Intellektuell

Mamman hade beslutat redan när Toivo var liten att han skall bli utbildad. Kriget och dess följder stoppade sådana tankar ett tag, då skolgångar fick brytas för evakuering och nya skolor skulle byggas. Toivo flyttade med familjen, först som en åring till Iisalmi, sedan som treåring till Toivola, som fyraåring till Rotila och som sjuåring till Mustakivi. Senaste flytten skedde mitt på sommaren och på hösten skulle Toivo börja sin första klass. Det fanns inga skolor i närheten och en skola skapades i en bondes vardagsrum.

Där skulle alla klasser från ett till sju rymmas och en lärare styra det hela. Beslutades att klasserna 1-3 går bara på lördagar och klasserna 4-7 måndag till fredag.

Toivo åkte skidor till skolan de tre första åren genom skogen. Sträckan var två och halv kilometer och de första två kilometer spårade Toivo själv innan nästa elev gled på spåret. Det lilla kunskap som läraren hann undervisa en lördag hade spolats bort till nästa vecka.

Den riktiga skolgången började först vid fjärde klassen. Där kom nästa hinder. Efter fjärde klass skulle man försöka till högre utbildning, om man vill bli intellektuell. Mamman diskuterade med läraren och de kom överrens att Toivo får gå ett år till innan testet till nästa nivå. Den femte klassen var Toivos andra heltids år på skolgången. På provet hade Toivo så många rätta svar att han godkändes till mellanskolan. Steget var dock för stort då andra elever hade gått i skolan redan fyra år på heltid.

Mamman försökte hålla kläderna rena och hela. Toivo fick läsa i lugn och ro, utan att behöva göra något annat hemma.

Längs vägar var det tio kilometer till skolan dit Toivo cyklade på höst och vår. På vinter blev det kortare på skidor genom skogar och åkrar, men då fick man spåra nästan varje morgon. I ryggsäcken stoppade mamman smörgåsar och mjölkflaskan. Pappa tittade snett många gånger och tyckte att riktigt jobb skall man satsa istället för böcker. Han ville att man skall försöka komma till någon fabrik och gifta sig med en kvinna som också arbetar. Mamman trodde hård på att när man läser, då får man lättare jobb.

Till andra klassen kom Toivo genom att läsa extra på svenska. Andra klassen gick han två gånger. Tredje året gick någorlunda. På fjärde blev det stopp på svenska igen.

 

Dessa betyg kom aldrig till användning. Utbildningen var nyttig för vidare utbildning senare i livet. Kunskap från de olika böckerna hade hamnat djupt in i hjärnan och det tog sin tid innan de kom till användning, men vid mellanskolans prov var de frånvarande.  

Toivo hade hunnit bli 17 år gammal och det var dags att börja jobba riktigt. Hösten och vinter var han affärsbiträde i en livsmedelsbutik (PKO i Joensuu) med huvudsyssla att cykla ut varor till hemmafruar. Därefter jobbade han hos grossisthandlaren Saastamoinen i Joensuu fram till militärtjänst. Efter lumpen PKOs grossistavdelning fram till flytten till Sverige.

 

Fortvarande var det ingen som frågade om jag kan svenska. Från minnet kunde jag få fram ”bröd och smör”. Toivo litade på sig själv mera än andra och hjälpte andra finländare son tolk efter att ha lärt några ord. Det ena ledde till det andra. Toivo före och andra efter. Han skapade en familj, köpte en ny bil och flyttade i en ny stor bostad. Många undrade och en del frågade om det inte går för fort, men lyckan var med och det blev bara bättre.

Toivo började löpträning och orientering. Ett par år senare var 40 kompisar och deras familjer med på träning. Utveckling som tävlingsorientering gick fort. Redan efter tre år sprang han som elitorienterare och var uttagen till flera träningsläger. Toivo köpte en dator, som hade ingen program. Han använde Basic programmering, året var 1973.

Även på arbetsplatsen utvecklades Toivo. Han var skyddsombud och fackföreringsman samt utvecklade ackords beräkningsmall för alla partners nytta.

År 1975 var det brist på utbildat folk i hela landet. Arbetsgivaren (Volvo BM) hyrde en professor från Uppsala universitet för att hålla Mensa test på arbetsplatsen. Två dagar satt vi (de som arbetsgivaren och arbetaren trodde hade kapacitet i hjärnan) där i Mensa tester.

De som lyckades bäst kallades till Uppsalamannens förhör. Han berättade om Toivos höga resultat och uppmanade till vidare utbildning.

 

Under sommaren skrev Toivo godkända resultat på svenska grundskolan och började teknisk gymnasie på hösten. I början var det 48 elever från Eskilstunas olika arbetsgivare. Efter tre år var det 22 elever kvar. Skolan gick från klockan 16 till 22 måndag till fredag med mycket hemläxor. Alltså 30 timmar i skolan per vecka och nästan lika mycket hemma. Alla jobbade på heltid på dagarna. Företaget betalade alla utgifter samt lön för hela dagen.

Efter tre år fortsatte sex elever en ny tre års period. Arbetsgivarna fortsatte att betala utgifter. De hade ju redan fått många halvutbildade till dem lägre tjänstemanna jobb. Denna tid fortsatte man resten av gymnasieutbildning och gick sedan över till högskolestudier. Under tiden övergick alla sex till sina nya befattningar i respektive företag. Toivo började som produktutvecklare på lastmaskiner och vidare till grävlastare.

Toivos skolgång var motsatsen mot det som var vid ung ålder i Liperi mellanskola. Nu var han den bästa eleven och hjälpte andra i gruppen. Det hade blivit mycket utbildning och rykten spreds. Toivo fick flera erbjudandet från olika jobb. Högsta posten skulle ha varit reservdels direktör med tjänstebil och sekreterare, men Toivo ville ta det lugnare och valde produktutvecklar yrket. Detta jobb hade Toivo drömt redan under utbildningen och ville prova det först. Utbildningen fortsatte nästan två år till på samma fart. Nu kunde man göra sin special arbete för skolan på arbetsplats på riktiga jobb.

 

Mor och far kom till Sverige 1980 för att se sonens liv i verkligheten. Mamma var nöjd och sa:

Oj vilken stor palats ni bor i (160 m2) och en ny bil (Volvo 744) på gården och Toivo har utbildat sig till ingenjör. Lucka till och gods försinkelse.

Pappa var tystare som normalt, men mamma var lyckligt, att hennes Toivos utbildning äntligen gav frukt och sonen blev intellektuell.

 

Barnen växer och tävlar i orientering. På 80-talet läste Toivo 300 timmars utbildning till klubbtränare samt lärde andra. På 90-talet blev han den bästa banläggare och toppen av detta var när han gjorde alla banor till Världsmästerskap i Västerås 2004. Efter detta utbildade han nya banläggare närmaste 10 åren ända ner till Danmark.

 

Toivo hade fått hjärnan igång och fortsatte sina studier. Datateknik studerade han 600 timmar samt undervisade andra, framföralt i tredimensionell produktutveckling. År 1985 fick han en ny dator för ändamålet. Den hade två 27 tums skärmar och kostade 750 000 kronor.. Han hade även två andra dator i bruk, då de kunde jobba bara med ett program i taget.

Toivo studerade olika ämnen i olika högskolor. Umeå elektronik, Linköping hållfastighetslära, Chalmers utmattning och sist 1998-1999 KTH Industrial design.

Olika kortare utbildningar läste Toivo 1200 timmar. Detta orsakades mest av att han bytte jobb cirka två års mellanrum. Han tyckte att man jobbar bäst med nya arbetsuppgifter.

1990 flyttade Toivo med familjen till Västerås, från Volvo CE till ABB Robotics. Nu var det industri robotar vilka skall framkallas. Det var snabbskridande ämne.  

 

Under hela detta 30 års utbildning läste Toivo yrkeslitteratur. Andra böcker fick vika. Därför började han läsa alla andra sortens böcker under sin pensionärstid. Nu är takten 100 böcker per år.

 

I slutet blev Toivo det mamma hade önskat redan på 50-talet. Nu skulle han klara även svenska provet i Liperi.