Intellektuell
Mamman hade beslutat redan när Toivo var liten att han
skall bli utbildad. Kriget och dess följder stoppade sådana tankar ett tag, då
skolgångar fick brytas för evakuering och nya skolor skulle byggas. Toivo
flyttade med familjen, först som en åring till Iisalmi, sedan som treåring till
Toivola, som fyraåring till Rotila och som sjuåring till Mustakivi. Senaste
flytten skedde mitt på sommaren och på hösten skulle Toivo börja sin första
klass. Det fanns inga skolor i närheten och en skola skapades i en bondes
vardagsrum.
Där skulle alla klasser från ett till sju rymmas och en
lärare styra det hela. Beslutades att klasserna 1-3 går bara på lördagar och
klasserna 4-7 måndag till fredag.
Toivo åkte skidor till skolan de tre första åren genom
skogen. Sträckan var två och halv kilometer och de första två kilometer spårade
Toivo själv innan nästa elev gled på spåret. Det lilla kunskap som läraren hann
undervisa en lördag hade spolats bort till nästa vecka.
Den riktiga skolgången började först vid fjärde klassen.
Där kom nästa hinder. Efter fjärde klass skulle man försöka till högre
utbildning, om man vill bli intellektuell. Mamman diskuterade med läraren och
de kom överrens att Toivo får gå ett år till innan testet till nästa nivå. Den
femte klassen var Toivos andra heltids år på skolgången. På provet hade Toivo
så många rätta svar att han godkändes till mellanskolan. Steget var dock för
stort då andra elever hade gått i skolan redan fyra år på heltid.
Mamman försökte hålla kläderna rena och hela. Toivo fick
läsa i lugn och ro, utan att behöva göra något annat hemma.
Längs vägar var det tio kilometer till skolan dit Toivo cyklade
på höst och vår. På vinter blev det kortare på skidor genom skogar och åkrar,
men då fick man spåra nästan varje morgon. I ryggsäcken stoppade mamman
smörgåsar och mjölkflaskan. Pappa tittade snett många gånger och tyckte att
riktigt jobb skall man satsa istället för böcker. Han ville att man skall
försöka komma till någon fabrik och gifta sig med en kvinna som också arbetar.
Mamman trodde hård på att när man läser, då får man lättare jobb.
Till
andra klassen kom Toivo genom att läsa extra på svenska. Andra klassen gick han
två gånger. Tredje året gick någorlunda. På fjärde blev det stopp på svenska
igen.
Dessa
betyg kom aldrig till användning. Utbildningen var nyttig för vidare utbildning
senare i livet. Kunskap från de olika böckerna hade hamnat djupt in i hjärnan
och det tog sin tid innan de kom till användning, men vid mellanskolans prov
var de frånvarande.
Toivo
hade hunnit bli 17 år gammal och det var dags att börja jobba riktigt. Hösten
och vinter var han affärsbiträde i en livsmedelsbutik (PKO i Joensuu) med
huvudsyssla att cykla ut varor till hemmafruar. Därefter jobbade han hos grossisthandlaren
Saastamoinen i Joensuu fram till militärtjänst. Efter lumpen PKOs
grossistavdelning fram till flytten till Sverige.
Fortvarande
var det ingen som frågade om jag kan svenska. Från minnet kunde jag få fram ”bröd
och smör”. Toivo litade på sig själv mera än andra och hjälpte andra finländare
son tolk efter att ha lärt några ord. Det ena ledde till det andra. Toivo före och andra efter. Han skapade en familj, köpte
en ny bil och flyttade i en ny stor bostad. Många undrade och en del frågade om
det inte går för fort, men lyckan var med och det blev bara bättre.
Toivo
började löpträning och orientering. Ett par år senare var 40 kompisar och deras
familjer med på träning. Utveckling som tävlingsorientering gick fort. Redan
efter tre år sprang han som elitorienterare och var uttagen till flera
träningsläger. Toivo köpte en dator, som hade ingen program. Han använde Basic
programmering, året var 1973.
Även
på arbetsplatsen utvecklades Toivo. Han var skyddsombud och fackföreringsman
samt utvecklade ackords beräkningsmall för alla partners nytta.
År
1975 var det brist på utbildat folk i hela landet. Arbetsgivaren (Volvo BM) hyrde
en professor från Uppsala universitet för att hålla Mensa
test på arbetsplatsen. Två dagar satt vi (de som arbetsgivaren och arbetaren
trodde hade kapacitet i hjärnan) där i Mensa tester.
De
som lyckades bäst kallades till Uppsalamannens förhör. Han berättade om Toivos
höga resultat och uppmanade till vidare utbildning.
Under
sommaren skrev Toivo godkända resultat på svenska grundskolan och började
teknisk gymnasie på hösten. I början var det 48 elever från Eskilstunas olika
arbetsgivare. Efter tre år var det 22 elever kvar. Skolan gick från klockan 16
till 22 måndag till fredag med mycket hemläxor. Alltså 30 timmar i skolan per
vecka och nästan lika mycket hemma. Alla jobbade på heltid på dagarna.
Företaget betalade alla utgifter samt lön för hela dagen.
Efter
tre år fortsatte sex elever en ny tre års period. Arbetsgivarna fortsatte att
betala utgifter. De hade ju redan fått många halvutbildade till dem lägre
tjänstemanna jobb. Denna tid fortsatte man resten av gymnasieutbildning och
gick sedan över till högskolestudier. Under tiden övergick alla sex till sina
nya befattningar i respektive företag. Toivo började som produktutvecklare på
lastmaskiner och vidare till grävlastare.
Toivos
skolgång var motsatsen mot det som var vid ung ålder i Liperi mellanskola. Nu
var han den bästa eleven och hjälpte andra i gruppen. Det hade blivit mycket
utbildning och rykten spreds. Toivo fick flera erbjudandet från olika jobb. Högsta
posten skulle ha varit reservdels direktör med tjänstebil och sekreterare, men
Toivo ville ta det lugnare och valde produktutvecklar yrket. Detta jobb hade
Toivo drömt redan under utbildningen och ville prova det först. Utbildningen
fortsatte nästan två år till på samma fart. Nu kunde man göra sin special arbete
för skolan på arbetsplats på riktiga jobb.
Mor
och far kom till Sverige 1980 för att se sonens liv i verkligheten. Mamma var
nöjd och sa:
Oj
vilken stor palats ni bor i (160 m2) och en ny bil (Volvo 744) på gården och
Toivo har utbildat sig till ingenjör. Lucka till och gods försinkelse.
Pappa
var tystare som normalt, men mamma var lyckligt, att hennes Toivos utbildning
äntligen gav frukt och sonen blev intellektuell.
Barnen
växer och tävlar i orientering. På 80-talet läste Toivo 300 timmars utbildning
till klubbtränare samt lärde andra. På 90-talet blev han den bästa banläggare
och toppen av detta var när han gjorde alla banor till Världsmästerskap i
Västerås 2004. Efter detta utbildade han nya banläggare närmaste 10 åren ända
ner till Danmark.
Toivo
hade fått hjärnan igång och fortsatte sina studier. Datateknik studerade han
600 timmar samt undervisade andra, framföralt i tredimensionell produktutveckling.
År 1985 fick han en ny dator
för ändamålet. Den hade två 27 tums skärmar och kostade 750 000 kronor.. Han hade även två andra dator
i bruk, då de kunde jobba bara med ett program i taget.
Toivo
studerade olika ämnen i olika högskolor. Umeå elektronik, Linköping
hållfastighetslära, Chalmers utmattning och sist 1998-1999 KTH Industrial
design.
Olika
kortare utbildningar läste Toivo 1200 timmar. Detta orsakades mest av att han
bytte jobb cirka två års mellanrum. Han tyckte att man jobbar bäst med nya
arbetsuppgifter.
1990
flyttade Toivo med familjen till Västerås, från Volvo CE till ABB Robotics. Nu
var det industri robotar vilka skall framkallas. Det var snabbskridande ämne.
Under
hela detta 30 års utbildning läste Toivo yrkeslitteratur. Andra böcker fick
vika. Därför började han läsa alla andra sortens böcker under sin
pensionärstid. Nu är takten 100 böcker per år.
I slutet blev Toivo det mamma hade önskat redan på 50-talet. Nu skulle han klara även svenska provet i Liperi.