt i alla fall.

Lite om slottet Schloss Seggau: Den höga muren rundom är 300 x 50 meter. Därinne finns flera byggnader. Dessa hade modifierats till en kongress anläggning. Det finns stora och mindre samlingssalar, restaurang för många hundra gäster, logi för många i små rum, swimmingpool och lite till. I norra gavel finns en vinkällare som är 50 meter lång och innehåller jättetunnor. De största rymmer 5000 liter. Där finns även en butik som säljer viner vilka kan smakas först. Här nere är vinet lika viktig som mjölk i Sverige. Varje hushåll har antingen eget vin eller egen vinleverantör.

Dagens etapp för 7-days gick från slottet. Tord svettades rund en bana och blev några kilo lättare i de branta backarna. Rumäniens landslag sprang flitigt på dessa tävlingar men alla klarade inte sina banor utan fick bryta. De verkar ha lite kvar att lära. Dagens etapp med stark kupering och hög värme (35 grader) var jobbig för många.

SOFT hade folk på alla möten. Maria Nimvik tog hand om administration, Knut Nord var överallt, Björn Persson var bra att tala, Åke Jakobsson styrde, Carl-Erik Nyqvist bestämde, Kent Olsson gav råd liksom Sven-Åke Lööv.

PWT ledarna ville ge över hela PWT till IOF. Jörgen M påverkade och talade. Även hans polare i PWT gjorde sitt bästa.

Ungern ville inte ha WOC då det kostar mycket.

Japan får inte ha WOC då de är för dyra.

Sverige är lagom.

Sport Ident ökar och tar över all stämplings- och tidtagningssystem.

Silva har egna försäljare rundom hela världen.

Öppningsceremoni på kvällen vid rådhuset var antingen överdimensionerad eller jag hade inte fattat var jag hade hamnat. Först marscherade alla 43 nationer in som i OS. Varje nation leddes av en 10-årig Österrikare i national dräkt. Det var många som talade. Presidenter hit och presidenter dit snackade hur bra allting är. Ungarna dansade. Några till talade, president Anders Vestergård, president Sue Harvey. Äntligen började det roliga. Välkomstdrink, massor av mat. Sallad skålar flera meter, kötthögar låg på bordet som små punkthöjder. Det fanns gris, nött, höns och allt en gång till. Det fanns pannkakor smulade med körsbär. Det fanns tårtbitar och frukt. Drickan tog inte heller slut. Västerås delegationen hittade dock en stor brist. Vi fick gå till en bar på stan för att få det så viktiga dagliga kaffet.

 

2000-08-03 to. Alla 9 Västeråsare var redan ute när värdinnan kom och öppnade dörren för frukost. Hon fixade frukost på 5 minuter viket måste vara rekord. I alla fall med svensk mått. På förmiddag fortsatte vi att snacka med resten av världen. På en paus bjöd Japan sina råa rätter och kaffe.

Till lunch åkte alla till ett annat slott (Ehrenhausen) en mil bort. Där njöt vi en jätte lunch. Sedan blandades vi i OL-lag med fyra i varje. Deltagarna bestod av delegaters, councils, committees, PWT och övriga.  Mitt lag hade nr. 27 och bestod av en från Tyskland, Tjeckien, Israel, Sweden. Hela laget startade samtidigt och håll ihop hela banan utom några kontroller vilka kunde besökas ensamt eller ihop. Det lag som kom närmast medeltiden, för alla lag, vann. Lasses lag var mest medelmåttlig och besäkrade tävlingen.

Efter målgången var det dukat för mat igen. Maten serverades inne i slottsgården. Det var varmt och soligt, ca 30 grader. Drickan gick åt. Även maten gick åt då de flesta var aktiva orienterare. Efter andra maten hurrade alla åt Lasse som fyllde 49 år. Det var Björn som tog mikrofonen och berättade om dagens födelsebarn. Tillbaka i ’vårt hus’ bjöd Lasse en stor födelsedagstårta. Det smakade gått med den sällsynta drickan, kaffe.

Kl.9 på kvällen åkte vi 5 manliga till congress slottet för att träffa SOFT folk inför sista dagens taktiska spel. Det senaste taktik är att försöka rösta bort Ungern. Då skulle vi ha lättare att slå Japan med deras höga kostnadsläge. De är många som har blivit påverkade av våra ’sex fria’ men nog skulle ’fri sex’ gett flera röster.

Vi åker i bilen några mil varje dag mellan olika arrangemang. Det som vi har lärt är att varje land har sin favorit namn. I Sverige finns det många byar som heter Skogstorp. I Tyskland var namnet Ausfahrt ännu vanligare. Det kunde man läsa på många vägförgreningar. I Österrike var däremot Omlaitum det mest förekomna.

Kl. 23.30 stängdes slottet och vi fick lämna konferensrummet. Mötet fortsatte på gården. Kl. 00 åkte vi hem och fortsatte våra förläggningar där. I vårt desperata arbete försökte vi leta efter syndabockar ifall allt går åt pipan. Själva var vi felfria. Kl. 1 gick vi i säng, men tankarna snurrade i skallen och sömnen avvek.

 

2000-08-04 fr. Den mest spännande dagen då allting skulle avgöras. Dagen började med sluten omröstning om Ungern får vara med som kandidat. De hade lämnat ansökan för sent. Ungern blev godkänd med 26-8-2. Nya länder valdes och antalet medlemsländer ökade till 58. Det fanns 36 röstberättigade (en från varje närvarande land). Man fick den uppfattningen att flera av ländernas representanter kunde så lite engelska (som var det officiella språket) att de visste inte vad olika omröstningar gällde. De la ner rösten eller gjorde som de flesta.

IOF

20th World Congress

Augusti 1-5, 2000, Schloss Seggau

Leibnitz/Austria

Detta var det officiella namnet för veckan.

SOFT kom äntligen med skjortor till kvällens banquet. Vi hade haft våra gula tröjor på oss hela veckan i denna ljuva värmen. Med flera dagliga duschar kunde vi hålla oss i någorlunda bra skikt. Gästerna i vår monter trodde att det var gurkan som doftade.

På förmiddagen täckte vita tunna moln himmelen och gjorde att temperaturen steg över 30 först på eftermiddag.

Press fotografen tog bilder av oss redan på förmiddagen för att kunna skicka till tidningar direkt efter VSOK/Västerås/Sweden vinst. Nu var vi tre kandidater med lika villkor. I nästa omröstning måste en få egen majoritet annars blir det en andra omgång.

På lunch paus åkte vi till stan för lite soppa för att orka vänta på kvällens banquet.

Det var inte långt kvar till vår sista framträdande. Björn svettades mera än vanligt.

PWT tas över av IOF. Det blir en extra WOC distans.

Nu är det tyst i montern. Sista ABB pennorna och karameller är delade. Stora Västerås gurkburken är tom. Skultuna mässings presenter är delade som priser i frågetävlingen. VSOK kartor har gått åt. WOC 2005 kompasser är spridda över hela världen. Jag märkte att vi måste jobba mera för våra sponsorer för att ge valuta för pengar. Kanske någon form av medarbete är bättre än sponsor. Det är bra om båda parterna tycker att de har vunnit något.

Nu, nu Sweden. Japan och Ungern framträdandet hade gått bra och nu var det Sweden. Först talade Carl-Erik Nyqvist 3 minuter om Sveriges styrka. Sedan hade Björn Klingman resten av 10 minuter. Han talade som ett proffs, tydligt och bra. När han hade kommit till sista minuten ringde hans nalle och Åke Hillman utmanade honom att inte prata för mycket utan dela Västerås gurkor i stället (detta hade vi planerat). Då gick Margareta, Lena, Birgitta, Sofia, Lars och Toivo fram och delade ett 3-pack Västerås saltgurka till alla 37 röstberättigade och övriga deltagare. Det blev lite extra ljud i salen och Björn fick tala för sig själv de sista orden.

På omröstningen kom vi på delad andra plats med Ungern. Båda fick 9 poäng. Japan fick 19. Japanernas glädje var lika stor som bankmannens sorg efter bankkraschen. Vi hade en tyst minut innan hjärnan började fungera igen och vi kunde gratulera Japaner.

Montern revs ner och slängdes i bilen. Fort till gasthouse för ombyte. SOFT skjorta och Västerås slips.

Kvällens fest i södra kanten av Graz. Där hade PWT arrangerat en mix kavle för nationslag. Vi var VIP gäster och kunde börja med vin. De sprang 4 sträckor. Tävlingen var över på en timme. Även här användes storbildsskärm. På den kunde man se löparna från flera ställen på banan. Sverige vann före Norge och Finland.

Matsalen var en stor hall. På alla såna här mattillfällen var vi 200-300 hungriga. Maten och drickan tog inte slut den här gången heller. Sven-Åke, Kent och Carl-Erik från SOFT ville sitta med oss. Vi grät tillsammans förlusten mot Japaner. Vi diskuterade och tyckte till. Alla fick nog något med sig hem. Under kvällen var det många som tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Många tyckte att det är bra att sprida orienteringen utanför Europa. I fjol arrangerade Skottland WOC. Nästa är Finland. 2003 är det Switzerland.

Kvällen slutade med att Japan bjöd champagne.

Vi la oss halv tre för att hinna springa före frukost.

 

2000-08-05 lö. Efter några timmars packande av väskor och påsar lämnades Hulthytnn för gott. Enligt planering skulle vi ta motorvägen till Wien. Sträckan skulle ta 2,5 h. Beroende av den blandade OL-kunskapen i bilen hade vi hamnat hos några kor uppe på alperna. Vägen var så smal att inte ens Osaka bor skulle kalla det motorväg. Innan vi hittade den riktiga motorvägen och kom till Wien hade dagen sett sina ljusaste timmar.

Vi lämnade Margareta & Kenneth till deras hotell, tog ett par bilder och fortsatte mot Tjeckiska gränsen. Det var många som ville dit. Fastän kön flöt utan större stopp tog det över en timme att passera gränsen vid Chvalovice.

Omgivningen blev plattare ju längre bort från Wien vi kom. Särskilt på Tjeckiska sidan blev åkrarna enorma. Det fanns inga skogar så långt ögat nådde. Mest odlade var solros som växte kilometer efter kilometer. Vätefält var nästan lika stora. Välmåendet ökar kraftigt i Tjeckien. Det fanns inte många av gamla tidernas bilar kvar utan nyare medelstora bilar hade tagit över. Prisnivån är fortvarande låg.

Vi övernattade redan efter ett par mil in i landet. Hotellet låg på landet mellan bondgårdarna. Priset låg på samma nivå som på campingplats i Danmark (160kr för ett dubbelrum). Vi fick inte äta middag bland de övriga utan hänvisades till ett finare rum där två kypare tog hand om oss. Vi skrattade åt de låga priserna på menyn och beställde det som vi tolkade som stora köttbitar. Det visade dock sig att vi inte ens hade varit på rätt sida på menyn. En fick bara potatis, andra blomkål, tredje två korvar, fjärde ost, femte morot och sjätte sylta. Vi skrattade gott för våra språkkunskaper i Tjeckiska. Tur att vi hade ätit lunch i Wien halv tre.

Detta var första natten på länge vi kunde sova normal längd. De senaste nätternas sömn hade blivit mellan 4 och 6 timmar. Nu hade vi inget VM att arrangera och kunde slappna av.

 

2000-08-06 sö. På frukost lyckades vi beställa mera rätt och kunde börja dagen mätta.

Vägen till Prag var kantade av bördiga gärdar. Efter presidentens palats mitt i Prag stannade vi och bokade in i ett hotell. Det var sov/vardagsrum, kök och badrum. Mellan 15 och 22 gick vi på stan.

På en resa ett par år sedan tog jag 24 bilder på olika hus i Prag men det var inga svårigheter att hitta nya motiv i denna vackra staden. Nyhetsupplevelsen var dock borta denna gång. Vi tittade på Haslavplatsen, dockorna i kyrktornet, gamla bron och en uteliggare som spelade för turister. Fyra rätters middag kostade under 100kr med vin och öl samt aperativ. Redan under våra första timmar i landet hade vi lärt vad tack är på Tjeckiska [sjeckvi]. Det var dock ingen som förstod vårt uttalande.

Fötterna var trötta ändå upp till midjan innan vi nådde tillbaka till hotellet.

 

2000-08-07 må. Lars och jag hämtade bilen från garaget som låg en kilometer bort från förläggningen. Turisterna har skrämt varandra med sträckhistorier om tjuvar och banditer. Detta har gjort att det finns låsta, bevakade och bommade garage för turisternas bilar. Hotellet hade sådan säkerhet att man kunde knappt själv komma in. Från gatan är det låst dörr till innergården. Från innergården till trapphuset är det en dörr. Från trapphuset in i farstun finns låst dörr. Ytterligare en dörr till lägenheten. När sista dörren är låst skall man skjuta 3 kolvar in i dörrkarmen och sist haka fast hela dörren med en järnbalk över dörröppningen. Vi träffade inga tjuvar. Övrigt kunde man konstatera att allting är snyggt och städad. Man städar hela tiden gator och parker.

Vi gjorde ett nostalgiskt besök till Usti N Labem. Där bodde vi hela WMOC veckan 1998. till och med den mysiga restaurangen lyckades vi att hitta. Sedan var det bara att fylla bilen med lågskattade alkoholdrycker och passera gränsen till Tyskland.

Redan efter en kilometer in i Tyskland började köandet. Tyskarna är nog de sämsta trafikplanerare. De kan skapa köer överallt. På motorvägar och på mindre vägar.

Gamla östtyskarna äter bara kaffebröd. På gränsområdet mellan Tjeckien och Tyskland finns berg med olika formationer. Efter en bit på tyska sidan planar terrängen och det växer bara väte på båda sidorna av vägen så långt ögat når. Vår WW minibuss fortsatte tappert mot Leipzig.

På motorvägarna höll vi 130 km/h. En bil som passerade oss sprängde ljudvallen. I varje fall hoppade vår bil sidled av lufttrycket när den körde om. Personbilarna håller 150 km/h, lastbilar 110 och bussar lite mera. Det finns inte många Trabant kvar men de som finns håller sina stabila 70 km/h.

Som orienterare letar man skog. Det är dock så sälsynt ute i stora världen att föra in PWT i IOF räcker inte. Det skall skapas även fälld OL. Då måste kartorna bli större och banorna längre annars består de flesta kartorna bara av ett gult papper. Mellan Leipzig och Halle växte det bara sockerbetor. Förklaringen kom straxt efteråt. Tyskarna hade byggt en ny fin sockerfabrik. Detta förstärker bara påståendet att människorna här tillhör fikafolket.

I staden Bernburg övernattade vi i pension Günter. Vi var de enda gästerna men hotellet var fullbokat i alla fall.

75 % av staden var renoverad efter deras stora politiska händelse. För middag valdes en av de många små restauranger som finns 30 meters mellanrum. Det fanns inte mycket folk på gatorna på kvällen.

 

2000-08-08 ti. På morgonen var det full ös. Gatkanterna var fulla av parkerade halvnya bilar. Det märkliga var att datorsamhälle hade spridit sig så här långt bort från Västerås.

Bästa möjliga frukost = varm nybakat bröd. Madam som tog hand om oss ville att vi skulle trivas. För fortsatt marknadsföring ville hon veta varifrån vi kom och hur hittade vi hit. Förmodligen skulle vi inte hitta själva tillbaka med vår samlade OL-kunskapen. Jag rekommenderar inför motsvarande resor en OL-kurs på vägkartor eller att skaffa en aktuell karta. Vi var vilse ett par timmar dagligen med våra kartor från förra årtusendet.

Tips: Res snarast till de gamla öststaterna. Utvecklings takten där är svindlande. Det finns dock fortvarande gott om naturliga människor. Om någon där är glad och trevlig, så kan du lita på att det är äkta. I väststaterna har de flesta ’dollarmärken i ögat’. Dessa uttryck hörde jag äntligen under IOF-veckan.

Hela resans gång hade vi övernattat i små byar utanför stora vägar. Vi åkte liten stund på småvägar, stannade vid något hotell, pension, gro, gasthouse som såg mysigt och familjärt ut. Det var inte många nitlotter utan för det mesta var det bara att flytta in. En del pension var så små att vi fick hela huset. Rummen var oftast lite större än svenska hotellrum. Oftast kunde man äta i värdens egen restaurang eller gå till grannen. Den här stilen av logi & mat fastnade i våra hjärnhinnor så kraftigt att i fortsättningen blir det svårt att bo i motell vid vägkanten och äta i vägkrogar.

Vän eller fiende? Adolfs tänder tuggar på bildäcken fortvarande på några ställen. Under Hitler tiden byggda och under kommunisttiden raserade hus renoverades fullt. Eller är historien längre?

Dagens etapp flöt fint och avslappnad. Lena och Birgitta hade hittat var sin deckare. Sofia läste kartan. Toivo hade somnat. Hans-Erik och Lars satt där framme. Skogarna började växa. Terrängen började luta. Regnet blev intensivare. Skördetröskorna stod stilla. De gråa husen minskade i antalet och försvann helt i Lybeck. Marken blev blötare och blötare ju närmare Västerås vi kom.

Bilarna blev större och större mot väst. WWs minibilar byttes till GMs mellanbilar och längre fram till BMW och Mersa och längst fram i Hälleborg en Volvo.

Schönberg var sista stoppet i gamla tidernas land. Där stannade vi för lunch. Vi var till en restaurang men där sades att det finns ingen mat denna tid av dygnet (kl.14). Vi hänvisades till en annan restaurang 300 meter bort. Där sade en kvinna att här finns ingen mat innan kvällen. Hon hänvisade till en restaurang 300 meter tillbaka. Där fanns en man som sade att mattiden börjar kl.18 och hänvisade till den restaurang där vi hade varit innan. Vi berättade honom historien och han sade att det är hans fru som äger där. Han ringde till henne och fick ge sig. Vi fick äta vad vi ville i hans ställe. Han fixade maten och blev trevligare och trevligare. Såna här händelser är gryddan av resandet.

Nöjda kunde vi korsa den gamla (nu obefintliga) gränsen mellan öst och väst.

I Puttgard körde vi direkt in i båten. Detta nöje kostade 80DM. Efter knappa timmen över lugna vatten var vi i Danmark. Här finns det gott om vindkraft och långa broar.

När man har åkt från Wien via Prag, Leipzig och Lybeck till Köpenhamn, tycker man att det finns mycket skog och kupering i Danmark.

Hemlängtan gjorde att vi stannade först i Lund för övernattning. Klockan halv elva bar vi våra väskor in i Best West Hotel.

Efter att ha passerat den halvmaraton långa förbindelsen mellan Danmark och Sverige började vi leta efter logi. Priserna låg mellan 1200 och 1600 kronor för en natt för dubbelrum. Det tog ett par timmar att anpassa sig till svenska förhållandet. Priserna under resan hade varit ganska stabila. 300-400kr per dubbelrum. I västra Tyskland 110DM (450kr). I östra Tyskland 80DM (340kr). I Österrike 600Z (400kr). I Tjeckien 800korona (200kr). Best West i Lund hade 1500kr. Vi betalade s.k. sommarpris och klarade oss på 700kr per rum.

Mitt råd: Om du vill bo fint och äta gott, lämna Skandinavien snarast och njut längre av dina inkomster.

Vår stora minibuss var bara ett år gammal och innehöll massor av finesser. Exempelvis luftfrysaren gjorde att ju varmare det var ute desto mera frös man inne i bilen. Ljudanläggningen hade 8 högtalare med rejäl styrka. De lät som Concorde på sin sista start. Abba fortsatte att eka i skallen långt efter att bilen lämnades till hyrfirman.

 

2000-08-09 on. Till lunch hamnade vi till Kalmar. Maten kunde intas utomhus i 22 gradig och solig union stad.

På en strand i Västervik stannade vi för fika och glass.

In i bilen och mot Norrköping. Förvarningarna via telefoner till nära och kära att vi är hos dem snart.

Lite till och vi var framme. Fortvarande glada och nöjda med resan och sällskapet.

 

Toivo