1998 WMOC

På vägen till Önnestad i Skåne hade jag förmågan att sitta på baksätet och låta de andra i bilen (Sofia, Lena och Lars) köra. I Ljungby hade rester av "kvällen innan festen" dunstrat och jag styrde resten av sträckan. Bilen lämnade vi hos PEOs dotter och fortsatte med bussen. Vi (Lena, Lars, Sofia, Toivo) ville inte följa med i Västerås bussen som åkte direkt till WMOC (World Master Orienteering Championchip) i Novy Bor (norra Tjeckien). Vi åkte med en annan buss som åkte via Polen och Slovakien. En buss från Finland åkte samma slinga.

Katamaran över till Rostock var som en mini Finlandsbåt. Natten i Berlin var ganska kort. (Bilden)  Vi hann knappt börja pubrundan innan det var dags att lägga sig. På morgonen startade en dagslång busstur till Krakow i Polen. Under färden visades en OL-film från VM i Norge 1997. Den var bra. Tysk-Polsk gränsen var en historisk händelse. Redan efter 50 minuters väntan i bilkön var vi över gränsen. Men en kilometers åkande i den Polska naturen var nog. Polisen stoppade oss och skickade tillbaka till tullen. Det fattades en stämpel på tullhandlingar. De som var nybörjare på gränsövergångar till gamla öststater började skrapa sina huvud. De som hade varit med redan före "nya tider" tyckte att det gick smidigt. Tiden gick och resenärer blev hungriga. Bussen sörplade sina sista droppar och ville ha påfyllning. Då kom räddningen. McDonald och Ikea stod sida vid sida på vägkanten intill en mack. Vi hade passerat massor av små Polska matställen som fanns på två kilometers mellanrum. Ännu tätare var det mellan små försäljare som fanns på båda sidor av vägen. De sålde nyplockade kantareller och blåbär. De sålde små statyn och fårskinn. De hyrde sina välformade 20-åriga kroppar. Denna stora frihandel och företagsanda skulle imponera vilken moderat som helst.

I Krakow bodde vi i studentbostäder (Världens äldsta universitet). Det fanns 8st 16-våningshus som rymde 800 studenter var. En del bodde där även på sommaren. På tävlingarna gick det bra för oss. Det blev dubbelseger. Toivo vann första dagen och Lars var tvåa på andra dagen. En eftermiddag spenderades i Auschwitz. Andra eftermiddag njöt vi av den fina gamla staden. Tredje dagen svalkade vi os i en badsjö innan avfärden till Slovakien.

Händelse: lördag 980627 två poliser och en milis stoppade bussen och påstod att vi hade kört om en lastbil på heldragen sträcka. Det skulle bli 100 sloty böter. Jan (vår mångkunnig chaufför) sade att han inte hade några. De halverade beloppet och försökte även med dollar och mark men de fick inget. Vi erbjöd ett par burkar öl. Först ville de inte ha men när de märkte att pengar blir svårt att få, då tyckte milisen att öl blir bra. Vi fortsatte mot nya äventyr.

Orientering: Första etappen gick i en rejält kuperad terräng. De flesta gick halva banan. De som sprang mest missade också mest. Jag gick för det mesta till fjärde kontrollen. Det gjorde att jag vann. (Bilden) Andra dagen var ganska lättlöpt. Lars var tvåa. Tredje dagen var också lätt. (Lätt = starkt kuperad i Västerås). Omkastningarna var stora på resultatlistorna. Den som var 10 minuter före ena dagen var 10 minuter efter den andra dagen. Jag lyckades skriva damernas definition. Det gjorde att kodsiffrorna stämde dåligt.

Händelse: En svensk och en finska hade tappat sina pass. Den finska bussen med Janne Salmi fick åka tillbaka till hotellet (15 km). Det visade sig att finskan hade passet i sin stora plånbok och svensken hade passet bland sina kläder.

På gränsen till Slovakien fick vi känna igen den gamla östsmidigheten. Efter en timmes väntan var vi dock över gränsen. På Slovakiska sidan steg vägen uppåt till vi var på 1000 meters höjd i skidorten Donovaly. Det fanns flertal hotell och stora stugor men de flesta var nästan tomma innan vandringssäsongen börjar. Vi bodde i Slniecko. Hela Slovakien var som Norge . Det fattades plana ytor. Det lutade antingen upp eller ner överallt.

Orientering: Start och mål var uppe på slalombacken. (Bilden) Kartan var ritad av en utomnordisk. Detta orsakade mycket eftersnack. Lars var en av de få som hittade runt. Inte ens världscupledarinnan Johanna Asklöf kunde lösa kartans och banläggarens gåtor. En japan, en norrman och en svensk var så länge i skogen att avfärden till Tjeckien försenades 1,5 timmar.

På måndagskväll 980629 kl.22.15 kom vi äntligen till Hotel Bohemia i Usti nad Labem, Tjeckien. Hotellet var fin med god mat och bra service. På middagsbordet fanns det 4 rätter (fisk, kött, kyckling och gryta), 5 potatis- (kokt, PF, plättar, skivad och friterad), förrätt, soppa och efterrätter. Frukostbordet var nästan lika omfattande. (Vi hade betalat 900 kr extra per skalle för denna lyx.)

På tisdag åkte vi till en beach party. Där hade Rudolf Ropek arrangerat OL-banor, bad och mat på stranden. Dit kom även Västeråsbussen och alla övriga WWOP resenärer. Bussarna hade fått olika benämningar. Vår buss hette Hässleholmbussen eller Sverigebussen eller Jannebussen (efter chauffören). Det fanns två Norgebussar och en finskbuss (ofta kallad Jormabussen eller Väliklemeläbussen) samt en Tjeckienbuss.

På onsdagens model event var nog de flesta med. Det fanns breda spår från kontroll till kontroll så att även de osäkraste fick stärka självförtroende. På WMOC var precis 4000 anmälda (det var taket) från 38 länder. 665 svenskar, 605 tjecker, 530 norrmän, 516 finländare, 293 ryssar,…

På morgonen när vi skulle till den första kvalifikationstävlingen fungerade inte servo på bussen. Vi lånade en Norgebuss och tog taxi tillbaka. (Det är 52 km mellan Novy Bor där tävlingarna går och hotellet där vi bor). Arrangörerna lämnade all material osorterade. Emitbrickor, nummerlappar, säkerhetslappar och namnlappar. PEO och hans ledarkollegor fixade även detta så att de flesta knappt märkte något. De som var förstagångare på resan gjorde sina missar och kommer att njuta av kommande resor. På dessa resor gäller det att fiska fram den info som man behöver.

Tips till en nybörjare: Åk gärna med en van resenär och lämna dina fördomar hem.

Orientering: Kvalifikationstävlingar gick i en drömskog för 60 år och yngre men för de äldre var det i tuffaste laget. Det finns inte många tillräckligt stora skogar då det mesta av ytan används för jordbruket. Förmodligen var det de välställda som hade sina stugor här i skogen då en asfaltväg slingrade sig ända fram till TC. Samma TC användes i båda uttagningar men kartorna överklappade bara lite i ena hörnet. Lars och jag kom till A-finalen, Lena och Sofia till B.

Sightseeing: Hela lördagen studerade vi Prag. Där finns förmodligen världens mest bevarade byggnader. Västerås mest omtalade kulturminne, järnvägstadion, är habbla haa mot dessa. I Prag finns flera hundra kanske tusentals vackra byggnader från 1300 talet till 1900 talet. Alla byggnadsstilar från olika seklen är representerade. Jag tog ca 25 bilder av dessa skönheter. Du får låna bilderna och njuta av Europas kulturskatt.

Vikingar: Det är många som har fortvarande stark koncentration av vinkingablod kvar. Jag har inte hittat någon annan förklaring att så många måste absolut ta någonting med sig från frukostbord eller smörgåsbord. Värstingen fyllde termosen med kaffe och ryggsäcken med kaffebröd för att ha med på dagens utflykt.

Lyckan: När jag slog på telefonen efter Prag utflykt stod det ett meddelande I displayen: Terve morfar och mormor. Jonna Fors 4 kg, 52 cm, kl.20.28. Fr.

Orientering: Finaldagen började med duggregn som ökade under tävlingen för att sluta när vinnarna kom i mål. Kartan var bra, terrängen var öppen och fin. Det fanns inga platta partier utan man fick springa antingen uppför eller nedför. Ett par kontroller låg inne i gröna och orsakade eftersnack. Jag och Lars var ca 23 i resp. A-final. Lena och Sofia gjorde snabba lopp för att hinna till den fina duschen. Man gick in i ett militärtält där man fick klä av sig och sedan fortsätta in i den andra som låg bakom. Där fanns duschar med varmvatten. Alltså, inomhusduschar. Jättebra.

Mat och dricka: I TC såldes kycklingar direkt från grillen och korv från 3 olika ställen. Pivo (öl) såldes i varje tält. Ändå bildades det långa köer då man ju vill prova allt nytt.

Hitler: Killen måste ha varit något extra då det fanns fortvarande massor av minnen av honom.

Kommunism: Kommunisterna har inte varit snickare eller byggarbetare. Det har inte byggts eller renoverats något under deras tid.

På hemvägen fanns det tre minnesstolpar: Båtresa, natten i Hässleholm och dagen i Hjo.

 

 

Text och bilder: Toivo